Den girige despoten

KRÖNIKA2003-07-30
Av:  Jan-Åke Porseryd

Gustav Vasa omges av ett positivt skimmer i historieskrivningen. Befriaren, riksbyggaren och landsfadern.

Han var den förste ”riktige” konungen. Han drev ut den blodtörstige danske kungen Kristian Tyrann och förenade det svenska riket i en stark centralmakt. Det lärde i alla fall jag mig i skolan.

Tänk bara på alla minnesmärken. Carl Larssons stora målning av Gustavs intåg i Stockholm efter kungavalet 1523, Carl Milles mäktiga skulptur i Nordiska museet i Stockholm, statyer och konstverk runt om i landet och skidornas Vasalopp.
Men Gustav Vasa var också den grymme och girige despoten.

Det framgår med all önskvärd tydlighet av Lars-Olof Larssons prisbelönta bok Gustav Vasa – landsfader eller tyrann? Själv läste jag den nyligen med oavbruten fascination.

Larsson har med sin grundliga kännedom om medeltidens och Vasatidens historia grävt djupare i dokumenten och ger en fullödig bild av den första Vasakungen.

På det privata planet tycks kungen ha varit familjekär och ömmade särskilt för de nio barnen.

Men i det politiska spelat var han av sällsynt hårdfört virke. Han beskrivs om en skicklig politisk propagandist med stor verbal begåvning. Hans lätta och enkla språk kom till uttryck i öppna brev som lästes upp i kyrkor och på andra ställen.

Att vara hans motståndare slutade oftast med avrättning och stegling. Dackeupproret och andra bonde- och adelsuppror slogs ned med stor kraft.

Kungen förde en skoningslös kamp mot den katolska kyrkan för att införa en evangelisk statskyrka. Många av kyrkans män likviderades.

Olaus Petri och Laurentius Andrae – två av kungens gamla medarbetare och ivriga kyrkoreformatorer – dömdes till döden 1540, men benådades senare.

Ingen kunde lita på Gustav. Hans misstänksamhet var monumental. Omvärlden såg honom länge som en simpel blodig våldsverkare.

Han var privat sniken och samlade på sig så mycket gods och guld han kunde. Han lade sig personligen i arvsärenden för att kunna sno åt sig så mycket som möjligt av den stora släktens egendomar. Vid sin död lämnade han efter sig mer än 5 000 gårdar som arv. Hans enorma guld- och silverrikedomar omtalades utomlands.

Under hans regeringstid förföll den svenska kulturen. När 17 000 kyrkohemman drogs in till kronan förstördes också stora delar av den svenska medeltida bokskatten.

I Vadstena klosters bibliotek försvann över 1 000 volymer då de sista munkarna drevs bort år 1550. Motsvarande skedde vid alla kloster och kyrkor. En kulturell katastrof med andra ord.

Det enda bestående kulturarv som Gustav Vasa lämnat efter sig var den första fullständiga svenska bibeln 1541. Med sin rena och enkla svenska kom den att bestå ända till 1917.

Maktlysten, hänsynslös, sniken och politiskt skicklig, är Lars-Olof Larssons omdöme om Gustav Vasa.
De som velat jämföra honom med nutida diktatorer är kanske inte helt fel ute…

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA