Längs kända och okända stigar

KULTUR: KULTUR SANNA TÖRINGE2003-12-16
Av:  Sanna Töringe

Jag går en promenad med hunden varje dag, längs koängen, genom de torra ormbunkarna och vidare in i tallskogen, mot havet.

Ibland verkar det som om varje vindling av stigen och varje slinga kaprifol är välbekant, men så är det förstås inte och viker jag av bara några meter från stigen möts jag av helt okänd mark.

Landskapsarkitekter menar att rekreationsområden i naturen fungerar bäst när stigarna är välbekanta men fyllda med överraskningar. Medan jag går där och blir pånyttfödd, rekreerad, tänker jag på Carl-Johan Malmbergs Sällskap – tankar om rum ruiner särlingar och resor.

Det är en sådan bra titel. Målningar, filmer, böcker och fotografier är sällskap som alltid finns till hands, som en gränslös rikedom.

Men när man läser om konst och litteratur måste det finnas balans mellan den redan erövrade kunskapen och det nya, okända. Först då blir man så stimulerad att man genast vill veta mer.

Malmbergs essäer är som stigar där alltför mycket är okänt. Boken är vacker och fantastisk men opersonlig och den lyckas inte riktigt gripa tag i mig, trots att den handlar om så lockande ämnen.

Det bästa med storstäder är bussresor där man kan tjuvlyssna på främlingar. Nina Solomin rapporterar från en avancerad tjuvlyssning i New York i sin reportagebok ok, amen. Det är en suverän och rolig dokumentär om de ultraortodoxa judar som kallas chassider.

Det är ett nöje att få lära sig något om denna grupp människor och det liv de lever, men en stor behållning av läsningen är också att få del av Solomins egna identitetsproblem. Hon är en yrkesverksam journalist som ger sig själv i uppgift att skriva om konstiga män med långa tinninglockar.

Tack vare att hon inte förmår hålla distansen, finns det en stark värme i boken som gör, att man som läsare kan möta dessa främlingar.

Poeter är inte bara gudar utan också människor och när man förstår det så älskar man dem bara ännu mer.

Air mail är en samling ganska vardagliga brev av Tomas Tranströmer och Robert Bly. De började skriva till varandra 1964 och samlingen sträcker sig fram till 1990.

Om jag ska fortsätta att jämföra böcker med stigar, så fungerar den här så att man blir så säker och upprymd, att man genast vill vika av från vägen, in till poeternas verk, dikterna.

Detta är en bok att ha liggande länge vid nattduksbordet, att njuta av, spara på och varva med annat. Man kan läsa den som en historia om vänskap men också som en litterär kartbok, med tunna prickade linjer som leder vidare in i snårskogen.

Böcker

Carl-Johan Malmberg: Sällskap (Wahlström & Widstrand)
Nina Solomin: ok, amen (Wahlström & Widstrand)
Tomas Tranströmer, Robert Bly: Air mail (Sammanställd av Torbjörn Schmidt, översättning: Lars Håkan Svensson. Albert Bonniers förlag.)

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA