Mattias Irving: Att tänka själv eller inte tänka själv

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2014-09-16

Adolf Eichmann mätte sitt eget moraliska värde efter hur förtjänstfullt han kunde utföra de uppgifter som byråkratin hade ålagt honom. Därför dömdes han till döden. Mattias Irving, redaktionschef på Dagens Seglora, resonerar om det egna moraliska ansvaret i sin krönika.

»Vi måste låta nazisterna marschera genom Jönköping på första maj, vi är bakbundna av grundlagen« – så urskuldade sig Jönköpingspolisen inför den uppmärksammade demonst­rationen i våras. Enligt samma principer har flera rektorer under hösten sagt sig vara tvungna att släppa in nazister att tala i svenska skolor.

Vilka rättigheter har nazister? Jag associerar till när Adolf Eichmann ställdes inför rätta i Jerusalem 1962 för sin del i Förintelsen av Europas judar. Då kretsade skuldfrågan kring om man som tjänsteman bara kan säga sig »lyda order«, eller om man också alltid har ett särskilt mänskligt ansvar att tänka själv.

Men Eichmann gjorde mer än att bara »lyda order«. Långt efter att övriga nazister gett upp fortsatte han att utföra de deporteringar som ålagts honom. Han mätte sitt eget moraliska värde efter hur förtjänstfullt han kunde utföra de uppgifter som byråkratin hade ålagt honom. Därför dömdes han till döden.

Zygmunt Bauman, nestorn inom sociologi, menar i sin klassiska bok Auschwitz och det moderna samhället att byråkratins framväxt var nödvändig för Förintelsen. Bauman menar att byråkrati bygger på utbytbarhet – oavsett vem man tillsätter på en position ska resultatet bli ungefär detsamma. Styrkan är rättssäkerhet och transparens. Men vilka är riskerna?

Eichmann undersöktes inför rättegången av sex psykologer och samtliga fann att han var helt normal, utan några sociopatiska drag. Under rättegången beskrev Eichmann själv hur vansinne kunde bli vardag. Språket försköts. Man talade aldrig om »förintelse«, utan om »eutanasiläger« och »barmhärtighetsinrättningar«. Byråkratisk prosa desarmerade folkmordets styggelser.

En effektiv arbetsdelning innebar att ingen kunde hållas enskilt ansvarig för dödsindustrin, de enskilda momenten blev för små för att bli meningsbärande: Den som fick till uppgift att två gånger om dagen gå in i ett skjul och hälla ett pulver i ett munstycke till en tank fick aldrig ens se de männi­skor som därigenom gasades till döds.

Domen mot Eichmann är därmed en uppmaning till oss alla att som tänkande människor se bortom orden, och dra streck mellan punkterna. Om några kallar sig för ett »parti«, innebär det att de är precis som alla andra partier? Om någon använder ord som »yttrandefrihet«, vad lägger människan då för innebörd i ordet?

Tänkandets udd måste ständigt riktas mot dem som vill böja språket för sina egna dunkla syften. Nazisternas arv­tagare går starkt framåt, inte bara i Sverige utan i hela Europa. I Ungern har demokratin för allt väsentligt redan fallit.

Den 24 september ställs jag själv inför rätta för att ha sjungit psalmer på en gata i Jönköping, i vägen för nazisternas marsch genom staden. Jag ställs inför rätta för att ha tänkt själv.
 

Mattias Irving är redaktions­chef på nättidningen dagens seglora.

  

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.