Måltavla: de statligt anställda

FÖRDJUPNING: POLITISKA ANGREPP2014-02-11

Sönderskurna däck, hatiskt klotter och attacker mot anställdas hem. Statliga myndig­heter drabbades förra året av flera angrepp med politiska motiv. Polisen rustar nu för en ökad risk för hot och våld under valåret 2014.

Natten mot tisdagen den 5 november kastades två stenar mot fönstren på Arbetsförmedlingen i Tanumshede. Städerskan som brukar städa lokalerna på morgnarna satt kvar i sin bil när arbets­förmedlaren och ST-medlemmen Billy Jönsson kom till jobbet.

– Hon pekade på fönsterrutorna som var inslagna. Larmet hade inte gått så jag larmade av och gick runt i lokalerna och såg att det var tomt. På golvet såg jag en sten som hade gått igenom en av rutorna. Då backade jag ut och ringde chefen, säger Billy Jönsson.

Chefen heter Catarina Sjöstrand. Hon satt i bilen på väg till Kungshamn när Billy Jönsson ringde.

– Jag ringde polisen och styrde om till Tanumshede, säger hon.

Vid det här laget stod det klart att skadegörelsen var planerad. Någon hade skickat ett mejl till Arbetsförmed­lingen:

»Hej Arbetsförmedlingen och Försäk­ringskassan. Vi i Antifascistisk aktion (AFA) Fyrbodal tar på oss vandaliseringen av era lokaler i Tanumshede. Denna gången krossades bara lite fönster, men ni och era andra lokaler inom vårt verksamhetsområde kan vänta sig fler besök från oss.«

Personalen fick ett bra stöd av myndighetens kommunikationsavdelning och säkerhetsavdelning, och polisen körde runt området för att markera sin närvaro, berättar Catarina Sjöstrand. De anställda fick också utrymme att bearbeta det inträffade sinsemellan.

– Vi pratade väldigt mycket. Det var lugna samtal. Vi tog hand om varandra, säger Catarina Sjöstrand.

Afa Fyrbodal förklarade i sitt mejl varför de hade slagit sönder fönstren. »Er verksamhet är totalt arbetar­fientlig. Era metoder sätter folk i ett kontrollsystem som endast gynnar arbets­köpare. Ni tvingar arbetslösa till att söka alla jobb som finns utan hänsyn till deras egna önskningar.«

Tillvaron på Arbetsförmedlingen i Tanumshede har återgått till det normala för de åtta anställda. Publikt sitter med vid en morgonfika. De flesta förser sig med kaffe och fikabröd, men det är bara Billy Jönsson och Andreas Blomquist som vill prata mer utförligt om händelsen. Ann Beyer, ST-medlem och arbetsplatsombud, säger att det är för att kollegerna har lagt händelsen bakom sig.

– Vi betraktar det som en engångshändelse. I mötet med kunderna känner vi att vi har deras stöd. Det finns flera som blivit förbannade för vår skull när de fick höra talas om skadegörelsen, säger Ann Beyer.

Billy Jönsson instämmer.

– Vi känner oss trygga med att vi har majoriteten med oss i vårt uppdrag, säger han.

Det finns ingen aktuell samlad statistik över hur vanligt det är med politiskt motiverade angrepp på myndigheter. Inte heller på myndighetsnivå görs någon särredovisning av sådana brott. Arbetsförmedlingens säkerhetschef Joel Isensköld säger att det kan vara svårt att avgöra motivet bakom en anonym aktion.

– Först på sistone har vi haft några tydliga sådana företeelser, tydligast i Skåne.

I november förra året drabbades två chefer på Arbetsförmedlingen i Skåne av angrepp i sina hem. Förövaren eller förövarna kastade flaskor med ammoniak eller ammoniakblandning mot husen.

– Det här är en allvarlig stegring, tidi­gare angrepp har varit mot våra arbetslokaler, säger Joel Isensköld. Det är också allvarligt att vi har en avsändare som tagit på sig ett sådant angrepp.

Avsändaren kallar sig Autonoma Arbetare Skåne. På sajten Motkraft skriver gruppen att »direkta angrepp på chefer, politiker och kapitalister är den bäst lämpade metoden utifrån dagens situation«. Gruppen tog också på sig ansvaret för en attack i oktober mot Arbetsförmedlingen i Malmö, då man kastade färgbomber och klottrade »Döda handläggare« på fasaden.

Polisen lade ned utredningen om klottret efter kort tid. Vittnen saknades, och det gick inte att få fram något i den tekniska undersökningen.

Samma problem finns i brottsutredningar om skadegörelse som drabbar Migrationsverket, enligt verkets säker­hetschef Monica Karum Bergvall. Förra året polisanmälde Migrations­verket 25–30 fall av skadegörelse av typen klotter, sönderskurna bildäck och krossade fönster.

– Vi har ingen uppgift om att man kommit någon vart i något av fallen. De kommer oftast på natten, är snabba och har gett sig av när polisen kommer. Det kanske inte är så lätt att utreda om de inte ger några tydliga avtryck, vilket de inte gör alla gånger.

Utredningarna om angreppen mot de två cheferna på Arbetsförmedlingen pågår fortfarande. Men Kjell Westerberg vid Malmöpolisen, som utreder det ena fallet, har inte så stora förhoppningar. Den tekniska undersökningen har inte fört utredningen framåt, och i övrigt finns inte mycket att gå på, säger han till Publikt.

Helena Perlerot, STs avdelnings­ordförande vid Arbetsförmedlingen, tycker att det är oroväckande att det är så svårt att hitta de skyldiga.

– Det här var en händelse som skakade om. Naturligtvis börjar man tänka på vad som kan hända nästa gång.

Även i Tanumshede fortsätter utredningen. Polisen är förtegen, men säger att det inträffat flera händelser som kan ha samband med varandra. Samma natt som Arbetsförmedlingen angreps exploderade en sprängladdning på en bil i Uddevalla. Bilen tillhör en företrädare för Sverigedemokraterna.

I likhet med Joel Isensköld bedömer Migrationsverkets säkerhetschef Monica Karum Bergvall att angreppen blivit grövre på senare tid.

– Antalet polisanmälningar där man kan anta att brotten har en politisk koppling ligger på ungefär samma nivå som tidigare. Men skadegörelsen är mer omfattande nu – om man krossar fönster krossar man många fönster.

Hon understryker att det inte har före­kommit politiskt motiverade hot eller våldshandlingar direkt mot Migrationsverkets personal.

– Jag skulle tro att skadegörelsen mer är riktad mot vårt uppdrag. Men det är klart att det inte är roligt att komma till jobbet och se att arbetsplatsen är vanda­liserad. Speciellt om det sker gång på gång och ingen grips för det.

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson har nyligen skrivit till Polisen och Säkerhetspolisen, Säpo, och begärt »kraftigt ökade insatser« för att skydda myndigheten. Det är inte bara fråga om de anställdas arbetsmiljö och säker­het, skriver han. Det finns också en risk att rädsla för trakasserier påverkar tjänste­utövningen, vilket innebär ett hot mot demokratin.

Vilka polisiära insatser som behövs vill han inte uttala sig om.

– Vi vill att attackerna ska prioriteras högre. Migrationsverket ska inte vara ett klotterplank. Men det är inte min sak att klura ut hur de ska lösa prob­lemet.

För egen del undersöker Migrationsverket möjligheterna att kameraövervaka arbetslokalerna.

Enligt en analys som Säpo och Brottsförebyggande rådet gjorde 2009 begås de flesta politiskt motiverade brott av extremgrupper på vänster- och högerkanten. På högersidan rör det sig om vit makt-grupper som Svenska motståndsrörelsen och Folkfronten. På andra kanten finns de »autonoma«, exempelvis Antifascistisk aktion, Afa, och Revolutionära fronten.

Rapportförfattarna bedömer att det framför allt är de autonoma som har myndigheter som måltavla, men att vit makt-grupper sporadiskt kan angripa samhällsföreträdare.

Den nazistiska organisationen Nor­disk ungdom genomförde i vintras en aktion mot Arbetsförmedlingens planer på att öppna ett kontor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. De spärrade av tolv av Arbetsförmedlingens kontor med kedjor och avspärrningsband och sprejade på väggarna: »Stängt pga flytt till Etiopien«. På sin hemsida deklarerade de att »vill inte Arbetsförmedlingen fullfölja sitt uppdrag att förmedla arbeten till svenska ungdomar så kan de lika gärna stänga ner och sluta håna oss«.

På Migrationsverket tolkar man sprejade budskap som »no border« och »era avslag dödar« som verk av autonoma grupper på vänsterkanten.

– Vi kan se av det som skrivs att det är samma grupper som kommer tillbaka, säger Monica Karum Bergvall. Ibland sker det samordnat på flera orter samtidigt.

Även djurrättsaktivister har genom­fört aktioner mot myndigheter. På Umeå universitet har fönster krossats på laboratorier där man använt försöks­djur, och labbanställdas bostäder blev nedklottrade med hotfulla budskap för några år sedan. Fort­farande råder skärpt säkerhet för dem som arbetar på djurlabb. Personalen är inte sökbar på samma sätt som andra vid universitetet, och anställda har fått larm i hemmen och patrullering av väktare.

– Det är viktigt att kunna ge en extra trygghet, anser universitetsdirektören Per Ragnarsson.

Även Migrationsverket vidtar åtgärder för att höja säkerheten. Exempelvis har en rutin att kontrollera däcken innan man ger sig ut i bil införts.

Myndigheterna har generellt blivit betydligt bättre på säkerhet, anser Lars Korsellpå Brottsförebyggande rådet.

– Chefer och medarbetare utbildas, den fysiska säkerheten har blivit bättre och man har incidentrapporteringssystem. Den typen av åtgärder fungerar mot alla slags hot och våld, även det från politiska extremister.

Säpo har regelbundna träffar med myndigheternas säkerhetsansvariga och informerar om det aktuella läget och ger råd, berättar Ahn-Za Hagström, analytiker vid Säpo.

En annan aktör är det statliga Partsrådet, där fack och arbetsgivare samverkar och har arbe­tet mot hot och våld som en prioriterad fråga.

Agneta Blom, docent i statskunskap vid Örebro universitet, bedömer att vissa myndigheter har kommit längre än andra.

– På arbetsplatser där man är utsatt har man inget annat val än att bli duktig på säkerhet. Det många saknar är dock kompetens om den autonoma vänstern och i vilka sammanhang den kan utgöra ett hot.

Agneta Blom har varit huvudsekreterare i två statliga utredningar om våld med politiska motiv. På hennes egen arbets­plats förekommer också diskussioner om vad man kan och bör göra för att förebygga hot och våld med politiska förtecken.

– Det är inget orealistiskt scenario, universiteten är en miljö med många unga människor. Vi behöver vara obser­vanta på olika signaler, till exempel om personer uttalar intresse för poli­tiskt motiverat våld.

Det är tillåtet att ha radikala åsikter, understryker hon. Men om det börjar kännas hotfullt ska man ta den känslan på allvar. Och många gånger kan det fungera att ta kontakt, konfrontera personen med vad man uppfattat och ha en dialog.

– En del kan kanalisera sin frustration genom att bli lyssnade på.

Säpo och polisen räknar med ökade risker för hot och våld i samband med EU-parlamentsvalet i maj och de natio­nella valen i september. Framför allt handlar det om risker för angrepp på folkvalda politiker, men också myndigheter kan drabbas, säger Ahn-Za Hagström på Säpo.

– Under valår blir både de folkvalda och de politiska sakfrågorna mer framträdande. Olika intressen ställs mot varandra, och då kan enskilda myndigheter hamna i fokus.

Polisen rustar sin organisation för detta och gör kontinuerliga riskanalyser under året. Håkan Jarborg Eriksson är ansvarig för Skånepolisens speciella insatser för ordning och trygghet under 2014. Ett led i hans arbete är att försöka skapa en dialog med extrema grupperingar.

– Det gäller även dem som har begått dåd, som Afa och vit makt-grupper. Vi kan inte döma dem kollektivt för tidigare händelser. Och även de som vill störta samhället har en grundlagsskyddad rätt att uttrycka de åsikterna. Om de vill göra något legalt kan vi absolut ha en dialog.

Arbetsförmedlaren Andreas Blomquist i Tanumshede funderar över om stenkastarna vet särskilt mycket om Arbetsförmedlingens arbetssätt.

I sitt mejl i samband med aktionen mot Arbetsförmedlingen skriver Afa Fyrbodal: »Vi ber er att sätta er upp emot systemet som ni följer. Ni vet lika väl som vi att era metoder är inhumana.«

– Mejlet uttrycker en besvikelse, men det är inte särskilt specifikt, säger Anders Blomquist.

Hans kollega Billy Jönsson säger att han privat ofta får höra både att Arbetsförmedlingen är alltför hård mot de arbetslösa och att myndigheten ställer för lite krav. Oavsett vad man tycker måste Arbetsförmedlingens roll debatteras och förändringar hanteras demokratiskt, reso­nerar han.

Deras chef Catarina Sjöstrand ställer sig frågande till hur någon kan tro att det är möjligt att med skadegörelse och hotelser förändra statsförvaltningen.

– Vårt uppdrag är att matcha arbetssökande mot lediga jobb och Arbetsförmedlingen är en politiskt styrd verksamhet. Alla får ha sina åsikter, men att med hot och skadegörelse försöka tvinga igenom sina åsikter är inte okej. Det här är ju vår arbetsplats.

Via en mejladress lyckas Publikt få kontakt med någon som benämner sig själv som »mailansvarig« hos Afa Fyrbodal. Med brasklappen att personen bara talar för sig själv, blir svaret att »lagar begränsar inte våra arbets­metoder«.

Mejlets författare skriver vidare att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen saknar existensberättigande så länge det påstås att »sjuka ska jobba« och »arbetslösa ska tvingas genomlida ständiga kontrollåtgärder som att söka ett visst antal jobb«.

»Om vi lyckas hålla Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan stängd i en dag så känner jag att vi har uppnått något«, skriver personen.

De våldsamma aktivisterna kartlagda

Polishögskolans rektor Doris Högne Rydheim har i en ny rapport ringat in vad som utmärker aktivisterna inom den våldsamma politiska extremismen. När det gäller höger- och vänsterextrema grupper bekräftar hon bilden i en analys från Säpo och Brottsförebyggande rådet 2009.

  • Den typiske aktivisten som är beredd att begå brott är en man i de övre tonåren. Han är engagerad i antingen en vit makt­organisation eller en autonom grupp på vänsterkanten.
  • Långt ifrån alla aktivister begår politiskt motiverade brott. Men de som gör det är också ofta dömda för flera andra brott.
  • Brotten begås mestadels av små grupper utan central samordning. Vit makt-aktivisters våld drabbar i stor utsträckning autonoma aktivister och vice versa. De autonoma genomför oftare aktioner mot myndigheter, politiker och företag.
  • Det är ett större och mer stigmatiserande steg att gå med i en vit makt-grupp. De autonoma gruppernas åsikter står närmare etablerade uppfatt­ningar om exempelvis mång­kultur, jämställdhet, miljöfrågor och djurskydd.
  • Motiven för att gå med varierar: ett starkt ideologiskt engagemang, sökande efter spänning eller önskan att få tillhöra en grupp. Extrema uppfattningar hos föräldrarna kan sänka tröskeln för att gå med i en våldsam gruppering.

Källa: Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser, Ds 2014:4

  

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA