Avtal ger visstidsanställda sämre skydd
Det nya omställningsavtalet, som reglerar vilket stöd statsanställda får när de förlorar jobbet, innebär flera förändringar jämfört med det tidigare trygghetsavtalet. Bland annat har visstidsanställda inte samma skydd som tidigare.
In i det sista var det osäkert om fack och arbetsgivare skulle kunna enas om ett nytt avtal efter det tidigare trygghetsavtalet, som reglerar rättigheter för myndighetsanställda som blir av med jobbet.
– Precis allt var ifrågasatt under förhandlingarna. Ingenting var säkert. Vi hade full konfliktberedskap in i det sista, säger STs ordförande Britta Lejon.
I förhandlingarnas slutskede lyckades parterna ändå lösa upp flera knutar och i slutet av juni valde man att underteckna det nya avtalet.
– Vi fick en hel del värden de sista dagarna. Därför tyckte vi att vi fick ett avtal som vi kan stå för.
Det var Arbetsgivarverket som sade upp det tidigare trygghetsavtalet, som bland annat innehöll bestämmelser om ekonomisk förstärkning vid a-kassa, löneutfyllnad för den som får en ny anställning med lägre lön och olika typer av individuella omställningsåtgärder.
För dem som har en tillsvidareanställning är förändringarna i det nya avtalet, som fått namnet omställningsavtal, inte dramatiska. Enligt avtalet har de exempelvis rätt till 780 dagars löneutfyllnad, planeringssamtal och individuella omställningsåtgärder vid uppsägning.
De största skillnaderna gäller i stället dem som har tidsbegränsade anställningar som löper ut. Tidigare fick de efter tre års anställningstid tillgång till i princip samma stöd som tillsvidareanställda som sagts upp. I det nya avtalet finns flera regler som skiljer grupperna åt.
Tidsbegränsat anställda kommer visserligen att kunna få några dagars coachning och stödsamtal redan efter två års anställning hos en och samma arbetsgivare. Efter tre år kan de även få 44 dagars a-kasseutfyllnad samt ett begränsat stöd till individuella omställningsåtgärder. Men först efter sex års anställningstid får de rätt till en längre tids a-kasseutfyllnad – och kan inte få en lika lång period som uppsagda tillsvidareanställda.
Evalena Moser, vice ordförande för STs avdelning inom universitet och högskolor, är starkt kritisk till försämringarna och anser att ST inte borde ha accepterat avtalet. Hon tycker sig se en ideologisk linje hos Arbetsgivarverket, som successivt försämrar de anställdas villkor.
– Lägger man ihop alla små förändringar så växer det fram en förfärande bild. Det måste vi i facket berätta om! »Statens kaka är liten men trygg« brukade man säga. Nu är den liten, men inte längre särskilt trygg. Man går hårdast åt dem som är allra mest utsatta. Jag tycker att fackligt engagemang borde handla om att värna just dem.
Men Britta Lejon är inte lika säker på att avtalet slår mot dem som har det allra svårast.
– Vi ska visserligen inte sticka under stol med att vi inte lyckats nå hela vägen för dem som har tidsbegränsade anställningar. Men många som sägs upp när de har varit anställda länge har låg utbildning och bor kanske långt från arbetsmarknaden i stora städer. Det är inte säkert att man har en lättare situation bara för att man tidigare hade en tillsvidareanställning.
EvaLena Moser är också kritisk till att doktorander förlorar de flesta av sina rättigheter. I det nya avtalet har de mycket begränsade möjligheter att få stöd, både i form av planeringshjälp och ekonomiskt stöd – där de endast kan kvalificera sig till 44 dagars a-kasseförstärkning efter tre års anställningstid. De får inte heller tillgodoräkna sig anställningstiden för att kvalificera sig för stöd om de får en annan statlig anställning.
Britta Lejon håller med om att avtalet innebär försämrade villkor för doktorander. Hon är kritisk till Arbetsgivarverkets attityd mot dem och andra visstidsanställda.
– I vår första principöverenskommelse hade vi gått med på att rättigheterna för visstidsanställda skulle begränsas, men inte att de skulle tas bort helt, vilket det plötsligt kändes som om Arbetsgivarverket ville. Det väcker frågor om vad en principöverenskommelse egentligen har för värde.
Men, påpekar hon, man ska inte glömma bort plussidorna. Bland annat inkluderas flera grupper som tidigare stod helt utanför avtalet. Det gäller soldater och sjömän i försvaret, samt utlandssända anställda.
Dessutom kommer personer med tidsbegränsad anställning alltså in i avtalet efter två års anställningstid, mot tidigare tre år. Sammanlagt handlar det om omkring 10 000 ytterligare anställda som nu inkluderas.
Ing-Marie Sandin, ST-ordförande på Skatteverket, hör till dem som tycker att det färdiga avtalet är ganska bra.
– Vi hade ett jättebra avtal och det var ju inte vi som sade upp det, utan arbetsgivarna. Så det var väl ingen som trodde att det skulle sluta med ett bättre avtal. Men jag tycker att vi klarade hem det ganska bra. Länge såg det ut som om det skulle bli jätteförsämrat, men det blev det faktiskt inte.
Hon konstaterar att försämringarna framför allt slår mot dem med tidsbegränsade anställningar.
– Men vi ska inte ha fullt med visstidsanställda inom staten. Man ska inte dribbla med folk och sedan kasta ut dem. Det är det vi ska kämpa emot. Jag tycker att Skatteverket sköter det på ett snyggt sätt. Vi har inte så många med tidsbegränsade anställningar.
Också Karin Svenning, ordförande för ST inom polisväsendet, tycker att avtalet är ganska bra.
– Det var mycket oro innan, under förhandlingarna, men över lag blev vi relativt nöjda till slut. Många villkor förblev oförändrade. Det var bra, med tanke på att det var väldigt kärvt från Arbetsgivarverkets sida. Det resulterade ändå i ett hyfsat avtal.
Enligt Britta Lejon är det nu viktigt att sprida kunskapen om det nya avtalet på arbetsplatserna.
– Att vi har kunskapen är viktigt när våra rättigheter står på spel. Det är vår styrka. En livfull diskussion om avtalen gör att vi är rustade när vi hamnar i förhandlingar med arbetsgivarna.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
