Jesper Bengtsson: När politiker backar står blixten stilla
Det är som att verkligheten inte betyder något längre. Det viktiga är vad tidningarna rapporterar, skriver Jesper Bengtsson om mediernas makt.
När jag var yngre läste jag ofta serietidningen Fantomen, och en av de saker som fascinerade mig mest med berättelserna om den vandrande vålnaden var alla ordspråk författarna hittade på. Min favorit var: »När Fantomen rör sig står blixten stilla«.
Jag tror att den svenska regeringen hade det där ordstävet i tankarna vid den senaste justeringen av reglerna i sjukförsäkringen. När den stora förändringen av reglerna klubbades genom riksdagen för några år sedan lyssnade socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson och de andra inte på sina kritiker, och de stora medierna var inte på hugget. Då slapp regeringen i stort sett negativa nyhetsvinklar.
Men så fort medierna snappade upp vad som var på väg att hända ändrade sig regeringen. Mediebilden var på väg att glida dem ur händerna och det gällde att agera snabbt.
När regeringen backar står blixten stilla.
— •l• —
Man kan tycka vad man vill om själva sakfrågan, men jag tror att detta säger något om politikens villkor i en tid då massmedierna allt mer dominerar våra liv. Alla partier är i dag extremt känsliga för vilken bild medierna ger av deras politik.
Å ena sidan är det lätt att förstå fixeringen. Massmedierna är en oerhört kraftfull kanal till folket, och journalisterna sitter där som ett filter, eller kanske ett köttberg, som måste passeras för att man ska »nå ut«.
Å andra sidan är det som om verkligheten inte längre betyder något. Det viktiga är vad tidningarna skriver.
Jag menar, alla visste ju redan att de nya sjukförsäkringsreglerna skulle leda till att människor utförsäkrades. På den punkten hade remissinstanserna varit väldigt tydliga redan före den stora reformen.
Det enda nya under hösten var – just det – mediebilden.
— •l• —
Och den fixeringen är inget som särskiljer den borgerliga regeringen. Socialdemokraternas strateger har rivit sitt hår de senaste åren för att man ansett att regeringen fått en alltför mild behandling i medierna. Det har varit många mysreportage med Filippa och Fredrik, mindre av kritisk granskning. Nu har den saken ändrats.
Samtidigt är oppositionen besatt av sitt eget mediegenomslag. När socialdemokrater får frågan hur deras politik ska förnyas är det påfallande ofta »bilden« som ska ändras.
Bilden av partiets jobbpolitik måste bli bättre.
Bilden av socialdemokratin som en »förnyande« kraft.
Ibland får man faktiskt intrycket att partierna har ersatt sina politiska strategier med mediestrategier. Och det mest intressanta är att de nog faktiskt måste göra så. Jag kanske är en cyniker, men det parti som struntar i mediebilden är dömt att gå under. Det parti som inte syns i TV finns inte i människors medvetande.
Är det så?
Vad säger det i så fall om oss, som väljare och medborgare?
Jesper Bengtsson är frilansskribent och ordförande för Reportrar utan gränser. Nästa år kommer hans bok »En kamp för frihet«, en biografi om den burmesiska politikern Aung San Suu Kyi.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
