Annons:
Böcker
Kultur
AVSanna TöringeTyck till!

Vårlukter mitt i mörkret

Arne Dahls nya deckare Hela havet stormar är en stenhård satir som ligger närmare John le Carré än Camilla Läckberg, skriver Publikts kulturkrönikör Sanna Töringe.

Det har varit en rik säsongvad gäller svensk litteratur. Jag har slukat Arne Dahls nya deckare, njutit i små klunkar av Nina Burtons Flodernas bok, grubblat över Birgitta Lillpers Industriminnen och imponerad häpnat över Henrik Bromanders tecknade serie Smålands mörker.

¢ Smålands mörker. Ung man växer upp i en håla, i arbetar­familj av tristaste modell med fattigdom, själslig urholkning, gråsås och förnedring. Han känner sig annorlunda, upptäcker att han är bög och tar ett språng in i något annat. Erik från Nässjö börjar läsa mer och mer avancerad litteratur, Céline, Burroughs, Dostojevskij och Mishima. Han gör egna fansin, med självbiografiska serier. Han väjer inte för något, blottlägger sig, söker i mörkret i Småland och blir fascist! Detta är stor litteratur, med en berättelse som förklarar hur saker kan hända. Men i allt det hemska finns också vårlukter, farfar, berguven, Annika, den iranska vännen i fängelset. Läs Smålands mörker av Henrik Bromander. (Galago)

¢ industriminnen. När jag skriver om lyrik handlar det ofta om mina egna svårigheter med att förstå. Så blir det även denna gång. Jag sliter med Birgitta Lillpers, men i själva svårigheten finns också tillfredsställelsen, glädjen och lättnadens suck när bilderna äntligen framträder någorlunda klart ur texten. Eller så gör de inte det, utan rör sig som skepnader i dimma. Det är också ok. Lillpers går att jämföra med Bromander, båda ger sig hän i minnenas kavalkad. Det är gamla tider, simhall i Älvdalen, rester av hyllor i en gammal skoaffär, stund med död avlivad hund. Hoppa över letandet efter klarhet och göra er beredda att bara ta emot, kanske rader som denna: »jordpåle, rot / sättningsbenägen mark, metoder / för grundläggning. Undersöka i sig själv / benägenhet för sättskador i / grunden«. (Wahlström & Widstrand)

¢ flodernas bok. Nina Burtons bok har äntligen fått mig att ta beslut om att vandra längs Themsen. Det får bli nästa vår. Det är en lysande essä­samling, lugnt pratande om ditt och datt, stort och smått. Författaren följer Rhône, Rhen och Themsen, ända från källorna. Detta är en bok att äga, man ska ha den nära sig och läsa lite då och då. (Albert Bonniers förlag)

¢ hela havet stormar. Arne Dahl använder deckargenren som han vill, nonchalant mot den läsare som förväntar sig en stunds avkoppling. Här är det annat som gäller. Avancerat handlingsmönster, berättelser som går i varandra och inte hänger ihop, i en stenhård satir om världens industiledares avsaknad av mänsklighet och empati. Arne Dahls bok känns mer som John le Carré än Camilla Läckberg, om jag säger så. (Albert Bonniers förlag)

 

Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i publikt.

  

Bli den första att tycka till!