Annons:
Markus Walker, skyddsombud vid en av enheterna på Migrationsverket i Norrköping. Bild:Susanne Lundbäck
MIGRATIONSVERKET
Nyhet
AVAnn Dahlin0 kommentarerTyck till!

Kötider skapar stress på Migrationsverket

Migrationsverkets internrevision slår larm om att myndigheten inte klarar hanteringen av medborgarskapsärenden. Högen med ej avgjorda ärenden har vuxit med 70 procent det senaste året. ”Medarbetarna är stressade och frustrerade ”, säger skyddsombudet Markus Walker.

Allt fler söker medborgarskap i Sverige, och handläggningen av ansökningar är i dag den största arbetsuppgiften inom Migrationsverket. Men myndigheten har varken effektiviserat eller ställt om sina resurser tillräckligt för att hålla ärendebalanserna, konstaterar Migrationsverkets internrevision i en rapport.

I stället får allt fler vänta allt längre på beslut om medborgarskap. Sedan 2018 har antalet öppna ärenden ökar från 53 000 till 90 000, och enligt prognosen kommer antalet att vara uppe i 110 000 i slutet av nästa år.

Till en del beror de växande högarna på den nya förvaltningslagen, som ger allmänheten möjlighet att begära att få sina ärenden avgjorda efter sex månaders väntetid. Om myndigheten då inte fattar ett snabbt beslut kan den sökande överklaga till domstol.

Lagen trädde i kraft vid halvårsskiftet 2018, och när Publikt förra hösten granskade effekterna var det enbart Migrationsverket som påverkats – och det rejält. Fram till december var det drygt 8 600 personer som begärde avgöranden. Det första halvåret i år mer än fördubblades antalet, siffran landade på 19 000.

Situationen har lett till att den här typen av ärenden både har högsta prioritet och tränger undan annan handläggning på myndighetens enheter för medborgarskapsärenden. I andra och tredje hand arbetar man med ärenden där barn är inblandade samt nya lättarbetade ärenden. Längst ned i högen hamnar den gamla ärendebalansen, och ”i nuläget saknas resurser att alls arbeta med den”, skriver internrevisionen i sin rapport.

Enligt internrevisorerna skulle bristen på förutseende, planering och konsekvensbeskrivning kunna bedömas som ”ett oförsvarligt risktagande”, även om man måste beakta de stora utmaningar Migrationsverket haft under ett antal år.

– Myndigheten kan ju bestämma att man prioriterar ned medborgarskapsärenden, göra en riskanalys av det och säga att vi accepterar riskerna, förklarar internrevisionens chef Rigmor Långström. Men utan ett sådant tydligt underlag är det risk att omgivningen uppfattar det som ett oförsvarligt risktagande.

Rapporten listar flera risker med det nuvarande läget, bland annat omfattande avvikelser från likabehandlingsprincipen, ökade sjuktal och stigande personalomsättning på enheterna samt ökad risk för korruption och oegentligheter. Förutom växande ärendehögar.

– Vi kan nog inte annat än instämma i alla riskerna, säger Markus Walker, skyddsombud på en av enheterna i Norrköping. Och just medborgarskap är ju det sista skedet för personer som kommer till Sverige, så det finns en prognos. Vi har förutsett och flaggat för den här utvecklingen hela tiden.

Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik säger dock att ledningen inte alls missade prognosen.

– Vi förutsåg den situation vi har i dag för medborgarskapsärenden. Vi har inte resurser till allt vi behöver göra, och vi har prioriterat att komma till rätta med att avgöra andra ärendeslag. Regeringen har prioriterat asylprövning och arbetskraftsinvandring.

Han pekar samtidigt på att medborgarskapsenheterna blivit fler och fått mer personal sedan början av året, och att flera digitaliseringsprojekt ska förenkla handläggningen.

– Men det är fortfarande ett glapp – vi får in fler nya ärenden än vad vi kan avgöra i år.

Han säger att han inte kan utlova fler satsningar innan regeringen lagt sin budget för nästa år.

På enheterna för medborgarskapsärenden har det hållits möten för alla anställda nyligen. Där framkom mycket frustration och hopplöshet, berättar skyddsombudet Markus Walker.

– Vi har haft en hög arbetsbelastning och ett ”organiserat kaos” under lång tid. Man tvingas till mycket snabba lösningar, släcka bränder, klara dagen, och man är rädd att det aldrig tar slut.

Uppfattningen om vad som är acceptabel handläggningstid har förändrats.

– Tidigare tyckte vi att en handläggningstid på 16 månader var lång, men nu har vi ärenden som närmar sig tre år. Personalen har en stark yrkesstolthet och hängivenhet för jobbet, och frustrationen över läget är mycket stor.

Enhetscheferna försöker stötta medarbetarna, understryker han, men det är inte alltid så lätt.

– Vi hade till exempel utbildning i stresshantering, men den kom tråkigt nog lite sent. Folk har svårt att ta till sig sådant när de redan är stressade.

Markus Walker och Mikael Ribbenvik är överens om att förvaltningslagens nya möjlighet att begära ett snabbt beslut har inneburit en stor extra börda.

– Traditionellt jobbar vi av från två håll: enkla ärenden och de äldsta ärendena, säger Mikael Ribbenvik. Nu avgör vi ärenden ”på mitten”. Det blir en märklig kronologi där de som väntat länge får vänta ännu längre.

Markus Walker beskriver hur begäran om beslut i de flesta fall avslås, ett avslag som i många fall går vidare till domstol.

– Sedan kommer det tillbaka från domstolen med krav på skyndsamt beslut. Det blir mycket extra pappersarbete i hanteringen av begäran, och jag tycker inte att det är ett vettigt sätt att arbeta på.

Han framhåller också att förvaltningslagens möjlighet att begära avgörande kan innebära ett moraliskt dilemma för medarbetarna på Medborgarskapsenheten. 

– Med tanke på kravet på likabehandling borde vi egentligen informera alla om den möjligheten, vilket skulle leda till ännu mer administrativt arbete. Jag skulle önska att vi vore undantagna från denna bestämmelse i förvaltningslagen.