104 från facket mördades

FÖRDJUPNING: VÅLDET2003-12-15

Väggarna hos den fackliga centralorganisationen CUT har förstärkts för att tåla en explosion av 80 kilo dynamit. Utsikten över Bogotás stadslandskap skyddas av skottsäkra fönster som ska kunna stå emot ett raketanfall.

Av:  Erling Söderström

När jag besöker fackkontoret får jag passera en metalldetektor och en sprängämnesdetektor innan jag identifierar mig framför den skottsäkra glasväggen mot receptionen.
Bara under fjolåret mördades 104 fackligt aktiva ledare och medlemmar i CUT (Central Unitaria de Trabajadores). Exekutivkommitténs 20 medlemmar är alla utpekade och namngivna måltavlor för paramilitär terror.
– Morden har utförts i ett klimat av total straffrihet, säger generalsekreterare Hector Fajardo. Av 3 000 fackliga medlemmar som avrättats sedan 80-talet känner vi bara till ett enda fall där de ansvariga har arresterats.
Åklagarmyndigheterna har utfärdat flera arresteringsorder för att ta Carlos Castano, ledare för de paramilitära trupperna och ansvarig för massakrer, tortyr, tusentals mord och massakrer på civilbefolkningen. Men inte en enda åklagarutredning har berört morden på fackförbundsfolk.
– Staten har fört en permanent antifacklig politik ända sedan 1928 då armén massakrerade strejkande bananarbetare i United Fruit Company, eller dagens Chiquita. Man ser oss som en förlängd arm av gerillarörelsen, men vi är en helt oberoende organisation, och styrs inte av varken gerillarörelser, staten, de paramilitära eller företagen.

Anställda inom oljeindustrin och jordbruket, framförallt bananplantagerna var tidigare mest utsatta för våldet. I dag mördas i första hand Colombias offentliganställda. 80 procent av morden drabbar lärare, statstjänstemän, sjukvårdsanställda och de som arbetar på statliga företag.
– Terrorn börjar ofta med mordhot och dussintals fackliga ledare har tvingats fly till Europa, USA och Canada. Illegala arresteringar är vanliga vid strejk och för att pressa bekännelser och namn torteras vi, till exempel med elchocker, dränkning i vattenbehållare, nålar som trycks in under naglarna.
Men våldet kommer inte enbart från staten, arbetsgivarna och de paramilitära grupperna.
– Vi är klämda som skinkan i smörgåsen. 130 bortföranden och gisslantagningar av fackliga medlemmar har utförts av FARC-gerillan.

Efter starka internationella påtryckningar har regeringen organiserat personligt skydd av några av fackets mest utsatta personer.
– Det är vår rätt att leva som medborgare i vårt eget land och inte i ett land som vi får till låns. De som förföljer oss ska inte få glädjen att se oss lämna Colombia och det fackliga arbetet säger Hector, som också är docent i socialvetenskap.
Själv har han permanent eskort som en följd av dödshotet. Men Hector tror inte det är någon lösning att beväpna sig.
– Vapen skapar bara mera våld. Därför rör jag mig obeväpnad.
Hector hoppas att fredsförhandlingarna med gerillan inte bryter samman. Intensifieras inbördeskriget, tror han, kommer våldet mot facket att öka.

På CUTs kontor möter jag också Jesus Gonzalez som är en av centralorganisationens grundare. I dag är han fackets huvudman för fackliga och mänskliga rättigheter. 
För två år sedan blev Jesus utsatt för ett attentat mot sin familj i Cali en tidig morgon då frukosten avbröts av en massiv kulkärve mot huset. Hans livvakt stupade, dödligt sårad, men när Jesus tog vapnet i hand och gav svarseld gav attentatsmännen upp, åtminstone för stunden.
Sedan dess lever Jesus Gonzalez anhöriga i exil i Storbritannien. Men Jesus stannar kvar.
– Jag kan inte acceptera så mycket våld. Hela mitt liv har jag kämpat för rättvisa. Och därför fortsätter jag, säger han.
Bakom Jesus hänger ett porträtt av Jesus kollega och vän Jorge Ortega Garcia, som tidigare var viceordförande i facket. 28 oktober 1998, under en tre veckor lång strejk bland statstjänstemän i Bogotá, sköts han ihjäl framför dörren till sitt hem.

Mitt under intervjun piper mobiltelefonen i Jesus ficka. Jag tänder en cigarett i tron att det blir ett avbrott i arbetet. Men Jesus slår på telefonens inbyggda högtalare.
Samtalet kommer från semesterstaden Santa Marta vid karibiska kusten.
– Hallå, Jesus, knastrar telefonrösten, dom har försökt mörda Ricardo Navarro Brujes, ordförande i Santa Marta. Han är vid liv, men vi måste få hjälp att skydda honom.
– Har du ingen säker plats i Santa Marta? Om inte måste vi få honom ut därifrån, omedelbart, svarar Jesus. Underrätta ombudsmannen för mänskliga rättigheter. Vilka myndigheter är informerade? Vi måste få iväg honom med nästa flyg till Bogotá.
Intervjun är slut. Verkligheten pressar på.
Det är en vanlig dag för facket i Colombia.

Fackliga fakta

Colombia har tre fackliga centralorganisationer. Störst är CUT
(Central Unitaria de Trabajadores) som bildades 1987 och har omkring 600 000 medlemmar. CUT är pluralistisk och partipolitiskt oberoende och ansluten till ORIT (Organisacion Latinoamericana de Trabajadores) som representerar 44 miljoner medlemmar.
Näst CUT kommer CGTD (Confederacion General de Trabajadores Democraticos) med cirka 150 000 medlemmar.
Tredje och minsta centralorganisationen är den liberala CTC (Confederacion de Trabajadores de Colombia liberal) med 75 000 medlemmar.

Som följd av den systematiska förföljelse som drabbat fackliga
medlemmar är den fackliga organisationsgraden låg i Colombia, och ligger enligt CUT kring tio procent.
Arbetslösheten i Colombia växer och ligger nu officiellt på 21 procent medan facken uppskattar siffrorna kring 30 procent om man inberäknar de som endast
arbetat någon månad under det gångna året.
Överträdelserna av fackliga rättigheter innefattar inte bara mord, hot och våld. En rapport från ILO från i fjol pekar på omfattande vägran att teckna eller följa kollektivavtal, illegala arresteringar av strejkande arbetare, olagliga uppsägningar och hot om uppsägningar och omfattande statsintervention i strid med den fria föreningsrätten.

1991 års författning stärkte, åtminstone på pappret, rätten
till fritt föreningsliv och rätten till kollektivavtal inom det privata
näringslivet.

CUT och de offentliganställdas federation FENALTRASE kämpar nu för att rätten
till kollektivavtal och strejkrätten även ska gälla statsanställda. Deras löner
har hittills bestämts genom statliga dekret.
En första förhandlingslösning nåddes i fjol när staten, facken och privata
arbetsgivare lyckades enas om en minimilön på 286 000 pesos eller ungefär 140 dollar per månad.

Colombia Fakta

Statsskick: Republik
Yta: 1,14 miljoner km2( ca 2,5 gånger Sveriges)
Folkmängd: 31 milj
Religion: Romersk katolicism
Huvudstad: Bogotá (4 milj inv.)
Myntenhet: 1 peso = 100 centavos
Viktigaste exportprodukter: Kaffe, brännolja, bananer, bomull
och ädelstenar

Källa: Nationalencyklopedin

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA