Fredrik Sahlin: Rännstensungar flyr latteträsket

KULTUR: FILM2006-09-12

Svenska filmmakare har lärt sig att bliva vid sin läst. Och den filmiska lästen är lättläst, godmodig och gärna smått docerande om hur livet ska levas för att levas bäst. Att döma av det jag hittills har sett av den packade svenska filmhösten är det få som vågar sticka ut, eller upp.

Men det finns undantag. Det tydligast glänsande ditot är den lätt solkiga, darriga och stundtals suddiga debuten Farväl Falkenberg som beskrivs närmare härintill.

                                     •l•

Inte lika udda men ändå nämnvärd är Förortsungar (27/10), en uppdatering av den gamla snyftaren Rännstensungar. Nu när modeslavar och lattedrickare tagit över den forna spelplatsen, Södermalm i Stockholm, har berättelsen tagit sitt pick och pack och flyttat en bra bit utanför tullarna. Vilket visade sig vara ett bra drag. Mindre snyft, mer hiphop i en lätt, men bara lätt, uppfostrande familjefilm med musikalanspråk.

Musiken flödar (mycket Bowie och Pink Floyd) och håller tempot även i den kanadensiska Crazy (bio 9/9) där unge Zachary sakta men halvsäkert försöker kravla sig ut ur garderoben – vilket inte är det lättaste med fyra hårdföra bröder och en pappa som ropar »amen« till pastor Åke Green. Crazy är en underhållande och mycket välberättad uppväxtskildring från 70-talet, som tyvärr bara går upp i våra tre största städer.

                                     •l•

I en galax långt, långt bort från detta mikrokosmos av tonårs-angst befinner sig före detta vicepresidenten Al Gore i filmen En obekväm sanning (bio 9/9). Film och film, förresten, En obekväm sanning bör i stället beskrivas som en filmatisering av Al Gores världsturné som föreläsare på temat växthuseffekten. Den är ganska tråkig och ful som filmiskt verk betraktat men späckad av information och extrapoleringar som snabbt får ner
betraktaren på knä – och väl där lova att skrota bilen och hädanefter bara köpa energilampor. Miljöpartiet tackar för de extra rösterna den 17 september.

Det politiska temat kommer igen i den nya filmen från en av mina favoritregissörer, Nanni Moretti. Kajmanen (bio 22/9) är en
satir där nu avträdde italienske premiärministern, mediedespoten Silvio Berlusconi, får löpa mentalt gatlopp. Sent kan tyckas, men
filmen hade faktiskt premiär redan för ett år sedan på Venedigs filmfestival, där den mottogs med stående ovationer.

                                     •l•

Dvd-fronten känns alltid mindre intressant under de späckade biohöstarna men det kan inte förbises att God morgon alla barn nu finns ute i handeln (13/9). Det var förhållandevis få som hittade till denna udda, skruvade och alldeles… alldeles… underbara svenska tv-serie där »svenskheten« får sig några rejäla törnar, och även en och annan kram. Regissören Jens Jonsson jobbar med en mycket speciell estetik som
uppenbarligen inte passar alla. Men så bliver han inte vid någon läst. Han har större anspråk än så. Det tackar vi för.

Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist. Han tipsar om film och dvd i ST Press.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA