Dans som gör succé hos bebisar
Publiken kravlar ur sina barnvagnar vid bibliotekets entré och kränger av sig sina tjocka vinteroveraller i föräldrarnas knän. Strax ska dansföreställningen »Ah hallo bebis« börja.
Minna Krook, Andrea Svensson och Per Sjögren sjunger titelns tre ord Ah hallo bebis till en enkel men glad melodi när de pockar på uppmärksamhet från dem som samlats vid entrén. Jo, småbarnen i åldern 6 till 18 månader stannar upp och börjar granska de två kvinnliga dansarna och musikern.
– Jag är aldrig så slut som efter dessa förställningar. Bebisarna följer oss så intensivt, säger Minna Krook efter uppträdandet och skjuter fram huvudet och spärrar upp ögonen till stora klot – som bebisarna gör när de är riktigt intresserade av vad som händer.
När de tre kulturarbetarna möter de små barnen vid ingången till Enköpings bibliotek denna onsdagsförmiddag är småttingarna först lite undrande. Vad är det här?
Men undran förvandlas till intresse när de små tillsammans med sina föräldrar och ett och annat storasyskon leds fram till spelplatsen, som består av mjuka mattor och en kuliss av tyger i brokiga mönster och starka färger. Den superunga publikens intresse fångas med listiga och ändå alldagliga rörelser och ljud.
För de äldre i lokalen är det nog tur att bebisarna så tydligt lever med i dansföreställningens enkla handling. Annars skulle vi nog inte förstå när höjdpunkterna i Ah hallo bebis inträffar, som när Minna Krook och Andrea Svensson snurrar med långa, blå plastslangar så att ett vinande, tjutande ljud uppstår.
Eller när de som avslutning på en vattenkonsert knäpper på långa gummiband. Eller när de i pjäsens inledning rullar in sig i mattor och försvinner. Och kommer fram igen. Och försvinner. Och kommer fram igen.
Allt är noga övervägt
Alla rörelser, ljud och scener i föreställningen är noga övervägda, men att föreställningen över huvud taget kom till har sin grund i en lycklig slump.
Som koreograf har Minna Krook skapat dansverk för både vuxna och barn, för scen, tv och film. När hon dansade sin föreställning Borta för barn i förskoleåldern följde bebisar ibland med sina storasyskon och Minna Krook upptäckte hur intensivt de minsta följde handlingen.
– Jag blev helt tagen av de små bebisarna som inte missade en sekund av föreställningen. Musiken, de små ljuden, våra rörelser, allt var så lockande för dem, säger hon.
– Jag började fundera på hur man skulle kunna samtala med dem utan ord.
Koreograferandet av Ah hallo bebis skedde för ett par år sedan, efter många timmars tester med en lite grupp bebisar och deras föräldrar. De samlades flera gånger på dansteatern Zebra i Stockholm med mycket kaffe, bullar och frukt.
Minna Krook hade också kontaktat slagverkaren Per Sjögren för att tillsammans med honom skapa ljud till rörelser som barnen kände igen.
– Jag kallar det mitt ovetenskapliga forskningsprojekt, säger hon.
– Vi prasslade med papper för att se om det var roligt eller intressant. Tyger, är det läskigt eller roligt att gå igenom? Vi lekte och kollade.
– Efter experimenterandet satt jag på min kammare och tänkte och tänkte. Skrev ner idéer på post it-lappar. Allt koreoraferande sker i mitt huvud. Jag har inte råd att ha dansare anställda, utan måste veta hur föreställningen ska se ut när vi börjar repetera två till tre veckor före premiären.
I Enköping flyter föreställningen på i ett lugnt tempo som får bebisarna att följa med. Publiken är varken tyst eller stilla. Någon blir så intresserad att hon försöker kravla ut på scen, men hålls tillbaka av sin mamma. Någon annan klappar uppskattande åt ett ljud eller en rörelse som är bekant.
Fångar barnens uppmärksamhet
– Jag slogs av hur de hittat rörelser och ljud som verkligen kunde fånga barnens uppmärksamhet, hur de plockade upp några vardagsaktiviteter i nytt ljus. När de gjorde ljud med tandborstar var min dotter väldigt uppmärksam. Hon pekade och sa »där«, säger Sara Larsson som kom till föreställningen med Ingrid,
11 månader.
Vid barnvagnarna står Pierre Eklöf och byltar på sin dotter Kate, också hon 11 månader.
– Jättebra, det var mycket färger och rytmer som jag kände att mitt barn snappade upp, säger han.
Och dansarna ger även publiken godkänt.
– Ja, det var en otroligt snäll publik den här gången. I en del andra fall vill barnen delta mycket mer. Vi har uppträtt för barn som vill bada i skålen med vatten när vi gör vår vattenkonsert, säger Andrea Svensson.
– I början var vi mer tillåtande. Nu har vi ett mer naturligt sätt när vi visar barnen att här är vi och där är ni, säger Per Sjögren.
En vanlig dag i dansarnas liv fortsätter med lunch på närbelägen thairestaurang. Vid matbordet handlar diskussionen om drivkrafter för kulturarbetare som uppträder på mindre scener runt om i Sverige eller på en provisorisk spelplats som i Enköpings stadsbibliotek.
– Lycka och en stor kärlek till konsten och publiken är ett svar. Efter en föreställning kan vi vara euforiska över publikkontakten. Och arrangörerna är ofta otroliga eldsjälar för kultur. Vi blir alltid så väl mottagna. Då orkar man för att det är så himla positivt, säger Minna Krook.
Spelplatser och tider för »Ah hallo bebis« finns på www.minnakrook.se.
