Faror med gemensamt servicecenter
Lars Hedin, ordförande för ST inom SMHI, är orolig för vad gemensamma servicecenter för statliga myndigheters personal- och ekonomiadministration kan innebära.
En statlig utredning har fått i uppdrag att förebreda bildandet av ett myndighetsgemensamt servicecenter med planerad start 1/1 2012. Detta servicecenter ska erbjuda tjänster inom i första hand ekonomi- och personaladministration till statliga myndigheter.
Det finns redan i dag exempel på myndigheter som tillhandahåller stödtjänster till andra myndigheter. Kammarkollegiet har som en av sina huvuduppgifter att tillhandahålla administrativa tjänster till i huvudsak mindre myndigheter och stöder i dag cirka 80 myndigheter med lönetjänster och cirka 70 myndigheter med olika ekonomitjänster. Även Skatteverket, Rikspolisstyrelsen och Försäkringskassan tillhandahåller olika verksamhetsstöd till andra myndigheter.
Som skäl till att samordna administrativa tjänster pekar man på effektivitetsvinster och kvalitativa fördelar med en koncentration av framförallt ekonomi- och personaladministration.
Men det kan finnas faror med en sådan omläggning ur både ett fackligt perspektiv och ett medborgarperspektiv.
Läser man det finstilta och drar paralleller med hur likartade förändringar har hanterats inom Försäkringskassan och delar av den verksamhet som den sittande regeringen privatiserat eller sålt ut av ideologiska skäl bör man bli orolig.
Förhoppningen är att kunna spara upp till 900 miljoner kronor per år. Detta förutsätter att man förenklar och standardiserar arbetsrutinerna. Redan här bör man bli orolig. Detta kan leda till utarmning och koncentration av arbetsuppgifterna, som delvis skett på en del håll inom Försäkringskassan.
Man pekar också på att en ökad samordning och standardisering inom staten borde kunna göra den statliga ekonomi- och personaladministrationen attraktiv för privata aktörer. Jämför man vad som hänt inom exempelvis vården, skolan och apoteksbranschen kan man fråga sig om detta är ett bra sätt att använda skattepengar. Skatter tas ju ut med syfte att komma medborgarna till del. Skattemedel som går till förskolan och skolan ska användas för barnens och elevernas bästa. Syftet med offentligt finansierad sjukvård är att bidra till bättre hälsa och god omsorg. Samma sak kan sägas om de statliga verksamheterna.
Sverige är ett av få länder som tillåter vinst i offentligt finansierade välfärdsverksamheter. Våra nordiska grannländer har regler för att garantera att skattepengarna stannar kvar i välfärden. Detta innebär dock inte att dessa länder saknar valfrihet eller privata inslag i välfärden.
Myndigheternas kostnader för de ekonom- och personaladministrativa tjänster som tillhandhålls är tänkta att minska med i genomsnitt 30 procent över en period på tre till fem år.
I direktiven återkommer regeringen hela tiden till att statsförvaltningen måste koncentrera och effektivisera sin administration. Det framhålls också att av drygt 218 000 statsanställda är 28 procent 55 år eller äldre. Av dessa arbetar cirka 19 000 med stödverksamhet. Det står helt klart vilken grupp som kommer att få stryka på foten, och att detta kommer att få konsekvenser för vårt trygghetsavtal inom staten är uppenbart.
Alternativet till denna utarmning, koncentration och förenkling av arbetsuppgifterna, som dessutom leder till en oacceptabel arbetsmiljö och lönedumpning, borde vara att utveckla och bredda dessa administrativa tjänster, något som med framgång redan skett på några av våra myndigheter.
Lars Hedin, ordförande för ST inom SMHI
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
