Vid terminsstart jobbar administratörerna vid lärosätena för högvarv. Den ordinarie 40-timmarsveckan räcker inte till.
– Det kan bli tio till tolv timmars arbete per dag under ett par veckors tid. Man lägger välkomstmöten för studenter klockan sju på kvällen. Vi administratörer måste närvara, men arbetsgivaren vill att det ska sättas upp på flexen, säger Peter Schüller, kurssekreterare på nationalekonomiska institutionen vid Lunds universitet.
Flexen är till för den anställde själv. En timme i flexsaldot är värd en timmes ledighet. Extra arbete måste arbetsgivaren beordra i form av övertid – och betala för med minst 1,5 timmes ersättning.
Men få chefer på Lunds universitet beordrar övertid. Systemfelet gjorde Peter Schüller arg:
– Jag läste lusen av min prefekt och sade »så här ser avtalet ut, så här ser lagen ut: se till att beordra övertid«. Då var det bara för honom att rätta in sig i ledet, för han kan ju också läsa innantill.
Han påpekar att han agerade utifrån sin roll som arbetsplatsombud.
Rita Nilsson, ordförande för STs sektion på Lunds universitet, säger att problemet har varit en stående punkt på medlemsmötena i flera år.
– Det gäller att få medlemmarna att förstå de mer långtgående konsekvenserna. Så länge man sätter upp övertid på flexen ser inte arbetsgivaren att det finns ett behov att anställa fler. Det är ett långsiktigt arbete.
Ändå är Peter Schüller ganska ensam om att ha slagit näven i bordet.
– Jag har kolleger som säger att de väljer att ducka eftersom de snart ska gå i pension. De vill inte göra sig obekväma. Men de muttrar att nu måste jag jobba kväll igen och då får jag sätta upp det på flexen.
