Annons:
Gästkrönika
Krönika
Tyck till!

Kalle Kniivilä: Ljug för oss, Vladimir Putin!

I Ryssland har det åter blivit 1984. Krig är fred. I de ryska skolorna får eleverna veta att Krim historiskt är en del av Ryssland. Att en tv-kanal som finansieras med offentliga medel skulle kunna kritisera något Putin gör är en främmande tanke, skriver journalisten och författaren Kalle Kniivilä.

I Ryssland har det åter blivit 1984. Krig är fred.

Den 27 februari genomfördes en militärkupp på den ukrains­ka halvön Krim. Beväpnade män i ryska specialstyrkors nyaste uniformer, med ryska vapen och ryska militär­fordon, stormade parlamentet. De såg till att en representant för ett ryskt parti, som i senaste valet fått mindre än 4 procent av rösterna, utsågs till premiärminister. Ingen utomstående vet hur många parlamentsledamöter som var närvarande.

Tre veckor senare hade Krim anslutits till Ryssland. Det ryska utbildningsministeriet meddelade omedelbart att alla skolor och högskolor i landet skulle ordna en speciell lektion om varför Krim tillhör Ryssland. Utbildningsmyndigheterna fick i uppdrag att i ilfart ta fram pedagogiskt material för skolorna, och det gick inte många dagar innan lektionerna under titeln »Åter tillsammans« inleddes runt om i landet.

Militärkuppen 27 februari nämndes inte med ett ord. I stället fick eleverna veta att Krim historiskt är en del av Ryssland, och att överlämnandet till den ukrainska sovjet­republiken 1954 hade varit olagligt. Folkomröstningen på Krim 16 mars, där­emot, hade skett i enlighet med alla internationella normer, stod det i det pedagogiska materialet. Att det hela underkändes av FN nämndes inte.

Lektionerna var ett praktexempel på ministerstyre – vice utbildningsministern Venjamin Kaganov kom med ett påbud, därefter gjorde alla statliga och lokala myndigheter som de blivit tillsagda. Och det är precis som det ska vara, i det ryska systemet. Det finns ingen skillnad mellan den statliga förvaltningen och det politiska styret, själva tanken skulle framstå som absurd.

Efter den fattiga och kaotiska tiden på 1990-talet anser de flesta ryssar att statens främsta uppgift är att bevara stabiliteten. Och de har låtit sig övertygas om att stabilitet är detsamma somVladimir Putin vid makten.

Skolsystemet, polisen, domstolarna, skattemyndigheten – alla kan de vid behov fungera som den politiska ledningens förlängda arm för att komma åt stabilitetens fiender. Samma sak gäller de stora, statliga medierna.

Det var Putin som personligen utsåg Dmitrij Kiseljov till chef för den statliga nyhetsbyrå som bland annat styr propagandakanalen Russia Today. Kiseljov är programledaren som i tv-rutan på bästa sändningstid nyligen påpekade att Ryssland i en handvändning kan förvandla USA till en hög radioaktiv aska.

Att nyhetsprogrammen är partiska är inget konstigt, menar min bekant Michail i Nizjnij Novgorod.

– Det är ju en statlig kanal, då är det klart att de ska vara på statens sida.

I en färsk opinionsundersökning tyckte mer än hälften av de tillfrågade ryssarna att det är helt i sin ordning om massmedier ljuger – om de gör det i statens intresse.

Att en tv-kanal som finansieras med offentliga medel skulle kunna kritisera något Putin gör är däremot en främmande tanke. Det är ju Putin som är staten.
 

Kalle Kniivilä är journalist på sydsvenskan och författare till boken »putins folk« som utkommer i dagarna.

  

  

Bli den första att tycka till!