Då guldfiskarna tog slut

KRÖNIKA2003-07-30
Av:  Alexandra Pascalidou

I förorten där jag växte upp fanns det förr en liten zooaffär. Den gick inte riktigt runt för den fungerade mer som en minidjurpark.

Vi barn gick in, tittade på djuren, klappade på dem och gick hem. I bästa fall köpte vi fågelfrön. Farbrorn bakom kassan såg alldeles uppgiven ut.

Men en dag i mitten på mars förändrades allt. Då upplevde han något alldeles extraordinärt. Ett femtiotal vuxna stormade in och bad att få köpa guldfiskar. 

Först trodde han att det var något slags elakt skämt, men när det fortsatte strömma in människor som frågade efter guldfiskar insåg han att det var verkligt. Så slog han försäljningsrekord redan före lunch. Akvariet stod tomt och farbrorns fickor fylldes för första gången. Men när rusningen fortsatte efter lunch och flera ville köpa guldfiskar som inte fanns blev farbrorn alldeles knäckt.

Hade zoogubben mångfaldstränats hade han säkert köpt in extra många guldfiskar inför just den där dagen. Han hade också kunnat annonsera i lokaltidningen och skylta med: ”Här säljs guldfiskar! Grattis!”

Hade han varit förberedd på förändringen hade han kunnat tjäna en massa pengar på mångfalden. I ett samhälle som präglas av kulturpluralism krävs det att olika yrkeskårer vet vad deras kunder, klienter eller patienter vill ha.

Man måste ha kännedom om deras behov och vanor, levnadsmönster och traditioner för att kunna tillgodose dem. Man måste kunna kommunicera med dem och skapa ett förtroende för att kunna sälja, locka eller övertyga dem.

Den kunskapen finns runtomkring oss. Den är lätttillgänglig och består inte av en massa universitetspoäng och torr akademisk faktaprosa. Det handlar om att matcha kundkretsen och våga möta den med respekt. Våga ställa korkade frågor. Går du runt och undrar om folk odlar potatis på vardagsrumsgolvet – fråga om det! I bästa fall blir du kvitt en fördom. I värsta fall får du hemodlad potatis i huvudet.

Hur det än slutar blir du en sanning rikare. Det är dessa olika sanningar som utgör den kompetens vi behöver i dagens alltmer heterogena samhälle. Om inte annat har mångfald blivit en överlevnadsfråga för många branscher. Så blev det också för vår vän med guldfiskarna. Han slog igen.

Vi som en gång var barn saknar honom och hans små kaniner men butiken som etablerade sig efter honom känns något mer angelägen och går med vinst. De säljer dagstidningar och skvallerblaskor från våra forna hemländer, gratulationskort på våra modersmål, idolkort på turkiska fotbollsspelare och andra livsnödvändiga rariteter.

Guldfiskar får man dock köpa på annat håll, så när perser, vissa kurder och zoroastrier firar sitt nyår i mitten på mars och de enligt traditionen bl a måste ha en livs levande guldfisk på middagsbordet, ja då får de åka till något zoo som förhoppningsvis har kulturkoll och akvariet fullt!

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA