Chefernas fruktan för Facebook
Varför är det så svårt att slå fast att på jobbet jobbar man? Den frågan ställs i en inbjudan jag nyligen fick från tidningen Chef. På ett frukostseminarium ska sociala medier på jobbet avhandlas. Och det verkar inte handla om hur smarta chefer ska lära personalen att utnyttja Facebook, Twitter och andra sajter till att kommunicera med kunder och allmänhet. Nej, utgångspunkten är ett antal farhågor: »Cheferna bekymrar sig för att medarbetarnas fokus på jobbet försämras, att arbetsdagarna fylls med privata saker, att hemlig information sprids och att dialog blir en glömd konst.«
Bortsett från att forum för att kommunicera med andra människor tydligen hotar konsten att föra dialog, förefaller oron mest röra arbetsdisciplinen. På jobbet jobbar man. Och det gör inte den som ägnar tid åt privata ärenden i sociala medier. Vilket alldeles för många gör alldeles för mycket, påstås det – »undersökningar visar att det inte alls är onormalt att medarbetare lägger ett par arbetstimmar varje dag« på detta.
När jag letar är det svårt att finna belägg för att var och varannan anställd skulle hänge sig åt sådana surforgier. De få undersökningar som gjorts av privat internetanvändning på jobbet verkar dessutom oftast vara gjorda av företag som säljer webblockerings- och säkerhetsprogram. Det är lätt att se att det ligger i deras intresse att måla upp bilden av ett ohämmat privatsurfande som hotar effektivitet och säkerhet.
— •l• —
Säkert finns det några få som missbrukar den frihet de ges på jobbet. Men de människorna är garanterat teknikoberoende. Den som är undersysselsatt, gravt missnöjd eller har personliga problem blir inte mer effektiv för att hon eller han inte längre kommer åt Facebook från jobbdatorn.
Vi andra sliter på. Och vi har rätt till – och behöver – pauser. Alla hjärnor måste vila sig från arbetsuppgifterna med jämna mellanrum. Att människor på en arbetsplats tillbringar en stund med en kvällstidning eller socialt småprat är inget nytt. Men görs det på nätet kan storebror plötsligt se det och mäta den tid som går åt – och som, ve och fasa, inte är produktiv.
Men den chef som tror att vägen till bättre resultat är att minimera arbetsdagens andningshål lär inte lyckas något vidare. I en undersökning fann man att produktiviteten tvärtom ökade på de arbetsplatser där chefen uppmuntrade e-pauser. Att de anställdas sociala nätverkande på webben dessutom kan vara användbart även i yrket är naturligtvis en bonus.
— •l• —
De flesta människor som får förtroendet att själva ta ansvar för sina arbetsuppgifter betalar igen med råge.
Själv vet jag många som privatsurfar en del när de sitter på jobbet. Men som också jobbar mer än de egentligen ska, varje vecka, året runt. Utan att begära kompensation. För att de trivs med sitt jobb och värnar den frihet de har. De är inte ensamma – undersökningar visar att det är vanligt att tjänstemän arbetar »svart övertid«.
Jag tror faktiskt att detta är ett större problem, att många anställda i dag jobbar alldeles för mycket. Men av någon anledning tycks få chefer diskutera det på frukostseminarier.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
