Mord på statens uppdrag

KULTUR: OPERA2006-11-07

Dödsstraffet är ämnet för operan Dead man walking som sätts upp i Malmö. Det börjar med en våldtäkt och två bestialiska mord i en skogsdunge.

Av:  Mikael Silberstein

En stor, mörk och skrämmande skog breder ut sig. Det var här allt hände, två ungdomar mördades och sedan sker ett tredje mord i ett kliniskt vitt rum på en bår med en giftspruta. Men det är inte på riktigt, det är repetition på Malmö opera och på en stol sitter en man med handfängsel och orange fångoverall. Han lutar sig tillbaka i stolen och tänder nonchalant en cigarett. Mitt emot sitter en nunna. Mannen sjunger fram sin fråga med ett hetlevrat tonfall.

–Ser jag ut som ett monster?

–Nej, som vem som helst på gatan, sjunger nunnan.

–Du är mitt sista hopp. Kan du ordna en advokat? Vill du bli min andliga rådgivare?

–Jag ska försöka, lovar nunnan.

För över tio år sedan kom filmen med samma namn. Bägge bygger på en självbiografisk bok av nunnan Helen Prejean. Hon börjar brevväxla med en dödsdömd fånge – för att sedan besöka honom i dödscellen.

Fången, som i operauppsättningen heter Joseph de Rocher, förnekar det bestialiska mordet. Han är hård, känslomässigt avstängd och ogillar färgade. Syster Helen får kämpa för att uppbåda värme. När hon besöker domstolen träffar hon de mördade ungdomarnas föräldrar. De undrar vad denne man har för rätt att leva och varför nunnan ägnar energi åt att rädda hans liv.

Avrättas inför offrens föräldrar

Till slut rämnar Joseph de Rochers skal och han erkänner allt för syster Helen. Sedan avrättas han inför offrens föräldrar.

Stycket är amerikanskt, regissören skotte, men huvudrollsinnehavarna är svenskar. Syster Helen gestaltas av Miriam Treichl. När hon gått av scenen förklarar hon att hon alltid fascinerats av människor som hänger kvar, som inte ger vika trots stora påfrestningar.

En sådan person är syster Helen, hon utmanar sig själv, samhället och fängelsekulturen trots den rädsla och avsky hon upplever. Men ändå känner Miriam Treichl att syster Helen inte är allt igenom perfekt. I operan inser nunnan att hon inte tänkt på att ta kontakt med de mördade ungdomarnas föräldrar.

Och regissören Stewart Laing gillar inte alls syster Helens karaktär.

–Hon är en religiös fanatiker. Religionen har svaren på alla hennes frågor och stänger hennes sinne. När hon åker till fängelset tror hon att hon är Jesus, men hon åker dit för sin egen skull. Det känns ungefär som Moder Teresa, som kritiserades för att inte i första hand lindra fattigas lidanden. Hon var inriktad på att omvända folk.

Samuel Jarrick spelar rollen som mördaren Joseph de Rocher, som kämpar för att hålla hoppet vid liv.

–När han till sist förlorar hoppet kan han öppna sig för andra perspektiv och hans död får kanske en mening. Jag tror inte att han personifierar ondskan. Han har ett ansvar för sitt brott, men även andra omständigheter har påverkat. Det handlar om en frånvarande pappa, fattigdom och att hans medbrottsling drar
med honom.

En scen som Samuel Jarrick tycker om är när både nunnan och fången upptäcker sin gemensamma fascination för Elvis. För några ögonblick släpper allvaret. Syster Helen berättar att hon varit i Las Vegas, vilket gör intryck på Joseph de Rocher. Den stora världen kommer in i hans liv. Båda släpper masken och blir helt jämlika för ett tag.

Miriam Treichl berörs starkt när Joseph de Rochers öde beseglas och fångens mor får ordet: »Hata brottet, inte brottslingen. Har vi inte alla lidit nog?«

Dör han verkligen i frid?

Under repetitionen berömmer regissören Stewart Laing sina huvudrollsinnehavare, annars verkar han lågmäld. För honom är en viktig scen när Joseph de Rocher erkänner illdåden för syster Helen. Då har mördaren accepterat sanningen om sig själv och kan dö i frid. I operan citeras bibeln: »sanningen ska göra er fria«.

–Jag har funderat mycket på om det stämmer. Det verkar lite för enkelt. Gör det någon skillnad för Joseph de Rocher om han känner frid i några minuter innan han avrättas? Och vi i västvärlden är privilegierade. Om någon i Irak riskerar att bli halshuggen för sanningen tiger den nog.

Stewart Laing tror att en förklaring till stödet för dödsstraff i USA är att samhället uppmuntrar hämnd.

–Ta bara Irak-kriget, det var en hämnd för terrorattackerna den elfte september. Hur många måste dö innan USA kan få sin hämnd?

Operachefen Lars Tibell lyssnade på originalmusiken till Dead man walking och fastnade omedelbart. Han valde att sätta upp stycket på Malmöoperan just därför, men också för att han tycker det är viktigt att stå upp för humanistiska värden.

Manifestationer mot dödsstraff

En tredjedel av Sveriges befolkning kan tänka sig att införa dödsstraff och nästan hälften av ungdomarna vill det, enligt Sifo. Lars Tibell tycker att det borde bli en väckarklocka.

–Om en anhörig till mig mördades skulle jag vilja förlåta, förstå och gå vidare. Hämnden får inte bli lösningen.

Själv känner han en stark avsky och mår illa när han ser avrättningar spelas upp. Känslan väcktes för nästan 30 år sedan när han såg en BBC-dokumentär i svensk tv.

–En avrättning från Biafra i Afrika filmades. De band fast en man vid flera bildäck och sköt honom tills hans kropp exploderade.

Inför premiären har Malmöoperan deltagit i manifestioner mot dödsstraff i Lund och Malmö. På världsdagen mot dödsstraff den 10 oktober föreläste Amnesty-aktivister på operan. En av dem var Juan Melendez, som suttit i dödscell i USA.

–Frågan om dödsstraff borde väckas i de diplomatiska kontakter Sverige har med Kina och USA. Många svarta och fattiga avrättas av staten i USA och det är ett problem när alla inte är lika inför lagen, säger Lars Tibell.


Fotnot: Föreställningen på Malmö opera och musikteater har premiär den elfte november och spelas fram till och med den 21 januari. Sången är på engelska, men textmaskin med svensk text används.

Den 30 november ordnas ett seminarium om dödsstraffet i samarbete med Amnesty.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA