
Fackförbundet ST behåller sitt namn
När frågan om namnbyte först prövades på en extrakongress i oktober 2017 antogs inte förbundsstyrelsens förslag om att STs nya namn skulle bli Fackförbundet Sterka. Beslutet blev då i stället återremiss och förnyade diskussioner i förbundet. Inte heller när frågan återigen togs upp på onsdagens extrakongress fick förbundsstyrelsen tillräckligt stöd. För att byta namn måste förbundets stadgar ändras, vilket kräver två tredjedels majoritet. Och så stort stöd fick alltså inte namnet Sterka.
– Vårt fokus ska vara att jobba för medlemmarna, i vardagen. Vi behöver göra förbundets arbete mer känt, sade Linus Olsson från Migrationsverket, som var en av de ombud som argumenterade för att behålla namnet Fackförbundet ST.
Anette Jellve från ST inom Sveriges domstolar ville däremot byta namn och framhöll att det är ett problem att namnet ST är svårförklarat och okänt utanför förbundet.
Inget av ombuden pläderade för namnet Publikt, ett alternativt namnförslag som extrakongressen fick ta ställning till. Det slogs ut av Sterka i en första röstningsomgång. Därefter ställdes Sterka mot ST, men fick alltså inte de 85 röster som krävs för att en stadgeändring skulle ha gått igenom. Därmed fortsätter förbundet att heta Fackförbundet ST.
Efter omröstningen sade förbundsordförande Britta Lejon att det är ”skönt att vi beslutat oss”.
– Vad röstresultatet borde leda till är reflektionen att vi nu lämnar extrakongressen och lever med ett namn som faktiskt majoriteten ville ändra.
Britta Lejon säger till Publikt att hon är övertygad om att namnfrågan kommer att dyka upp igen om några år.
– Vi är övertygade om att vår analys är riktig. Förbundet skulle må bra av ett namnbyte. Jag tror också att de här diskussionerna har satt igång en process där väldigt många vill byta namn.
Hur förenar denna mening oss som fackförbund.
Vi hade vid diskussioner här på min arbetsplats frågan hur man kunde komma fram till ett namn som inte sa något och kändes felstavat
En lite mer ödmjukare inställning till avdelningarnas inställning med en något högre grad av självrannsakan hade kanske varit på sin plats från förbundsstyrelsen och dess ordförande