Facket vill lyfta välfärdsfrågor

TCOs samhällspolitiske chef Roger Mörtvik förklarar varför den fackliga centralorganisationen har valt att prioritera just föräldraförsäkringen och a-kassan i årets valrörelse:

–De här tvåfrågorna kan synas vara småoch specifika, men de rymmer såmycket om hur ekonomi och arbetsmarknad fungerar, och det vill vi ocksåprata om.

Det finns tydliga ideologiska skillnader i synen på trygghetssystemen, men både Roger Mörtvik och Jonas Hinnfors, som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, konstaterar att den politiska debatten på området hittills har varit ganska otydlig.

–Flera partier är rädda för att sätta ned foten i frågan om kvotering av föräldraförsäkringen, säger Jonas Hinnfors och konstaterar att många väljare är mer konservativa i den frågan än partiernas ledningar.

Också debatten om a-kassan och andra trygghetssystem präglas av rädsla, menar han. Partierna tycks snarast tävla i att hålla igen.

– Nu vill man vara bättre än Anders Borg på att hålla i utgifterna. Då blir det svårt med stora välfärdssatsningar.

TCOs Roger Mörtvik tror att debatten om de här frågorna dessutom dämpas av att flera av dem behandlas av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, som arbetar parallellt med valrörelsen. Den ska bland annat utreda försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet och kommer att lämna sitt betänkande först i januari nästa år.

Men Roger Mörtvik är inte så orolig för att frågorna ska glömmas bort:

–Vårt mål är inte i första hand att man ska prata om våra frågor i valrörelsen. Vårt viktigaste mål är att frågorna ska finnas med i partiernas politik efter valet, och att de ska finnas med i regeringsförklaringen.

Alliansregeringen har tidigare nått framgångar genom att utlova och genomföra förändringar i samhällets stora trygghetssystem, bland annat sjukförsäkringen. Vid förra valrörelsen gick man hårt åt den tidigare ordningen och kritiserade Socialdemokraterna för att vara ett bidragsparti. Men i år har debatten på området snarast tystnat.

–Socialdemokraterna har ett tydligt dilemma när det handlar om välfärdssystemen, menar Jonas Hinnfors. De är rädda för att pånytt stämplas som ett bidragsparti som passiviserar och får människor att fastna i beroenden.

Samtidigt, menar han, har också de borgerliga partierna bromsat sitt förändringstempo och ligger ganska lågt.

–Moderaterna tappar och sysselsättningen är inte perfekt. Alliansens projekt kan ses som lite skadeskjutet. Det finns nog en oro bland väljarna för hur det egentligen står till i välfärdsstaten. I det läget vågar kanske inte Alliansen utmana för mycket.

En av förra valets allra hetaste frågor var sjukförsäkringen, och framför allt de fasta tidsgränser som de borgerliga partierna infört. Oppositionen anklagade då regeringen för att föra en hjärtlös politik som ledde till att många människor blev utförsäkrade. Men nu är det knappt någon som höjer rösten för att prata om villkoren för sjuka människor. De borgerliga partierna har också tystnat och uttrycker ingen önskan om att fortsätta att reformera systemet.

–Vi har inga planer påatt ändra lagen eller några regler nu. Man hör inte lika många klagomål påbrister längre och frågan är inte lika aktuell för oss, säger Centerpartiets Solveig Zander.

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna vill visserligen slopa den så kallade bortre tidsgränsen och höja taket i sjukförsäkringen, men partierna har inte gått ut hårt med sina förslag. Miljöpartiet är inte heller lika tydligt i fråga om taket:

–Nej, taket i sjukförsäkringen är inte vår huvudprioritet. Att se till att fler omfattas av försäkringen är en viktigare fråga just nu, säger Gunvor G Ericson, MP.

Också när det gällera-kassan är debat­ten lågmäld – trots att flera partier har förslag om reformer. Ersättningsnivåerna har legat still i tolv år och de rödgröna partierna vill alla höja taket, som i dag ligger på 680 kronor per dag eller knappt 15 000 kronor i månaden före skatt.

–Nuvarande nivåinnebär att folk exkluderas från samhället. Ett förbättrat skydd leder till att fler kommer i arbete, anser Tomas Eneroth, S.

Moderaterna är en tydlig meningsmotståndare. Finansminister Anders Borg, M, har sagt att en höjning av a-kassans tak tvärtom skulle »kosta« tiotusentals jobb. Anledningen, menar han, är att en mer generös ersättning försvagar de arbetslösas incitament att söka jobb. Också hans partikamrat Finn Bengtsson vet var han står:

–Taket i a-kassan är en budget­fråga och en höjning kostar fruktansvärt mycket pengar. De som föreslår takhöjningar får räkna med ordentliga skatte­höjningar för lönearbete. Jag tror inte att det är den fiffigaste lösningen.

Jonas Hinnfors tror att en del av förklaringen till att debatten om a-kassan är så dämpad är att Alliansen är splittrad. Både Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna har nämligen sagt sig vara redo att höja taket, till skillnad från Moderaterna.

Emma Henriksson, KD, säger att en ökad ekonomisk trygghet vid arbetslöshet skulle kunna leda till en större rörlighet på arbetsmarknaden eftersom fler skulle våga byta jobb. Hon ser en fara i att en alltför låg a-kassa urholkar systemet och gör att människor skaffar sig tilläggsförsäkringar.

–Det som händer dåär att vi politiker frånhänder oss möjligheten att använda a-kassan som verktyg för att påverka arbetsmarknaden och samhället. Då är det någon helt annan som sätter villkoren.

Jonas Hinnfors tycker att Socialdemokraterna ligger lågt och gömmer sig bakom formuleringar om mindre höjningar i »ett första steg«.

–Frågan är om de vilar påett radikalt förslag. Möjligen vill de vänta med att presentera det för att undvika en svekdebatt om att höjningen är för låg, funderar han.

Men nu kan scenen ändras. Det är inte omöjligt att trygghetsfrågorna är på väg in i valrörelsen, som en konsek­vens av EU-valet, tror Jonas Hinnfors. Valresultatet visar, menar han, att det blåser tydliga vänstervindar över landet – men att Socialdemokraterna inte har lyckats fånga dem.

–Socialdemokraterna måste agera för att inte dräneras påväljare till Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Pressen kommer att öka, de behöver hoppa på vänstertåget. Därför tror jag att de kommer att leverera förslag till konkreta reformer och det kommer att handla om rättvisefrågor.

Detta skulle leda till att debatten blir mer ideologisk och frågor om välfärd och trygghetssystem får en mer framskjuten plats. Förutom de brännande frågorna om a-kassan – hur hög den ska vara, hur många som ska omfattas och om den också i fortsättningen ska kopplas till fackförbunden – tror Jonas Hinnfors att det skulle kunna bli debatt om exempelvis arbets­miljösatsningar. Frågan om höjd pensionsålder, som allt fler partier är villiga att diskutera, kan också leda till att debatter om arbetsmiljösatsningar blossar upp.

Efter Feministiskt initiativs framgångar i EU-valet är det också troligt att partiernas jämställdhetspolitik hamnar i nytt fokus. Frågan om kvoterad föräldraförsäkring är en het potatis.

Opinionsundersökningar visar att väljarna är mer skeptiska än sina parti­ledningar i frågan om kvotering av försäkringen. Miljöpartiet och Socialdemokra­terna har ändå beslutat sig för att de vill se en tredelad försäkring – en del till vardera föräldern och en del som de kan använda fritt.

Folkpartiet vill öronmärka en månad utöver dagens två:

–Det behövs, för barnen, jämställdheten och kvinnors löneutveckling, anser Hans Backman, FP.

Men frågan delar blocken och medan Centerpartiet vill ha det precis som i dag har Moderaterna inte lyckats enas om någon linje i frågan.

–Det är en svår fråga, partiet är delat. Men jag tror inte att det bästa i en sådan här fråga är att tvinga hem pappor. Splittringen i partiet visar ändå vilken takhöjd vi har och det är bra, säger Moderaternas Finn Bengtsson.

Jonas Hinnfors gör bedömningen att det finns en annan kraft som kan hålla tillbaka partierna i jämställdhetsfrågorna, trots Feministiskt initiativs framgångar i EU-valet: Sverigedemokraterna.

Vid sidan om Kristdemokraterna är nämligen Sverigedemokraterna det parti som tydligast tar ställning mot exempelvis en kvotering av försäkringen. Båda dessa partier vill göra alla föräldradagar fria.

–Föräldraförsäkringen är till för barnen och deras föräldrar. Det handlar alltsåom familjepolitik, inte jämställdhetspolitik. Staten ska inte använda försäkringen för att gåin med pekpinnar, säger Paula Bieler, SD.

Jonas Hinnfors tror att rädslan för Sverigedemokraterna kan dämpa debatten.

–Sverigedemokraterna skulle kunna växa om jämställdhetsfrågorna blev stora. I alla fall kan det finnas en sådan rädsla hos partierna. Det skulle kunna skrämma åtminstone Socialdemokraterna från att gå ut för hårt och väcka väljare i den frågan, tror han.

Men Vänsterpartiets Wiwi-Anne Johansson tvekar inte. Hennes parti är det riksdagsparti som tydligast tar ställning för en kvotering: Vänsterpartiet vill att försäkringen ska vara individualiserad och tvådelad – hälften till vardera föräldern.

–Jag vet att vi ännu inte har folket bakom oss helt i denna fråga, men det är den enskilt viktigaste förändringen för ökad jämställdhet och vi ser den som mycket viktig, säger hon.