Fler ska få arbete med offentliga satsningar

Publikt möter Stefan Löfven på Social­demokraternas kansli på Sveavägen i Stockholm. Dagen efter intervjun ska han resa till Skåne och dra i gång valkampanjen på allvar, berättar press­sekreteraren Erik Nises. Jobben, »arbetade timmar«, kommer att vara i fokus. Det är de för regeringspartierna också, men Alliansen talar om sysselsättning och Socialdemokraterna om arbetslöshet. Det senare är ett begrepp som är lätt att manipulera, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.

Ligger det något i den kritiken?

– Vad Fredrik Reinfeldt gör är att han talar om att sysselsättningen ökat med ett antal personer. Men eftersom befolkningen växer rätt kraftigt så säger det ingenting. Och med deras egna prognoser kommer arbetslösheten att vara högre om ett antal år än när de tillträdde. Så man ska prata både om arbetslöshet och sysselsättning.

Men kommer ni att sätta ett mål även för sysselsättningen?

– Vi har inte satt ett mål än, men vi kommer att följa antalet arbetade timmar och självfallet sysselsättningen väldigt noga. De borgerliga vill ha det till att vi skulle öka antalet förtidspensionerade. Men nej, vi ska ha fler människor i arbete, fler arbetade timmar.

Under sommaren har Stefan Löfven lyft fram Socialdemokraternas jobb­politik i sina tal. En viktig del är investeringar i infrastruktur, bostäder och klimatåtgärder. En annan satsning är stöd till jobb för unga och långtidsarbetslösa, bland annat inom äldreomsorgen. I sitt sommartal uttryckte partiledaren visionen »Ingen gammal utan omsorg, ingen ung utan jobb«. Vidare utlovar Socialdemokraterna ett nytt kunskapslyft och fler platser i yrkesutbildning och högskola.

Socialdemokraterna vill även förändra Arbetsförmedlingen. Regeringen har tillsatt en översyn av myndigheten som ska vara klar 2016, men Socialdemokraterna vill genomföra reformer redan nu.

– Detaljstyrningen måste bort. Jag gick själv igenom instruktionerna till Arbetsförmedlingen, och man förstår direkt att med de reglerna är det inte lätt som arbetsförmedlare att hjälpa människor. Men det är också viktigt att se till att Arbetsförmedlingen blir en mötesplats för arbetssökande och före­tag. Och en första förutsättning är att företagen vill vända sig till Arbetsförmedlingen för att få hjälp. Då tror vi att det är viktigt att Arbetsförmedlingen i sitt arbete utgår från företagens behov på ett annat sätt.

Gör man inte det i dag?

– Det fungerar inte tillräckligt bra i dag. Många uppfattar inte Arbetsförmedlingen som den naturliga samtalspartnern, utan fixar jobben på något annat sätt. Det är inte arbetsförmedlarnas fel, utan det har med regelverket att göra. Resurserna är uppdelade i en pott pengar här och en pott där, och det leder till att man ofta inte kan anpassa hjälpen efter den enskildes behov. »Det här vore den bästa utbildningen för dig, men de pengarna är tyvärr slut. I stället skickar vi tillbaka oanvända pengar från ett annat konto.« Detta är idioti.

– Vi vill också på något sätt ha med arbetsmarknadens parter i verksamheten. De har väldigt bra koll på arbets­marknaden lokalt och regionalt, och den kunskapen bör komma till användning.

Ska det göras på ett formaliserat sätt?

– Ja, jag tror att det är nödvändigt att ha en formell infrastruktur för det, ett råd eller vad man vill kalla det. Ett forum för samarbete.

Inför förra valet lanserade Social­demokraterna idén att föra samman delar av Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan till en ny organisation, Kraftsam, till stöd för arbetslösa med särskilt komplexa behov och svag ställning på arbetsmarknaden. Men när Pub­likt frågar är Stefan Löfven tveksam om det fortfarande är aktuellt.

– Jag tror inte att vi har kvar tanken att slå ihop.

När pressekreterare Erik Nises i efter­hand kollar upp saken visar det sig dock att det finns med bland partiets förslag.

Arbetsförmedlingens roll har också förändrats genom att den nuvarande regeringen ålagt myndigheten att göra omfattande upphandlingar av kompletterande, privata aktörer inom flera områden. Sådana uppdrag är Stefan Löfven kritisk till.

– Det är viktigt att Arbetsförmedlingen är navet, och man ska inte outsourca delar av arbetsförmedlingsverksamheten. Jag är också tveksam till hur det har fungerat med vissa privata aktörer, såsom coacher, som har kostat väldigt mycket pengar. Det är klart att man kan ha andra aktörer som hjälper till, om de bidrar med exempelvis branschkunskap som myndigheten svårligen kan ha ensam. Men Arbetsförmedlingen bör själv få avgöra om man behöver upphandla kompletterande aktörer.

Hur ser du på Riksbankens och penningpolitikens roll för att få fart på sysselsättningen? Ekonomer och fackliga organisationer anser att instruktionerna till Riksbanken innebär ett alltför ensidigt fokus på prisstabilitet, och att det går ut över sysselsättningen.

– Ja, i den svenska Riksbankens instruktion står sysselsättning också med, men det övergripande målet är prisstabiliteten, inflationen. Och infla­tionen har man ju dess värre misslyckats med, om man tittar bakåt i tiden. Det går en halv procent under målet, kanske lite till. Jag vill att vi ska titta på möjligheterna att lägga ett mål om sysselsättning bredvid prisstabiliteten.

Som ett likvärdigt mål?

– Ja, den amerikanska centralbanken Federal Reserve har den ordningen. Allt är inte perfekt i USA, men jag tycker att man kan pröva den modellen.

Allianspartierna har använt skattesänkningar som en del i sin jobbpolitik: sänkt krogmoms, lägre arbetsgivar­avgifter för unga och jobbskatteavdrag. Socialdemokraterna kritiserar skattesänkarpolitiken, men när det gäller jobbskatteavdragen vill partiet bara höja skatten för höginkomsttagare.

Ser du på längre sikt behov av att höja inkomstskatten för medelinkomsttagare eller andra grupper?

– Nej, jag ser inget behov av att höja skatten på det sättet. Däremot vill vi ta bort den ineffektiva ungdomsarbets­givaravgiften och den sänkta krogmomsen som är lika ineffektiv. Vi höjer också skatten för storbankerna, och totalt har vi någonstans 20 till 25 miljarder kronor mer än regeringen i skatteintäkter.

– Det helt avgörande för skatte­intäkterna är jobb, det är därför jag har tjatat om att fokusera på jobben sedan den dagen jag blev partiordförande. Och vi vet att vart femte rekryteringsförsök misslyckas därför att man inte hittar folk med rätt utbildning. Det motsvarar ungefär 80 000 människor. Om Arbetsförmedlingen hade haft friare händer att ge arbetslösa utbildning ger jag mig sjutton på att de hade fått in betydligt fler i jobb.

Socialdemokraterna anser att fler arbets­lösa ska få ut 80 procent av sin tidigare lön. I ert förslag höjs taket i a-kassan från 18 700 till 25 000 kronor. Vill ni höja taket ytterligare, och i så fall när?

– Taket har legat stilla sedan 2002, det måste höjas. Men det förslag vi har nu är det här, vi har inget nytt ytterligare. Det får prövas för varje budget.

När det gäller de statliga verksamheterna har frågan om att bilda regioner, och att anpassa myndigheternas indelning efter dem, stötts och blötts i flera utredningar. I den senaste föreslog utredaren Mats Sjöstrand en sammanslagning av ett antal länsstyrelser, och att många andra myndigheter ska följa samma indelning. Den nuvarande rege­ringen har dock avvisat förslaget. Stefan Löfven och Socialdemokraterna är inte heller redo att säga ja.

– I regionfrågan har det blivit »på stället marsch« i åtta år, och det är en viktig fråga för offentlig verksamhet. Det vi vill göra nu är att är att se till att landstingen får regioners status, så att man exempelvis får planeringsförutsättningar för infrastruktur. Vill landstingen slå ihop sig och bilda större regioner så är det fine, men alla ska ha samma möjligheter.

Och hur ska statens organisation anpassas?

– Vi har inte sådana förslag att plocka upp och driva. Vi börjar med att skapa regioner.

Men förvaltningspolitiken i övrigt har Stefan Löfven synpunkter på.

– Till att börja med tycker vi att förvaltningspolitiken generellt sett har hamnat i skymundan under den här regeringen. Den har exempelvis lagts i en del av socialdepartementet, och vi tycker att den hör hemma på finansdepartementet. Förvaltningspolitiken har inte heller diskuterats tillräckligt. Ett tema för oss är att »låta proffsen vara proffs«. Vi har människor anställda i våra myndigheter som inte får utlopp för sin kunskap och sin kompetens.

Vad beror det på?

– Problemet är att man har alldeles för detaljerade regler. Arbetsförmedlingen är det uppenbara exemplet. Det har också blivit ett marknadstänk, det ska vara som i det privata näringslivet. Men det är inte alltid det som fungerar bäst, statlig förvaltning är ofta något helt annat. Jag är helt övertygad om att myndigheterna kan styras på ett annat sätt.

– Ett konkret exempel är att vi vill utveckla de statliga verksamheterna i en bättre och mer långsiktig dialog med Regeringskansliet. I dag finns en modell för en årlig uppräkning av myndigheternas anslag, och höjningen är dessutom olika från år till år. Vi ser hellre att regering och myndighet sätter sig ned tillsammans och går igenom vad man kan förbättra. Och de förändringar som eventuellt ska ske ska inte göras på ett år, då blir planeringsförutsättningarna för dåliga. Det är bättre att lägga på åtminstone tre år, men man kan diskutera vad som är rätt planeringshorisont.

Den här idén med »genomlysningar« av större myndigheter kommer från Danmark. Där säger man sig ha effektiviserat för i storleksordningen tio miljarder kronor. Kan svenska myndigheter spara lika mycket?

– Nej, det blir fel att tänka så. Man kan inte översätta den siffran hit, och vi har ingen ambition att dra ned på den offentliga servicen. Det kan vara så att en verksamhet kan göras bättre med mindre resurser, men det kan också vara så att förbättringar kräver investeringar. Det är inte vår tanke att per automatik dra ned i budgeten.

Tanken är att genomlysningarna ska göras på stora myndigheter, kanske ett tjugotal. Med den omfattningen kommer 80 till 85 procent av de myndighetsanställda att omfattas. Men Social­demo­kraterna vill att systemet för pris- och löneomräkning ska göras om även för de mindre myndigheterna. Den nuvarande modellen har fått kritik från både fack och arbetsgivare för att pengatilldelningen blir ryckig.

– Vi vill att uppräkningen görs om kanske vart tredje, vart fjärde år i stället för varje år. Det ger lite längre planeringsförutsättningar. Och så vill vi se över själva beräkningsgrunden. Där tar man hänsyn till hela tjänstesektorn, och det är inte givet att alla myndigheter kan jämföras på det sättet. Man måste titta på varje myndighets förutsättningar.

Den sittande regeringen har föreslagit en tvåårig nedskärning av myndighetsanslagen enligt osthyvelprincipen. Ni har i olika sammanhang uttalat er mot det. Men i ert eget budgetförslag har ni kvar nästan hela nedskärningen. Varför?

– Som princip kan man säga att vi är högst tveksamma till att man kör med osthyvel. Olika myndigheter har olika förutsättningar. Men när vi sitter i opposition har vi inte insynen och vet inte vad regeringen har fört för dialog med olika myndighetschefer och myndighetsledningar. Och då är det svårt att ha en uppfattning om att »det där är fel«. Vi utgår från att regeringen har haft en dialog med myndigheterna om att det faktiskt också fungerar.

Men om ni vinner valet, kommer nedskärningarna att finnas kvar i budgeten för nästa år?

– Ja, i och med att vi har använt pengarna i budgeten. Vi kan inte både använda dem och ta tillbaka dem.

Enligt en medlemsundersökning från ST bedömer fyra av tio att det blivit lägre i tak på myndigheterna. Nästan var fjärde anser att de inte kan framföra kritiska uppfattningar offentligt. Behövs särskilda åtgärder för att få en väl fungerande meddelarfrihet?

– Ja, vi vill ändra lagen. När vi presenterade våra krav på välfärdssektorn i sin helhet så avsåg vi också den statliga delen. Det var ju mycket prat om förskolor och omsorg, kommunal och landstingskommunal verksamhet. Men när vi pratar om meddelarfrihet menar vi all offentligt finansierad verksamhet. Det här är en oerhört viktig del för att förhindra korruption och missförhållanden. Allt mer har blivit utlagt och outsourcat. Då är det privata företag som kommer in och plötsligt försvinner meddelarfriheten.

Nu gällde den här undersökningen de som faktiskt är anställda på myndigheter och som har en lagstadgad meddelarfrihet, men inte anser att de kan använda den.

– Om det är så att det inte ens funge­rar på myndigheten där man faktiskt har den rätten, då måste man gå till botten med det. För det måste fungera.