Annons:
Stress handlar inte bara om att man har väldigt mycket att göra, menar Göran Kecklund. "Osäkra arbets­villkor kan skapa stor oro och kronisk stress", säger han.Bild:Casper Hedberg
arbetsmiljö
Fördjupning
AVAnn DahlinTyck till!

Forskar för att förklara stressen

Svenskarna är ett av världens lyckligaste folk. Ändå blir allt fler sjuka av arbetsrelaterad stress. Göran Kecklund på Stressforskningsinstitutet försöker förstå hur det går ihop. Han efterlyser långsiktiga satsningar för att motarbeta stress och psykisk ohälsa.

Stressforskningsinstitutets röda tegelbyggnad ligger idylliskt inbäddad mellan gräsmattor och skogspartier i utkanten av universitetsområdet Frescati i Stockholm. Här är lugnt och stilla, enstaka människor kommer släntrande från skogen och fåglarna kvittrar. Storstaden gör sig bara påmind genom det avlägsna bruset från motorvägen.

Det kan tyckas som en paradox med en sådan placering av en forsknings­institution som sysslar med jäkt, stress och psykisk ohälsa med koppling till arbetslivet. Men fenomenet stress är också paradoxalt, påpekar institutets ställföreträdande föreståndare Göran 
Kecklund
. Exempelvis pratar vi mesta­dels om stress som något skadligt, samtidigt som tillfälliga stress­påslag ofta är ändamåls­enliga och bra för oss, ibland helt livsnödvändiga.  
– Den fysiologiska aktiveringen som stress utgör behövs för att vi ska kunna prestera på topp, säger han. Som jag just nu: jag är lite stressad inför en intervju­situation, och förhoppningsvis bidrar det till att det blir en bra intervju. Annars skulle du kanske uppleva mig som lite trött och frånvarande. En vanlig arbets­dag har den typen av små påfrestningar.

Det är när stresspåslaget i kroppen blir mer eller mindre kontinuerligt under en längre tid som vi tar skada. 
– Utan återhämtningsperioder bemästrar vår biologi inte situationen. Vi känner oss trötta, och det kan krävas en stor ansträngning för att klara kraven på arbetet. Det märks även i privatlivet, men kanske tydligast på jobbet.

Stress blev ett begrepp och ett erkänt samhällsproblem i Sverige på 1960-talet. Forskare som Lennart Levi och Marianne Frankenhaeuser drev på för att bilda opinion, och 1980 fick Lennart Levi möjligheten att starta Institutet för psykosocial medicin, IPM, som seder­mera blev Stressforskningsinstitutet. 
– Forskningen blommade upp under sextio- och sjuttiotalen. Det är ingen slump att en av de viktigaste stress­teorierna, om balans mellan krav och kontroll i arbetslivet, publicerades 1979, säger Göran Kecklund. Amerikanska forskare hade dessförinnan lanserat begreppet utbrändhet. 
Symptomen på stress i Sverige och andra länder i västvärlden har ökat sedan dess. De svenska kurvorna peka­de kraftigt uppåt under 1990-tals­krisen och har därefter legat kvar på samma höga nivå, med mind­re upp- och nedgångar. Nu varnar Världs­hälso­organisationen för att diagnosen depression, som ofta är stressrelaterad, kan komma att öka i fattigare länder med snabbt växande ekonomier. För närvarande lider 300 miljoner männi­skor i världen av depression, enligt orga­nisationens bedömning. 

Göran Kecklund tror att skadlig stress på jobbet ligger bakom en stor andel av det ökande antalet sjukskrivningar med psykiska diagnoser. Men forskningen har hittills inte kunnat ge tydliga bevis på orsakssambanden. Mängder av studier har gett fakta om sjukskrivningar, diagnoser och om vad människor upplever som stressande på olika jobb, men inte om kopplingen däremellan. Det visar en kunskaps­sammanställning som Göran Kecklund och fem medförfattare presenterade förra året. 
– Det är inte så enkelt som man kanske tror att tolka samband. Sjukskrivning är en komplicerad sak, och påverkas till exempel av förändringar i sjukregler och satsningar på rehabilitering. 

Det finns inte heller något entydigt och heltäckande svar på frågan varför så många människor i dag skadas av stress. Svenskarna brukar i internationella mätningar ange en hög grad av väl­befinnande. Den FN-baserade World happi­ness report rankar exempelvis Sverige på plats 10 av 155 länder när det gäller befolkningens upplevelse av lycka i livet.
– Det är paradoxalt och svårt att förstå, säger Göran Kecklund. Det borde finnas något annat »fenomen« i samhällsutvecklingen som förklarar 
ökningen av stress. 

Vissa saker är kända, såsom att yrkes­grupper med höga krav och liten egen kontroll drabbas särskilt hårt. Det gäller bland annat vårdpersonal, lärare och socialarbetare. En annan möjlig pusselbit som Göran Kecklund finner intressant är att vi i Sverige, enligt EUs arbets­miljö­mätningar, har ovanligt många organisationsförändringar i arbetslivet. 
– Omorganisationer kan vara gans­ka påfrestande. Jag vet inte om de har ökat de senaste åren, men det är länge sedan det var lugn och ro på den svenska arbetsmarknaden. Man försöker effekti­visera hela tiden. 

Andra stresskapande faktorer som Göran Kecklund och hans kolleger kartlagt är kanske mindre kända och diskuterade. En sådan är tids­begränsade anställningar.
– Det tycker jag är ett bra exempel på att stress inte bara handlar om att man har väldigt mycket att göra. Osäkra arbets­villkor kan skapa stor oro och kronisk stress. Allt som gör att livet blir mer oförutsägbart – att man inte har det som teoretiskt kal­las kontroll – innebär en högre risk för skadlig stress. 

Människors upplevelser av rättvisa på jobbet har också betydelse för den psykiska hälsan, liksom balansen mellan arbetsinsats och belöning. Studier från Finland och Nederländerna tyder på att hög skattning av rättvisan på arbets­platsen förebygger sjukskrivningar med psykiska diagnoser.
– Det kan vara väldigt stressande om en kollega får en förmån som jag själv inte får, säger Göran Kecklund. Men också om det finns oklarheter och brist på transparens på arbetsplatsen, till exempel i frågan om på vilka meriter en arbetsgrupp tillsätts.

För den här typen av frågor räcker det klassiska krav–kontroll-begreppet inte riktigt till. Teorin säger att höga krav i kombination med låg kontroll för den anställde innebär en risk för allvarlig stress. Men arbetslivet har förändrats, och nya problem har blivit mer framträdande.
– Teorin skapades när vi hade mer industriarbetsplatser och kollektiva förhandlingar om villkor, och det fanns en solidaritet. Men nu hänger mer på individen och man kan själv förhandla med chefen. Vissa gör det gärna och är bra på det, men för andra är det bara jobbigt och stressande.

Men livet är ju inte bara arbete, och även fritiden rymmer en hel del orsaker till stress. 
– Vi stressforskare tittar inte så mycket på privatlivet, men det borde vi nog göra, säger Göran Kecklund. För om en stressjukdom beror på en kombination av vad man gör på jobbet och på fritiden blir det problematiskt om man bara fokuserar på arbetet. En person som håller ett orealistiskt högt tempo på fritiden kanske inte får den återhämtning som behövs. 

Även sociala medier är en lömsk risk­faktor, tror han, som kan sätta press på människor att leva upp till förväntningar om ett i alla delar lyckat och aktivt liv. Men det saknas ännu belagd kunskap om vad sociala medier och andra delar av den privata sfären betyder för folkhälsan. 
Människors fritid är förstås också svårare att reglera än förhållandena på jobbet, påpekar Göran Kecklund.
– Men vi får inte blunda för den sidan, vi måste stötta.

Stressforskningsinstitutet har funnits i tio år i sin nuvarande form, med koppling till Stockholms universitet och Karolinska institutet. Forskarna på institutet undersöker stress »från ax till limpa«, förklarar Göran Kecklund.
– Axet är vad som händer i hjärnan när vi utsätts för stress, på mikro­nivå. Nästa steg är vad som händer med reaktionerna i det verkliga livet, under hela livscykeln från barn till pensionär. Limpan är när vi försöker länka människors upplevelser till konsekvenserna av stress, i form av sjukdomar och sömnstörningar. 

Forskningen utvecklas snabbt, säger han. 
– När det gäller »limpan« blir det allt fler samarbeten med forskare i and­ra länder, och då kan man få data från stora grupper, 600 000–700 000 personer. Då fångar man in konsekvenser av stress som kanske inte är så starka, men som ändå kan vara av stor betydelse. 

I stora forskningssamarbeten kan man också specialstudera sjukdomar som anses stressrelaterade, och i vissa fall avfärda sådana samband.
– Cancersjukdomar verkar exempel­vis inte ha ett så starkt samband med stress. Sådant är viktigt att se när man ska arbeta förebyggande.

Även forskningen om vad som händer i kroppen och hjärnan gör stora framsteg, tack vare tekniska land­vinningar. 
– Vi kan i dag mäta fysiologiska processer enkelt och billigt. Inom fem år har vi kanske en t-shirt som man kan sätta på sig som objektivt mäter stressen. Och vi kan mäta detaljerat och brett, till exempel vad som händer med immunförsvaret vid stress. 

Göran Kecklund hoppas att institutet framöver ska kunna ägna sig mer åt praktiskt inriktade projekt för att före­bygga och behandla stressbesvär, det som forskare kallar interventionsforskning. För egen del har han varit engagerad i en gruppbehandling av människor med sömnproblem på en arbetsplats. Att träffarna ägde rum på arbetsplatsen och på arbetstid underlättade för deltagarna, framhåller han.

Men på det hela taget finns ett glapp mellan stressforskningen och arbets­livet, anser Göran Kecklund. Det är svårt att veta i vilken mån skydds­ombud, HR-medarbetare och andra berörda tar del av teoretiska studier, och den arbetsplatsnära forskningen har tappat mark sedan Arbetslivs­institutet lades ned 2007. 
– De enda som fortfarande ger ett stort bidrag till arbetsplatsanknuten forskning är försäkringsbolaget Afa. Om de slutar med det försvinner en stor del av svensk arbetslivsforskning. Så det är viktigt att även andra aktörer stöder forskningen.

Regeringen satsar dock nya miljoner på arbetslivsforskningen de närmaste åren, och ett utredningsförslag om ett nytt nationellt centrum för arbetslivsforskning skickades ut på remiss före sommaren. Göran Kecklund tycker att de nya forskningsanslagen ser ut att vara lite mer inriktade på arbetsplatsnära forskning.
– Man talar om friska arbetsplatser och vikten av att föra ut goda exempel. Det tycker jag är ett steg i rätt riktning. Samtidigt kan jag känna en oro för att man tror att en punktinsats hjälper. Man måste göra stora och långsiktiga, strategiska insatser. Helst ska vi följa individer i tio till femton år. 

Stressrelaterad psykisk ohälsa är en alarmerande folkhälsofråga och arbets­miljöfråga, understryker han. Och mycket kostsam för samhället.
– Sjukskrivningarna tär verkligen på vår statsbudget, i längden är det oaccepta­belt. Vi behöver våra skattepengar till annat.

Göran Kecklund har vidtagit en del mått och steg för att inte drabbas av skadlig stress för egen del. På kvällarna stänger han av mobilen och avstår från att läsa jobbmejl.
– Ibland tar arbetet överhanden, men man ska nog inte haka upp sig på att det inte funkar varje dag. Det är de långsiktiga mönstren som är viktiga.

Göran Kecklund

Ålder: 55 år.

Familj: Hustru och två vuxna döttrar.

Yrkes- och studiebakgrund: Beteendevetare med inriktning mot psykologi. Filosofie doktor i psykologi 1997. Har arbetat som forskare sedan slutet av 1980-talet. 

Det bästa med jobbet: När jag får vara i fred och analysera data. Det är även kul att föreläsa om arbetstider, sömn och hälsa.

Senast lästa bok: En biografi om rocksångaren Mick Jagger.

Bli den första att tycka till!