Den viktiga tron på att vi kan påverka
En optimist är är inte en förnekare av allt ont, utan en person med övertygelsen att allt går att påverka till det bättre. Och historien visar att det finns goda skäl att vara optimist, skriver Alexander Armiento.
Det nya decenniet började med en katastrof av enorma mått. Jordbävningen i Haiti har släckt tusentals människoliv och återigen påmint oss om hur hårt naturen kan slå mot människor i ett redan utsatt land.
Året har redan hunnit ge oss fler dystra nyheter. Konflikterna i Irak och Afghanistan fortsätter att skörda offer och den ekonomiska krisen drabbar människor världen över.
I det konstanta flödet av eländesnyheter är det lätt att bli uppgiven och missa allt det som blir bättre i världen. Landvinningar inom teknik och medicin har gett oss drägligare arbeten och längre liv. Tidigare fattiga nationer har upplevt en ekonomisk utveckling som påminner om den Sverige genomgick efter kriget, vilket får till följd att allt fler får tillgång till utbildning och hälsovård. Ekonomiska kriser är inte stort mer än hack i de kurvor som pekar uppåt.
— •l• —
Historien lär oss alltså att det finns goda skäl att vara optimist. Även den medicinska forskningen ger argument för en positiv livssyn. Åtskilliga studier har visat att optimister är friskare och lever längre. Kanske, har det föreslagits, för att de är mer benägna att ta hand om sig själva – eftersom de tror att det kan göra nytta.
För den verklige optimisten är knappast en dumdristigt jublande förnekare av allt ont, utan en konstruktiv person med en benhård tro på att allting går att påverka till det bättre. Men samtidigt klarsynt nog att se hur det faktiskt står till.
En av dem som gör en viktig insats för att visa oss hur saker egentligen förhåller sig är Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som i den amerikanska tidskriften Foreign Policy rankas som en av de hundra viktigaste tänkarna under året som gått. På sajten Gapminder gör han utvecklingen i världen begriplig med hjälp av rörliga diagram och videofilmer. »En drivkraft för mig är att jag tycker att folk ska ha rena vindrutor eller torkade glasögon så att de ser var de är på väg« sade han nyligen i en intervju i Svenska Dagbladet.
Och det jag ser när Hans Rosling torkat mina glasögon är en utveckling där världens länder långsamt blir alltmer lika. Spädbarnsdödligheten minskar, medellivslängden ökar och familjerna blir mindre. Länder som vi länge betraktat som »fattiga« närmar sig den ekonomiska nivån i det Sverige där jag föddes.
— •l• —
Hans Rosling betecknar sig inte själv som optimist – utan säger att när man känner till vilken utveckling som sker i världen, så kallas man för optimist. Men han blundar inte för utmaningar som situationen för de allra fattigaste, klimatkrisen och världens oroshärdar. Och jag tror att han har en viktig poäng i att vi behöver kunskap om hur läget verkligen är för att kunna göra något åt dessa problem.
Inför bilderna från Haiti kan vi alla känna sorg och förtvivlan. Men vi kan inte tillåta oss att bli uppgivna. Vi kan hjälpa människor i nöd och se till att framtida naturkatastrofer inte får lika fasansfulla följder. Så resonerar en konstruktiv optimist.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
