Jon Pelling: Nutidens grekiska tragedi

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2009-11-24

Den grekiska asylprocessen är skrattretande men också obehaglig. Det skriver frilansjournalisten Jon Pelling, nyss hemkommen från en reportageresa i Grekland.

De är för roliga, grekerna. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst, säger mannen bredvid mig med ett snett leende.

Omgivna av poliser småspringer vi ner för gatan i ett industriområde i Atens utkanter. Här har vi tillbringat fredagsnatten tillsammans. Han i hopp om att bli en av ytterst få personer som väljs ut av konstaplarna och får söka asyl. Jag som åskådare.

Vi är inte ensamma. Runt om kring oss springer hundratals personer. Nästan alla har tagit sig in i Grekland från Turkiet med hjälp av människosmugglare.

Varje vecka samma sak. Enligt en av poliserna är migranterna så många att urvalet måste göras utomhus. Varför det sker i ottan på lördagen kan han inte förklara.

                                                           — •l• —

Det är svårt att förstå vad som pågår. Strax efter gryningen tycks poliserna ha bestämt sig för att åka hem utan att ge någon av de asylsökande chansen. Först bemödar de sig om att driva bort migranterna som tålmodigt väntat sedan i går morse.

Bägaren rinner över. Plötsligt rusar alla mot det intilliggande polishuset där asylkontoret ligger. Fler poliser strömmar till och som på givet kommando radar flyktingarna upp sig längs en ny mur. Det är ett lika välkoreograferat som tragiskt skådespel.

Migranterna håller sina ansökningshandlingar framför sig – som vita flaggor. Nu vaknar staden till liv. Situationen blir allt mer surrealistisk. Tidiga morgonpendlare sänker farten när de kör förbi. Ungefär som när bilister hemma passerar en förskola.

                                                           — •l• —

Grekland är Europas svarta får. Landets asylprocess är skrattretande. Statens hjälp till migranterna i princip obefintlig och situationen på häktena ökänd. Värst är den obefintliga rättssäkerheten. Utan papper är du illegal, och kriminella kan man behandla lite hur som helst. Många grips redan när de lämnar kön.

De papperslösa invandrarna är lovliga byten som ger goda förtjänster. Inne i stan prutas det med gatuförsäljarna. Sedan kommer polisen och fängslar eller jagar iväg dem. Pakistanier och indier lär vara riktiga arbetshästar på apelsinplantagen. Och hyresvärdar som är smarta hyr ut till desperata männi­skor.

Att se människor leva på så olika villkor är en olustig upplevelse. Visst känner vi igen det här från historieböckerna?

Även om situationen i Grekland är välkänd skickas flyktingarna tillbaka dit om de påträffas på annat håll i Europa. Enligt överenskommelsen ska asylärenden prövas i ankomstlandet.

När EU nu utformar sin gemensamma migrations- och asylpolitik ligger fokus på att bevaka den yttre gränsen. Samarbetsorganet Frontex kan inom kort få ansvar för att deportera migranter i chartrade flygplan. »Kom inte hit« är budskapet.

Men ingen gräns är helt tät. På vägen hem funderar jag på vad som händer med ett samhälle när det blir normalt att behandla vissa personer som medborgare och andra som om de
helt saknar rättigheter.

Jon Pelling är frilansjournalist med London som bas. Han är nyligen hemkommen från en reportageresa i Grekland.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.