Jobbintervjun för viktig för dåliga frågor
Det går mode även i rekrytering, noterar Alexander Armiento. Men man kan undra vilken nytta en rekryterare tror sig ha av svaret på frågan: Vilken gravsten skulle du välja?
Är det okej med otrohet?Planerar du att försöka gå ned i vikt? När grät du senast?
På nätets olika forum finns gott om exempel på skumma frågor från anställningsintervjuer. De kan vara djupt personliga – men också bara märkliga. I en artikel i tidningen Shortcut läser jag om sökande som tillfrågats om de kan hantera en sopkvast. Utan att ha letat jobb som städare, får man anta.
Priset kanske ändå tas av frågan »Vilken gravsten skulle du välja?«
Det går mode även i rekrytering. Under en period var det vanligt att ställa frågor där man ställde den jobbsökande inför konstruerade val, som vilket djur de skulle vara om de vore ett djur.
Det är svårt att se att sådana frågor ger den som letar en ny medarbetare så väldigt användbar information. Vad säger det om hur personen fungerar i verkligheten? »Jaha, du skulle vara en myra för att de jobbar hårt och samarbetar bra, kan du börja på måndag?«
Möjligen tänker sig den som ställer frågan att den ska ge en inblick i den intervjuades personlighet, hur hon eller han tänker och resonerar. Men frågan är vad en sådan inblick är värd, om den handlar om valet mellan att vara Spindelmannen, Stålmannen och Läderlappen.
Lika lite verklig kunskap torde kunna hämtas från frågor som har ett självklart »rätt« svar. Kan du hålla tider? Klarar du stress?
Jag har svarat ja på just dessa frågor när jag själv sökt jobb. Och lekt med tanken på hur reaktionen skulle bli om jag i stället sagt »nej, faktiskt inte, där fick du mig allt«.
Att se jobbintervjun som ett förhör är den ena ytterligheten. Motsatsen är att se den som ett vanligt samtal – och det är inte heller lyckat.
Att en oerfaren jobbsökare inte riktigt har insett vad syftet med mötet är, och glatt pratar långrandigt om sin barndom när hon eller han blir ombedd att berätta om sig själv, är naivt men förståeligt. Värre är det när chefer som åtskilliga gånger suttit på andra sidan bordet främst verkar bedöma sökande utifrån om de känts trevliga att prata med. Inte sällan efter att ha utnyttjat tillfället att fylla nästan hela intervjutiden med att hålla låda om sig själv.
Mycket står på spel när någon ska anställas. Intervjun är ett viktigt samtal för både den som söker jobbet och den som söker en medarbetare. För båda parter är det viktigt att lyckas med det man vill. Med det i åtanke är det konstigt att många tagit så lättvindigt på situationen.
Men kanske går utvecklingen åt rätt håll – det verkar i alla fall som om arbetsgivarna blir mer professionella i sitt förhållningssätt. Själv hör jag i alla fall alltmer sällan om någon bekant som fått riktigt konstiga frågor under anställningsintervjun. Det blir allt vanligare att specialister kopplas in när någon ska anställas. Och många chefer läser om rekrytering i böcker och facktidskrifter – och reflekterar själva kring vilka frågor och strategier som funkar och vilka som inte gör det.
Det minskar förhoppningsvis risken att du får frågan vilken gravsten du skulle välja nästa gång du söker jobb.
Alexander Armiento,
chefredaktör för Publikt
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.