Olika villkor i arresten

FÖRDJUPNING: POLISEN2010-10-19

Civila polisanställda och inhyrd personal från vaktbolaget Panaxia AB arbetar sida vid sida i arresten i Kalmar. Men förutsättningarna skiljer sig åt; de från vaktbolaget får arbeta i längre pass och har inte samma befogenheter som den fasta personalen. ST är kritiskt och vill ha fler anställda.

Vi går igenom »Suckarnas gång«, en kal korridor mellan arresten och den sal där häktningsförhandlingar hålls på helger och kvällar. Efter att ha passerat två dörrar där det behövs såväl passerkort som kod kommer vi till arrestens intag, en vit garageport där polisen överlämnar den som frihetsberövats.

− Där får de sitta, säger Bo Gustavsson, ordförande för ST inom Polisen i Kalmar län, och pekar på en lackad träbänk, där sittdelen lutar kraftigt bakåt. Lutningen är för att göra det svårare för dem att komma upp om de är aggressiva, berättar han.

Sedan några år tillbaka arbetar såväl civila polisanställda som inhyrd personal från vaktbolag i arresten. Just nu är fem och en halv årsarbetskraft anställd av Polisen, medan resterande tid täcks upp av vaktbolaget Panaxia AB. Det är en dålig lösning, menar Bo Gustavsson:

− Vi kan inte se några fördelar med att ha inhyrd personal, det blir varken billigare eller bättre.

Arresten i Kalmar kräver omkring 13 heltidsanställda för att täcka schemat dygnet runt under ett år, om man bortser från semester­vikarier. Under 2009 betalade Polismyndigheten i Kalmar län cirka 6 miljoner kronor för den inhyrda bevakningen i länets arrester, som förutom Kalmar inkluderar de betydligt lugnare arresterna i Oskarshamn och Västervik.

− Den summan motsvarar 14 anställda, säger Bo Gustavsson.

ST har vid ett par tillfällen presenterat beräkningar för arbetsgivaren som visar att det inte blir dyrare med anställda – som i genomsnitt tjänar omkring 19 500 kronor i månaden – och har ifrågasatt systemet med inhyrda vakter. Men Ulf Ericsson, operativ chef på Polismyndigheten i Kalmar län, menar att arbetsgivarens uträkningar talar till vaktbolagens fördel.

− Vi är inte överens om detta helt enkelt, säger han.

Inhyrda har begränsade befogenheter

Men det handlar inte bara om ekonomi. Bo Gustavsson och ST-styrelseledamoten Mathias Nilsson påpekar att vaktbolagets anställda inte heller har alla de befogenheter som de anställda har. Exempelvis får de inte logga in i polisens datasystem och göra slagningar om de frihetsberövade, om vakthavande befäl begär det. De får inte heller registrera urinprov för narkotika eller DNA-prov i polisens interna datasystem.

− Det är inte ens klarlagt om de får ta sådana prov. Men en annan ordning skulle vara praktiskt ohållbar, säger Bo Gustavsson.

Enligt honom står det i föreskrifterna att det ska vara polispersonal som tar proverna, men det finns ingen dom eller vägledning kring hur det är med inhyrda vakter.

Bo Gustavsson har också djupare betänkligheter kring det faktum att allt som görs i arresten är myndighetsutövning.

− Det känns konstigt att ett privat vaktbolag ska kunna hålla på med myndighetsutövning, säger han medan vi går i korridoren mellan cellerna.

Polishuset i Kalmar är bara två år gammalt, och lokalerna luktar fortfarande nybyggt.

− Men du skulle bara veta hur det kan lukta här en lördagsnatt, skrattar han och påminner om att inredningen med kaklade väggar och golv valts av en anledning.

Vi har inte så lång tid på oss, för så länge ST Press är inne i arrestlokalerna får inga celler öppnas. Och det är på dagpasset det kan vara mest att göra, tvärtemot vad alla tror, berättar Bo Gustavsson och Mathias Nilsson. De som sitter i arresten har en knapp inne i cellen som de kan trycka på när de vill något. Då tänds blinkande blå lampor i korridorerna. Det kan vara att de vill gå på toaletten, duscha eller kanske gå i rastgården. Vissa hämtas också till förhör.

− Men det får aldrig vara mer än en frihetsberövad ute ur cellen samtidigt. Och om vi har flera som är målskamrater, det vill säga inblandade i samma brott, får de inte veta om varandra utan ska hållas åtskilda. De får absolut inte höra eller se varandra, säger Mathias Nilsson.

Arresten har 14 platser, men beläggningen skiftar. I dag, måndag förmiddag, sitter två personer inne.

− På hela förra året var det bara tre pass då det var helt tomt i arresten. Men det behöver inte vara lugnare att ha två personer här inne än fem. Det beror helt på vilka typer av personer det är, säger Mathias Nilsson.

De är alltid minst två personer som arbetar i arresten. Det är något som facket drev igenom för ett par år sedan. Tidigare arbetade arrestantvakterna ensamma och det var inte godtagbart ur säkerhetssynpunkt, anser ST.

Arrestantvakterna arbetar i tre skift, från klockan 7 till 15, från 15 till 23 eller från 23 
till 7.

En vanlig dag kan börja med att en gripen kommer in med polis och ska avvisiteras och få lämna ifrån sig sina saker.

− Varje grej ska skrivas in och vi måste vara två så att det finns vittnen. De kan ha rätt stora summor pengar på sig, det mesta jag upplevt är nog 80 000 kronor, och det vill man inte bli beskylld för att ha tagit, säger Bo Gustavsson.

Olika typer av celler

Beroende på om den som kommer in är gripen eller anhållen hamnar de i olika celler, förklarar han, och öppnar dörren till en så kallad fylle­cell. Där finns inte mycket annat än en gul plastmadrass på golvet och den spegel längst upp i ena hörnet som alla celler har. Den ska hjälpa arrestantvakterna att se bakom dörren.

Lagar och regler styr hur länge polisen får hålla någon frihetsberövad. I anhållningscellerna får en person vara i upp till fyra dagar. De som sitter i fyllecell får som längst låsas in i åtta timmar.

Peter Annerbrink har arbetat i arresten sedan 2002. Han berättar att anhållna ska ha tillsyn var trettionde minut. Personer omhändertagna enligt lob, lagen om omhändertagande av berusad person – ska ha tillsyn minst var femtonde minut.

− Vi har listor utanför cellerna där vi fyller i att vi tittat till dem.

På nätterna får ytterdörrarna till cellerna stå öppna, så att arrestantvakterna kan kika in i celldörrarnas små fönster utan att de där inne vaknar när extradörren öppnas och stängs.

Måste kunna läsa av människor

Peter Annerbrink skulle önska att de var fler fast anställda. Ju fler fast anställda, desto bättre kan tiden i arresten utnyttjas, säger han.

− Vi kan ju till exempel skriva ut förhör om det är lugnt.

Peter Annerbrink berättar att en vanlig arbets­uppgift för arrestantvakterna är att gå in på Statens kriminaltekniska laboratoriums hemsida och lägga in beställningar på DNA-prov. Men om det bara är vaktbolagsanställda i arresten får de ta en kopia på arrestantbladet och be någon på tekniska roteln att göra det, eftersom de inte har befogenheter att gå in i data­systemet.

− Det blir krångligt och merarbete.

Oavsett anställningsform gäller det att vara duktig på att läsa av människor. Narkotika­påverkade personer måste man locka och pocka med, lite som med småbarn, säger Peter Annerbrink.

− Nekar jag dem en sådan liten sak som en cigarett, eller filmjölk med lite socker – de har ofta inte ätit på lång tid och är hungriga – så kan det bli helt fel och förstöra hela natten. Det är människor det handlar om, och de är fortfarande bara misstänkta när de kommer in till oss.

Just narkotikapåverkade är bland de svåraste människorna att möta, tycker Mathias Nilsson, som tidigare jobbat i arresten, men som nu är hand­läggare på tekniska roteln.

− Narkomaner kan vara nyckfulla och aggressiva och jobbiga rent fysiskt. De vill ut, är högljudda och aktiva.

En utsatt arbetsplats

Bo Gustavsson tänker efter lite och säger att han tycker att de som är ansedda i samhället och blir påkomna med något skambelagt brott är de svåraste att möta. Hela livet rasar för dem, säger han. I den nya arresten, som bara är två år gammal, har det redan begåtts ett självmord.

− Det är en utsatt arbetsplats och en svår arbetsmiljö. Det gäller att vara lyhörd, empatisk och att kunna växla tempo. Man kommer väldigt långt med att tala med människor. Men ibland måste vi också använda våld. Och de ser lätt vem som är svagast, säger Mathias Nilsson.

I ett personalrum där tv:n står på sitter en inhyrd vakt från Panaxia AB. Han vill inte medverka med namn men säger att det fungerar rätt bra mellan anställda och vaktbolagets personal, trots den aktuella principfrågan om vaktbolagens vara eller inte vara.

− Man måste ju vara proffsig, men visst, relationen mellan oss och den som skrev anmälan har väl varit lite dålig, tillstår han.

Det han syftar på är en anonym anmälan som kom in under sommaren, men där alla vet vem som står bakom. I den kritiserades den inhyrda personalen för att vara trött på arbetspassen och till och med för att ha somnat på pass och avvisiterat slarvigt. Detta, menade anmälaren, är en säkerhetsrisk.

Långa pass en riskfaktor

Utan att ha några bevis för att någon sovit på passet håller Bo Gustavsson med om att de långa arbetspassen för den inhyrda personalen är en riskfaktor. Han är

kritisk till att inte samma arbetstider gäller för alla i arresten. De inhyrda har arbetat 16 timmar och till och med upp till 20 timmar i sträck vid något tillfälle, säger han. Anmälan har nu lett till att arbetsmiljögruppen på myndigheten utreder vilka arbetstider som vaktbolagsanställda haft. Det hela kompliceras av att vaktbolagets anställda går på Transports arbetstidsavtal, som tillåter längre arbetstider.

Bo Gustavsson menar att det bästa vore att alla arbetade lika långa pass. Han får medhåll av Mathias Nilsson och Peter Annerbrink.

− Vi tycker att arbetet här kräver att man är alert, säger de.

Nytt avtal utan samverkan

Vid ST Press besök är Bo Gustavsson och Mathias Nilsson mycket irriterade över att arbetsgivaren skrivit under ett nytt avtal med Panaxia AB utan att samverka med ST. Chefen för förvaltningsavdelningen, Charlotte Tornheden, suckar:

− Jag har inget bra svar på varför det inte samverkades kring påskriften av det nya avtalet, det var en miss helt enkelt, säger hon.

Och det var inte första gången som Polismyndigheten i Kalmar missade att samverka med de fackliga organisationerna. Redan 2008 var det en tvist mellan ST och Rikspolisstyrelsen angående brott mot medbestämmandelagen. Den gången handlade det om hur upphandlingen av arrestbevakningen genomfördes och om brott mot arbetstidsavtalet i länskommunikationscentralen – en tvist som ST vann.

Enligt Mathias Nilsson betalade arbetsgivaren det vite som ålades.

− Men man tar inte till sig kritiken. Vi betalar, men vi gjorde inte fel, så resonerar de.

Det nya avtalet med Panaxia AB förlängdes från 1 september till dess att nytt avtal sluts.

− Den formuleringen innebär ju att de i princip kan vara hur länge som helst, säger Bo Gustavsson, upprörd över att det inte finns något »dock längst till« inskrivet i avtalet.

ST inom Polisen i Kalmar län har nu kontaktat en ombudsman på förbundet för att ännu en gång driva ett tvistemål.

− Vi ger oss inte förrän det fungerar som det är tänkt enligt samverkansavtalet, säger Bo Gustavsson och Mathias Nilsson.

Och striden om vaktbolagens vara eller inte vara i arresten rullar vidare.

Arrestkorridor i polishuset i Kalmar. <br> FOTO: Malin Gustavsson
Arrestkorridor i polishuset i Kalmar. <br> FOTO: Malin Gustavsson
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA