”Lika roligt som jag trodde”
Har du verkligen växlat in på rätt spår, jonas?
ST-medlemmen Jonas Svensson från Karlshamn bestämde sig för att förverkliga en pojkdröm. Han bytte sin journalistpenna mot spakarna i ett lok.
Var det verkligen ett klokt val att hoppa av journalistyrket och börja ett nytt liv som lokförare?
– Det vet jag inte, men jag har alltid drömt om att få köra lok, och än så länge har jag inte ångrat mig. Det är skitkul helt enkelt. Jag har dessutom jobbat som journalist i över 15 år, och det kändes inte helt fel att prova på någonting nytt.
Om du alltid drömt om att bli lokförare, varför vänta så länge?
– Därför att jag tyckte att journalistyrket var så förbaskat roligt, men när jag såg en annons i en tidning för ett halvår sedan att SJ sökte lokförare så bestämde jag mig direkt. Det var nu eller aldrig.
Inga problem med intagningsproven?
– Jo, de som jag pratade med på den första anställningsintervjun blev misstänksamma när det gick upp för dem att jag var journalist. De verkade tro att de var någon sorts journalistisk undersökning på gång. Att jag skulle granska lokförarbranschen från insidan. Det gick åt mycket kraft åt att övertyga dem om att jag verkligen menade allvar.
Vad tyckte dina arbetskamrater på tidningen?
– De trodde att jag skämtade när jag ansökte om tjänstledighet.
Varför detta intresse för tåg?
– Vet inte riktigt, men det har hängt med hela livet, har alltid haft en tågbana hemma i pojkrummet. När vi blev lite äldre så byggde jag och några kamrater ett helt tågcentrum i miniatyr, fast det blev så stort att vi fick hyra en lokal för att få plats. Det finns fortfarande kvar och kompisgänget träffas ibland för att återuppliva gamla minnen. Det känns nästan som att man föddes till lokförare.
Något speciellt starkt minne hittills under din tid bakom spakarna i Kustpilen?
– Tja, nu under julhelgen fick jag stanna tåget och gå ut på spåret och hacka is för att kunna köra vidare. 15 minusgrader, det kändes i benmärgen.
Som journalist fick du chansen att resa runt i världen och se nya platser. Är det ingenting som du saknar?
– Både och faktiskt. Det är inte så glamouröst som folk tror att flyga från plats till plats och se en massa hotellrum från insidan, men visst jag har fått se mycket av världen och det är det ju inte alla som får. Jag besökte tolv länder 1998 när jag reste som mest.
Roligaste minnet?
– Svårt att gradera, men reportageresorna i Kanada och USA när jag träffade de svenska NHL-stjärnorna var en höjdare.
Största besvikelsen då?
– Utan tvekan OS i Nagano. Japan är ett otroligt skitigt land. Man kunde till och med köpa friskluft i automater. Det låter otroligt men det är faktiskt sant. Man stoppade i några yen och fick ut en förpackning. Ett par andetag och sedan var det över. Hann med en runda till Tokyo också. Ett myller av folk, det var till och med kö till skyltfönstren. Efter den resan kändes det verkligen skönt att komma hem.
Du är fortfarande tjänstledig från ditt jobb på Kvällsposten. Blir det en återgång så småningom?
– Jag vill inte spekulera om framtiden. Jag trivdes mycket bra på Kvällsposten och jag gör fortfarande en del jobb på min fritid, men jag måste säga att valet att bli lokförare ångrar jag aldrig. Det var precis lika roligt som jag förutspådde.
