På fredagens rättegångsförhandling i Oslo berättade Anders Behring Breivik att han ursprungligen tänkt attackera norska Landsorganisationen, LO. Anledningen var att LOs ledning under lång tid bekämpat det högerpopulistiska Fremskrittspartiet, FrP, där Anders Behring Breivik tidigare varit förtroendevald på lokal nivå.
– LO borde hålla sig långt borta från politiken, sade han.
I hans ögon ville LO åstadkomma en ”samhällsmodell, hämtad från Sovjetunionen”.  Anders Behring Breivik pekade också på LOs nära koppling till Arbeiderpartiet och norska regeringen.
– LO var ett väldigt attraktivt mål, men regeringskvarteret var ett bättre mål, förklarade han.


Anders Behring Breiviks syfte var att döda minst 12 personer och få regeringsbyggnaden ”Höyblokka” att rasa samman, inklusive statsminister Jens Stoltenbergs kontor. I hans ögon var regeringskvarteret det perfekta målet. Få restauranger och kaféer fanns i närheten, vilket skulle begränsa antalet civila offer.
– Det går inte att undvika civila förluster, men upp till tio procent är acceptabelt, anser Anders Behring Breivik och påstod sig ha gjort samma överväganden som NATO vid bombningarna i Serbien 1999.
Till gruppen civila sade han sig även räkna regeringskansliets städare och vaktpersonal, men inte statstjänstemän. De klassificerar han istället som ”förrädare av typ C”, som antingen kan skonas eller avrättas. Typ A och B ska däremot avrättas omedelbart . Hit räknar han ”politiska aktivister” såsom förtroendevalda, akademiker, journalister och andra som aktivt stödjer ett mångkulturellt samhälle. Mot den bakgrunden kunde han nöja sig med ”bara” 12 döda i Höyblokka. Men han hoppades att merparten av offren skulle vara politiskt tillsatta statstjänstemän.
– Hur kommer du just fram till siffran 12? undrade åklagaren Inga Bejer Engh.
– Det var bara uppskattning, svarade Anders Behring Breivik.
Inga Bejer Engh påpekade att hon också är anställd av staten.
– Vilken kategori tillhör jag? undrade hon.

– Du är ingen politisk aktivist, utan civil, svarade han.
Till den gruppen räknar han även poliser och räddningspersonal, så länge de inte engagerar sig politiskt i Arbeiderpartiet eller är liberala.

Under rättegången förklarade han att mycket gick snett vid bombattentatet den 22 juli. Bland annat försinkades han av sitt Outlook-program. Timmarna före attacken ville han mejla iväg ett 1800-sidor tjockt pdf-manifest till över 8000 e-postmottagare. Det innehöll hans politiska och ”militära” testamente.  
– Men Outlook tycktes inte klara det, sade Breivik som nästan var beredd att avbryta bombattacken.
Till sist bestämde han sig ändå för att genomföra planen. Medan datorn stod påslagen och distribuerade manifestet körde han en hyrd lastbil med bomben till centrala Oslo. Framme vid Höyblokka uppstod nästa problem.  
– Den bästa parkeringsplatsen var upptagen, minns Anders Behring Breivik.

P-platsen var optimal för att hans bomb skulle få maximal sprängverkan. Istället fick han välja en annan plats. Likaväl dog åtta personer vid attentatet och flera byggnader skadades allvarligt. Men det fick Anders Behring Breivik aldrig veta. På väg från Höyblokka lyssnade han på norska P4.
– Där nämndes att det varit en explosion och att bara en person dött, förklarade Anders Behring Breivik som såg attentatet som ett stort misslyckande.
Följden blev att han iscensatte sin reservplan – att ta sig till Utöya. Där ville han försöka mörda alla som deltog på AuF-mötet, totalt 600 personer.

En av dem som Anders Behring Breivik planerat att döda på Utöya var AUF:aren Tarjei Jensen Bach, 20 år. Han är fackligt engagerad i norska Handels och följer rättegången från Tromsö tingsrätt. Dit överförs bilder och ljud från rättsalen i Oslo.
– Lärdomen efter Utöya och attentatet mot regeringskvarteret är att vi måste göra mer för att bekämpa högerextremismen. Inte bara i Norge, utan i hela Europa, anser han.
Målsägarbiträdet och advokaten Sidsel Katralen oroas av att Breiviks dåd kan trigga likasinnade. På nätet finns hans manifest, med praktiska instruktioner om hur terrordåd kan genomföras. Dessutom får Breiviks politiska tankar stor uppmärksamhet i media, världen över. 
– Det finns risk för copycats - och att det kan hända igen, säger Sidsel Katralen.

Christoph Andersson gör en P1-dokumentär om 22 juli. Han har följt första rättegångsveckan från tingsrätten i Tromsö.