Medborgarskapet flyttas från Sverige

DEBATT: DEBATT. EMU2003-08-26

I en debattartikel i förra numret (nr 9/03) av Statstjänstemannen skriver Peter Lorentzon en kritisk och välformulerad debattartikel, i vilken han anför främst ekonomiska argument till varför EMU är feltänkt.

Lorentzon gör förvisso vissa inflikningar till andra perspektiv såsom politiskt och socioekonomiskt etcetera. Jag kan nog inte annat än instämma i Lorentzons ekonomiska resonemang, däremot ställer jag mig frågande inför påståendet ”[…] att EMU framförallt inte är ett ekonomiskt projekt utan ett politiskt”.

Det skulle vara intressant om du Lorentzon har möjlighet att utveckla dina resonemang ytterligare?

Vidare är EMU, slarvigt uttryckt, inte enbart ett ekonomiskt och politiskt projekt. Det är likväl ett socialt, kulturellt och i någon indirekt mening etniskt projekt. I denna artikel nöjer jag mig dock med att mycket kortfattat resonera kring EMU och EU, främst utifrån ett medborgarskapsperspektiv.

Ett par centrala frågor att beakta i det här sammanhanget är bland andra följande: Definitionen av nationalstaten? Medborgarskap? Kopplingen mellan nationalstat och medborgarskap? Den pågående globaliseringens betydelse och inverkan? På grund av det begränsade utrymmet för den här artikeln kan jag tyvärr inte ge några uttömmande svar på dessa frågor, vilket egentligen skulle behövas.

En början till tänkbart svar återfinns bland annat i Ulrich Becks resonemang om nationalstaten, globalisering och kopplingen till medborgarskap i skriften Vad innebär globaliseringen? (Göteborg 2001) sidan 17:

”Nationalstaten är en territorialstat; dess makt grundas med andra ord på bindningen till en viss plats (i kontrollen över medborgarskapet, stiftandet av gällande lag, försvaret av gränserna osv). Det världssamhälle som under loppet av globaliseringen har frambildats i flera (inte bara ekonomiska) dimensioner underminerar och relativiserar nationalstaten genom att en icke platsbunden mångfald sociala samhörigheter, komunikativa nätverk, marknadsrelationer och levnadssätt går på tvären mot nationalstaternas territoriella gränser. Detta visar sig i alla grundpelarna i den nationalstatliga suveräniteten: beskattning, politisk överhöghet, utrikespolitik, säkerhetspolitik.”

Citatet ifråga talar mer eller mindre för sig självt och torde åtminstone inte här behöva utvecklas ytterligare. Utgår vi från ett antagande om att globaliseringen de facto urholkar nationalstaterna påverkas medborgarskapet i dessa alla dimensioner väsentligt. Kanske främst eftersom den lokala nationalstaten utgör en central del i det traditionella konceptet om medborgarskap.

I detta koncept kan medborgarskapet som sådant förstås utifrån åtminstone två, så kallade, ”överordnade perspektiv”.

Å ena sidan medborgarskap såsom medlemskap i en demokrati, å andra sidan såsom medlemskap i nationalstaten.

Det förstnämnda innebär att den enskilda medborgaren ses utifrån positionen i det demokratiska systemet vilket innebär två saker. För det första normen att medborgaren aktivt deltar/utövar inflytande i, för samhället, viktiga frågor. För det andra, i detta ingår olika formella rättigheter och skyldigheter, vilka ska reglera medborgarens juridiska relation till demokratin.

Det andra perspektivet, dvs där medborgarskap ses som medlemskap i nationalstaten, är också högst intressant. Här torde det snarare vara medborgarens statstillhörighet och den politiska gemenskapen som är adekvat.

Globaliseringen påverkar den lokala nationalstaten, påverkar den lokala demokratins alla aspekter osv. Det kan därmed diskuteras om det traditionella konceptet om medborgarskap egentligen håller för trycket från globaliseringens samhällsförändrande inverkan?

Vilka premisser ska vara uppfyllda för att ett globalt medborgarskap (i den mån vi nu kan tala om ett sådant) ska anses fullbordat? Om banden mellan nationalstat och medborgarskap försvagas (vilket för Sveriges del redan skett tack vare inträdet i EU), vem/vilka förutom nationalstaten kan axla ansvaret över medborgarskapet?

EMU är ett ytterligare steg i en globaliseringsprocess där ansvaret och makten över medborgarskapet flyttas från Sverige.

Ska EU axla ansvaret för snart näst intill 25 medlemsländer?

Eller ska stormakten USA åta sig den uppgiften? USA allas vår storebror som tycks leva i någon slags hegemoni, vilket inte minst blev tydligt i samband med det nyligen avslutade Irakkriget.

Joakim Björkman

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

EU
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA