Annons:
Åsnan Laban deltar i julspel i olika kyrkor. »Dessutom kan han göra vacker hov, bocka och spela fotboll,« berättar Jenny Karlsson, som tränar Laban tillsammans med sin dotter.Bild:Staffan Gustavsson
Intervju
Fördjupning
AVSusanne Eriksson1 kommentarer

Laban lyfter julspelen

ST-medlemmen Jenny Karlsson jobbar som arkivföreståndare på Länsstyrelsen i Öster­göt­lands län och samordnar också arkivfrågor på nationell nivå. På fritiden möter hon and­ra slags utmaningar. Tillsammans med sin dotter tränar hon åsnan Laban till julspel i kyrkor.

Hur kommer det sig att Laban är med i julspelen?

– Tidigare hade 4H-gården som äger Laban en åsna vid namn Torgny, som uppträdde i många julspel. Men när Torgny började närma sig trettioårsåldern skaffade gården Laban, och när Torgny dog tog Laban över hans roll som julspelsåsna.

Hur är Laban till sättet?

– Gosig, busig och envis som en åsna, haha. Han gillar bananer. Stark är han också, fast han är ganska liten. Han kommer när man ropar efter honom i hagen. Laban busar gärna med dem som inte känner honom väl.

Hur har ni tränat Laban?

– Vi har arbetat mycket med lydnad och med att han ska se oss som ledare. Det gäller att vara tydlig och konsekvent. Det finns mycket bus i ett åsne­föl, även om han snart fyller tre år. Innan förra årets julspel övade vi i mörker med tända marschaller så att mörkret och ljusen i kyrkan inte skulle skrämma honom. Dessutom kan han göra vacker hov, bocka och spela fotboll.

Vad gör han i spelen?

– Laban står i en »box« längst fram i kyrkorna. Vi har varit i Linköpings domkyrka och Högby kyrka utanför Mjölby. Laban reagerade inte så mycket på allt runt omkring honom, men min dotter har med sig havrepuffar som lite godis för säkerhets skull. Det svåraste har egentligen varit att kyrkgolv är hala för små åsnehovar – och att åka transport fram och tillbaka till kyrkan.

Vad gör Laban till vardags?

– Laban lever runt i hagen tillsammans med sina djurkompisar. Han delar hage med hästarna. Min dotter är ensam skötare, och hon tränar honom minst en gång i veckan. När vi kommer skriar han till oss. Han lyssnar dock bäst på min dotter som han ser som ledare.

Har du på något sätt haft nytta av ditt arbete med Laban i ditt vanliga jobb?

– Jag blir glad och är ute i naturen tillsammans med min dotter och har en trevlig stund, vilket ger en glad och tillfreds medarbetare. Det är bra friskvård, djur och natur! När man arbetar med djur blir man också varse hur viktigt det är med tydlighet. Det behövs även i mitt jobb.

Vilken fin artikel om en lite ovanlig medarbetare (Laban). Jag tycker också slutklämmen i sista stycket är mitt i prick: att man behöver vara tydlig både som arkivarie och åsneskötare.