Svårt att tolka enkätresultat
De flesta statliga arbetsgivare mäter stress och arbetsbelastning i medarbetarundersökningar. Men ny forskning visar att nyttan lätt slarvas bort om man ofta byter metod eller frågor eller ger cheferna dåligt stöd i uppföljningen.
Publikt har tittat på hur tolv statliga verksamheter mäter stress och arbetsbelastning i sina medarbetarundersökningar. Somliga noterar stigande stress, andra kan glädjas åt förbättringar i den upplevda arbetsbelastningen.
En myndighet i den senare kategorin är Statens institutionsstyrelse, SiS, som gjorde sin senaste undersökning i november 2013.
22 procent av medarbetarna på SiS svarar att de alltid har för mycket att göra och att det aldrig infinner sig lugnare perioder. Det låter mycket, men undersökningsföretaget Ipsos Loyalty meddelar att det är normalt med ännu högre procentsatser. Företaget samlar alla kunders siffror i en databas där andelen ständigt stressade är 27 procent.
Peter Svensson, docent i företagsekonomi vid Lunds universitet, ingår i ett forskarlag som har studerat medarbetarundersökningar. Han anser att de måste göras, men att många av dagens metoder motverkar sitt syfte.
Till exempel har han och forskarkollegerna problematiserat metoden att jämföra en organisations resultat med ett sammanvägt resultat i undersökningsföretagets databas.
– Det är ett generaliseringsproblem. Det formuleras riktvärden som kommer någon annanstans ifrån än från verksamhetsområdet man undersöker. Då blir det svårt att förstå vad det innebär att ligga under eller över ett riktvärde för exempelvis arbetsbelastning och stress, säger Peter Svensson.
SiS undersökning har tre frågor som handlar om stress och arbetsbelastning. Dessa vägs samman till ett så kallat stressindex. 2013 är stressindex 6 procent, vilket är en förbättring jämfört med 2010 då stressindex var 9 procent.
Per Hellstrand, arbetsmiljöansvarig i STs avdelningsstyrelse på SiS, tycker att det är glädjande med en minskning men förhåller sig samtidigt lite avvaktande.
– Det är ingenting jag hade väntat mig utifrån de signaler jag får av arbetsplatsombud och skyddsombud, säger han.
De flesta av de tolv myndigheterna väger samman svar till olika typer av index för »nöjd medarbetare« eller »motiverad medarbetare«. Även denna metod är problematisk, enligt forskarlaget.
– Det är ett systematiskt problem när man samlar ihop tusentals enskilda upplevelser och åsikter i kanske tre kategorier som sedan grupperas om i ett index. Man urvattnar medarbetarens röst, säger Peter Svensson.
En medarbetarundersökning är tänkt att ge den anställde chansen att säga sin mening. Men i stället sker en förstärkning av redan rådande överordning och underordning, menar Peter Svensson.
– Man överger de individuella konkreta erfarenheterna genom databearbetning och landar i abstrakta kategorier som ligger till grund för handlingsplaner. Då försvinner den enskilda medarbetaren som från början var den som skulle få komma till tals. Det är lite läskigt, säger han.
Forskarna har inte funnit att det är en avsiktlig strategi. Snarare är det en effekt av hur organisationer i praktiken arbetar med enkätresultaten.
Trafikverket får sina medarbetarundersökningar nedkokade till ett så kallat MMI, Motiverad Medarbetar-Index. Arbetsbelastningsindex förbättrades 2013 till 65, från 63 två år tidigare.
Sandra Johansson, huvudskyddsombud på Trafikverket, tror inte att förbättringen beror på något medvetet arbete.
– Nej, jag tror mera att höjningen av MMI beror på att organisationen börjat sätta sig och fungera bättre när ytterligare två år gått efter att Trafikverket bildats, säger hon.
Organisationsförändringar ställer till det för den som gör medarbetarundersökningar, menar Peter Svensson, eftersom objektet för undersökningen har ändrats. Han och kollegerna anser ändå att forskningen visar på värdet av att kunna jämföra resultat över tid.
– Vi har fall i vår forskning där man arbetat systematiskt med samma metod i minst fem år. Det är konstruktivt. I andra fall har organisationen bytt metod på grund av upphandlingsregler, chefsbyten och så, säger Peter Svensson.
Fyra av de tolv myndigheter Publikt granskat har bytt undersökningsmetod helt eller delvis mellan senaste och näst senaste medarbetarundersökningen. Det minskar undersökningens värde.
Ytterligare en utmaning är att medarbetarundersökningar måste genomföras anonymt för att anställda ska känna sig trygga att svara fritt. Det i sin tur betyder att man oftast inte kan bryta ned statistiken på alltför små grupper, utan att riskera anonymiteten.
Domstolsverket gör en undersökning för drygt 80 fristående domstolar av varierande storlek. Den har varit svår att bryta ned på lokal nivå med bibehållen anonymitet för de svarande.
Anette Jellve, STs ordförande inom Sveriges domstolar, tycker att det är bra att stressen enligt de senaste två undersökningarna minskar.
– Men det gäller knappast alla personalgrupper. Många av domstolssekreterarna går i pension flera år före 65. Vad beror det på, undrar man. Är det stressen? Vi har inget svar på det, säger Anette Jellve.
Kanske bör gruppen – som finns utspridd på alla de olika domstolarna – undersökas särskilt, resonerar hon.
I Domstolsverkets arbetsmiljö- och kompetensforum diskuterar man just nu om den stora medarbetarundersökningen borde göras vart tredje eller vart fjärde år i stället för som nu vartannat år.
– Då skulle man kunna låta de olika domstolarna göra mindre, mer lokalt anpassade undersökningar däremellan, säger Anette Jellve.
Medarbetarundersökningen är bara en början på ett förändringsarbete. Lundaforskarnas observationer tyder på att chefer behöver mycket stöd från HR-avdelningen, eller motsvarande, för att kunna arbeta vidare.
– Där chefsstödet är svagt finns en risk att medarbetarundersökningen hamnar i en mapp till nästa gång man gör mätningen, säger Peter Svensson.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
