Annons:
Bild:Elis Hoffman
Maktutredningen 25 år
Fördjupning
AVAnn DahlinTyck till!

Starkare individ – svagare kollektiv

Under slutet av 1980-talet studerade mer än hundra forskare var makten över samhällsutvecklingen och medborgarnas liv fanns. Maktutredningen påverkade svensk samhällsdebatt under lång tid. Tjugofem år senare anser Olof Petersson att de trender forskarna då såg är än starkare i dag.

Är vi på väg mot eller bort ifrån det svenska demokratiska idealet? Den som ställde frågan var dåvarande statsminister Ingvar Carlsson, S, som kom fram till att en stor genomlysning behövdes. Rege­ringen tillsatte en utredningskommitté bestående av fyra forskare, ledda av statsvetaren Olof Petersson. När Maktutredningen avslutade sitt arbete 1990 hade den producerat en mängd böcker och skrifter.

Tjugofem år senare tycker Olof Petersson att utvecklingen i stort sett fortsatt i den riktning som utredningen beskrev – och dåtidens trender förstärkts. Relationerna på arbetsmarknaden har fragmentiserats ytterligare. Organisationssverige fortsätter att tappa mark. Individerna står starkare i förhållande till myndigheterna. Och globaliseringen har blivit alltmer påtaglig.

Maktutredningen tillsattes i en tid när 1960-talets utvecklingsoptimism avlösts av en växande kritik mot storskaliga lösningar och offentlig byråkrati. Socialdemokraterna hade fått lämna över till borgerliga regeringar 1976–1982 och kände en press att förnya sig.

– När Olof Palme kom tillbaka 1982 tillsatte han en civilminister. Högern och libertarianerna ville privatisera offentlig verksamhet, men Social­demo­kraterna ville i stället göra verksamheten mer effektiv, decentralisera och omvandla den utifrån ett medborgarperspektiv, säger Olof Petersson.

Forskarnas uppdrag var dock inte att göra en vanlig statlig utredning med förslag, konsekvensanalyser och kostnadsberäkningar.

– Politikerna ställde ett antal frågor, men i praktiken var det ett stort, samhällsvetenskapligt forskningsprogram. 

Varför ville de göra en så ambitiös kartläggning?

– Ledningen för arbetarrörelsen hade märkt att de gamla kartorna inte stämde längre. Politikerna ville orientera sig i en snabbt föränderlig värld. När jag frågade informellt uppfattade jag att de tyckte att forskningen var för närsynt, inte så bra på det större perspektivet. De ville ge svensk forskning ett tillfälle att bryta nacken av sig!

De nya ledorden för den offentliga förvaltningen skulle vara »från myndighetskultur till servicekultur«. Maktutredningens resultat kom dock att ge bränsle åt kritiken mot hur sjukvård, skola och andra offentliga verksamheter fungerade. Enligt utredningen upplevde många medborgare vanmakt i mötet med samhällets institutioner och ansåg sig ha för små möjligheter att påverka sin livssituation.

Samtidigt hade människor fått större självförtroende i förhållande till myndigheterna i takt med att utbildningsnivån ökat. En av utredningens undersökningar visade att betydligt fler än på 1960-talet ansåg att de kunde överklaga ett beslut.

Fler angav också att de skrivit insändare eller artiklar och deltagit i en offentlig demonstration, och betydligt fler än förr hade talat inför ett möte. 

– Människor hade blivit mer kunniga och kritiska, säger Olof Petersson. Man accepterade inte att sitta still i båten och bara ta emot sociala förmåner. Det kunde ju vara besvärligt för myndigheterna, men från demokratisk synpunkt är det väldigt bra att man kan hävda sina rättigheter. Problemet var att gamla etablerade institutioner inte hängde med. 

Utredarna lät också människor berätta om sin upplevda makt och förmåga.

– Vi frågade till exempel om de var missnöjda med skolan och om de hade försökt att påverka den. Och hur man upplevde sin ställning som patient i sjukvården, hur man bedömde sin möjlighet att byta läkare om man var missnöjd. Vi hade en enorm databas som visade att folk upplevde maktlöshet, en tyst vanmakt.

Tio år senare ställde Olof Petersson samma frågor igen. Svaren då tydde på att medborgarna nu upplevde sig ha större makt i relationen till institutioner som skola och sjukvård. Framför allt kunde de i större utsträckning rösta med 
fötterna och byta »leverantör« av offentliga tjänster.

De två stora utvecklingstendenser som Maktutredningen lyfte fram var individualisering och internationalisering. Tillsammans innebar de att de starka kollektiva idealen i Sverige ifrågasattes och förändrades. Det märktes också på arbetsmarknaden, där utvecklingen från centrala förhandlingar mellan SAF och LO till förbundsvisa och lokala förhandlingar lett till fler – men svagare – maktcentra. Maktutredarna drog slutsatsen att det blivit betydligt svårare att bedriva solidarisk lönepolitik, och att den svenska modellen i det avseendet upphört att fungera.

För näringslivet innebar internationalisering och liberalare lagstiftning att de inte kunde tvingas till nationella samförståndslösningar på samma sätt som tidigare. 

– Kapitalet fick exitmöjligheter. Det drog undan mattan för den svenska modellen, anser Olof Petersson.

Även medlemsorganisationer som fackliga orga­nisationer hade blivit mindre sammantvinnade med den politiska makten. Den traditionella rekryteringen av organisationsföreträdare till statliga utredningar minskade exempelvis i betydelse.

– I tidigare offentliga utredningar satt ämbetsmän, experter och företrädare för tunga organisationer och förhandlade ihop sig, säger Olof Petersson. Sedan var det en expeditionssak att passera riksdagen. Men numera har många utredningar ett begränsat, praktiskt uppdrag, och de görs ofta av en ensamutredare. Så organisationerna har fått hitta andra inflytandevägar, som lobbying.

Även om många av de trender Maktutredningen iakttog har fortsatt, finns det ett område där ny forskning ger en väsentligt annorlunda bild, säger Olof Petersson: 

– Om man skulle rangordna vilket kapitel som är mest förlegat är det det om mediernas makt.

1980-talet var en storhetstid för det som i dag kallas traditionella medier, men internet och sociala medier har förändrat förutsättningarna radikalt. Dagstidningarna är under stark press, konstaterar han.

Sedan Maktutredningen lämnade sitt betänkande har ett par utredningar granskat den svenska demo­kratin. Den första leddes av Bengt Göransson och avslutades 2000. 2014 tillsattes en ny demokratiutredning under ledning av Olle Wästberg. 

De har dock inte haft ett lika stort uppdrag som Makt­utredningen.

Några röster har höjts för att göra en ny stor genom­lysning av samhällets maktstrukturer. Själv vill Olof Petersson inte uttala sig om den saken.

– Jag är part i målet. Men jag kan säga så mycket att det finns inget som ersätter det behovet. Det forskas mycket i dag, men vi saknar kanske helhets­perspektivet.

Gav ut nästan 120 böcker, skrifter och rapporter
  • Maktutredningen tillsattes 1985. Den producerade närmare 120 böcker, skrifter och rapporter. Huvudrapporten Demokrati och makt i Sverige kom 1990.
  • De forskare som ledde arbetet var statsvetaren Olof Petersson, historikern Yvonne Hirdman, nationalekonomen Inga Persson och organisations­forskaren Johan P Olsen.
  • Inspiration hämtades från Norge, som hade gjort en motsvarande granskning.
Bli den första att tycka till!