Det började med att dottern ville började fäktas. Tio år senare är Ana Valero-Collantes vice ordförande i Svenska Fäktförbundet och med i Europeiska Fäktkonfederationens exekutivkommitté.
Bild: Casper Hedberg
Det började med att dottern ville började fäktas. Tio år senare är Ana Valero-Collantes vice ordförande i Svenska Fäktförbundet och med i Europeiska Fäktkonfederationens exekutivkommitté.

Fäktas för sin sport på alla nivåer

FÖRDJUPNING: INTERVJU2016-10-11

Det började, som för många mammor, med barnen. Men i dag åker ST-medlemmen Ana Valero-Collantes, vice ord­förande i Svenska Fäkt­förbundet, världen runt och företräder svensk fäktning. När hon inte fäktas för att företag ska ta emot fler arbets­sökande från Arbets­förmedlingen.

Hur länge har du fäktats?

– I tio år. Det började med att ena dottern ville fäktas. Sedan ville inte den andra vara sämre. Och så började min man och jag, så nu fäktas hela familjen.

Vad är så roligt med fäktning?

– Du kan utöva sporten i alla åldrar. Alla – barn och vuxna, kvinnor och män – kan fäktas mot varandra. Du kan satsa så mycket eller lite du vill. Jag fastnade för att det är en sport vi alla i familjen kan utöva. Man tränar smidighet, balans och kondition, men också taktik och mental träning. En del jämför fäktning med schack.

Hur mycket fäktar du själv?

– Min ambition är att fäktas på onsdagskvällar hemma på Jakobsbergs fäktklubb i Järfälla. Men nu för tiden blir det mer fäktning utanför arenan eftersom jag har många förtroendeuppdrag. Förutom att jag är vice ordförande i riksförbundet är jag Sveriges representant i exekutivkommittén för Europeiska Fäktkonfederationen, och reser på internationella evenemang där vi pratar om hur vi ska utveckla fäktningssporten.

Hur gör man en sådan kometkarriär i föreningslivet?

– Om jag engagerar mig så gör jag det till 100 procent, och jag har haft turen att andra har sett mig och gett mig förtroenden. Jag gick med i klubbstyrelsen för åtta år sedan och sitter sedan 2011 i förbundets styrelse.

Hur stort fäktarland är Sverige i världen?

– Vi är en liten nation som måste slåss mot nationer med professionella fäktare. De har helt andra förutsättningar. I Italien, som är ett av de största fäktarländerna i Europa, är elitfäktarna anställda av försvaret. I Frank­rike är landslagsidrottare anställda av ett statligt idrottsdepartement. Man ser idrottarna som en tillgång för landet. Men då finns det också helt andra prestationskrav. Och vi har ett VM-silver som Emma Samuelsson tog 2015! Det var nära ett guld, jag var där i Moskva och fick uppleva det.

Har du någon nytta av fäktandet på fritiden när du fäktas med näringslivet på jobbet?

– Ha ha, ja, ibland. Många av de saker jag lärt genom förtroendeuppdragen har jag nytta av i mitt dagliga arbete, att nätverka till exempel. Man lär sig också mycket taktik när man fäktas och ibland måste man vara rätt taktisk för att få igenom det man vill hos arbetsgivare som anlitar oss på Arbets­förmedlingen.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA