Öppna för diskussion
Regeringens nedskärningar gör arbetssituationen på Försäkringskassan mer pressad. Det är viktigt att medarbetarna får veta vad som händer – och att ledningen signalerar att det är högt i tak.
Alla svenskar har kontakt med Försäkringskassan vid många tillfällen i livet. Myndigheten har en central roll i vårt välfärdssystem. Därför är det av största vikt att medarbetarna har förutsättningar att göra ett bra jobb och ge god service till medborgarna.
Man kan fråga sig om regeringen tänkte på det när man utan förvarning gjorde en jättebesparing på Försäkringskassan. Att det dessutom skedde utan konsekvensanalys är beklämmande.
Regeringen verkade inte ens ha någon idé om vad myndigheten skulle spara in på.
Nu får både allmänheten och de anställda bereda sig på hårda tider. För givetvis kan man inte med kort varsel skära bort 1400 jobb – närmare en tiondel av personalen – utan att det går ut över verksamheten. Redan i dag känner sig många medarbetare oerhört pressade. Arbetssituationen har lett till att myndigheten åtskilliga gånger fått kritik från Justitieombudsmannen för bristfällig och långsam handläggning.
Pressad är naturligtvis också myndighetens ledning, som överraskades av de kraftigt minskade anslagen. I det besvärliga läget gäller det dock att hantera medarbetarna med omsorg och göra allt för att underlätta omställningen.
Att nedskärningarna ska genomföras samtidigt med en redan tidigare beslutad omorganisation gör det hela än mer problematiskt. Givetvis kan Försäkringskassan behöva modernisera sin organisation och sitt IT-stöd. Men när kraftiga åtstramningar väntar vore det klokt att lyssna när facket framhåller att andra omställningar måste få ske i ett lugnare tempo.
Stora och snabba förändringar planeras nu utan att de anställda får särskilt mycket information. Fackliga företrädare har svårt att få insyn i processen. Och i förra numret av ST Press vittnade anställda på Försäkringskassan i Stockholms län om hur jobbigt det är att gå och vänta på besked. Ingen vet hur nedskärningarna kommer att slå. Rykten
går och människor mår dåligt.
Lika självklart som att de anställda måste få veta vad som pågår är att det ska finnas möjlighet att ventilera kritik och oro. Därför är det oerhört allvarligt när en chef på Försäkringskassan uppmanar medarbetare att inte svara på frågor från journalister, som ST Press kan rapportera om i detta nummer.
Slutsatsen blir ofrånkomligen att repressalier kan vänta den som diskuterar sin arbetssituation med medierna. Men sådana är förbjudna i grundlagen. Försäkringskassans ledning måste göra klart att alla anställda har rätt att uttala sig för journalister. Detsamma gäller för övrigt andra myndigheter – STs arbetsmiljöundersökningar har visat på en tilltagande rädsla bland statligt anställda för att uttrycka kritik.
Regeringens chockbesparing på Försäkringskassan drabbar både anställda och allmänhet hårt. Myndighetens ledning har ett stort ansvar för att inte göra situationen ännu värre. Det borde vara självklart att möta utmaningarna i dialog med facket och att ge alla medarbetare information och inflytande.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
Helt otroligt med så många inkompetenta människor som finns i ledande positioner.
Skrämmande!
Med anledningen av minskade kontor och koncentreringar kommer troligtvis försäkringskassan personalstyrka att halveras. På vissa orter och kontor kommer större delen av personalen att bli tvungna att flytta eller bli arbetslösa. De som arbetade på posten innan de började på kassan känner igen scenariot.
Osäkerheten och bristen på information angående vilka som kommer att ha arbete kvar under detta året eller efter 2008 gör att mycket produktionstid går åt till att spekulera i och om vi kommer att ha arbetet kvar när telefonikuntjänsterna öppnat eller ändå till produktionscentra eller specialistcentra öppnar i någon centralort i regionen.
Räknar vi kontor och anställda idag kommer vi att vara hälften så många utifrån hur många och hur stora kontor som planeras.
Arbetar jag inom denna organisation om två år och hur ser då min arbetsituation ut med hälften så stor arbetsstyrka?Detta är vad som oroar de kassaanställda idag.
Om vi på mindre orter arbetar kvar om två år så kanske vi syns på arbetsförmedlingen, kommunhuset, konsum eller tillsammans med svensk kassaservice 1-2 dagar i veckan 2009.
Att generaldirektören har gått ut och sagt att vi kan prat med massmedia känns inte lugnade. Chefen som uppmanade till munkavle hade blivit reprimerad om det inte hade varit sanktionerat uppifrån. Det såg vi med den chefen som gav mera lön vilket är lindrigare än det brottet är att uppmana personalen till tystnad. Lönen går att reparera vid nästa avtalsrörelse om den skulle vara för hög. Ett förtroende och ett öppet klimat tar år att bygga upp och tog sekunder att riva ned och kommer troligtvis att kosta mer på grund av sjukskrivningar och minskad produktivitet när personalen mår dåligt och inte vågar framföra kritik varken offentligt eller till närmaste chef.
För att ledningen nu skall återfå förtroendet så att de anställda vågar framföra offentlig kritik bör de uppmuntra och belöna detta. Skapa forum där personalen kan yttra sig, återinför förslagsverksamhet mm. för att göra personalen mer delaktighet i förändringsarbetet.
Än viktigare är att hela tiden komma med löpande information om förändringsarbetet och före en dialog med fackföreningar och skyddsombud istället för att besluta i oenighet med fackföreningar och inte informera skyddsombud och inte heller ha med dessa i planeringen samt att indirekt uppmuntra personalen till tystnad.