Orden flänger om joyces tvätterskor

KULTUR: SANNA TÖRINGE2003-11-28
Av:  Sanna Töringe

Jag sitter i sängen och skrattar och läser högt för mig själv ur Anna Livia Plurabella (ett avsnitt i Finnegans Wake) av James Joyce. Framför mig har jag en liten rödglödgad järnkamin och utanför fönstret isande kyla och feta småfåglar som skvätter frön och träter om talgbollarna.

Livet är så härligt och Mario Gruts tolkning av de skvallrande och tjattrande tvätterskorna i Joyce sista roman Finnegans Wake är så genial och rolig.

Det gäller att hålla i sig och hänga med. Språket kränger och orden flänger men om man tappar bort sig kan man bara börja om från början igen.

Miljön är saltstänkt Irlandshav och Anna Livia är alla kvinnor i hela världen – sexig, retfull, kelen och njutningslysten. Undrar ni över hennes utseende?

”Gyllenvaxad hennes mjuka mage. Hennes lår av bronsad rökelse. Sen vävde hon en krans för håret, plätad och plisserad med ängars gräs och flodvass, med bölsäv, vattviol och tårpilgråt…”

Knäppt är det, men vackert.

Deckarströmmen är outsinlig och det mesta verkar säljbart, också rent skräp, så därför är det på sin plats att vara kritisk.

En ovanligt het sommar ger skapligt sköna lässtunder och Peter Robinson är en intressant författare. Han har hittat ett bra sätt att berätta på och låter den för länge sedan mördade kvinnan bli synnerligen levande igen.

Tyvärr är den svenska språkdräkten ibland så stolpig att man hänger upp sig och tvingas läsa om vissa meningar. Jag kan ändå rekommendera boken och ser fram emot att återigen få möta den frånskilda musikintresserade kommissarie Alan Banks och hans feministiska kollega Annie Cabbot.

Det är kul och inte speciellt vanligt med poliser som lyssnar på Don Cherry och som har vuxit upp i hippiekollektiv.

Jag får erkänna att Gerda Antti inte tillhör mina direkta favoriter och att jag är måttligt intresserad av glesbygdsproblematik. Men här blir jag erövrad bit för bit, även genom det gnagande gnället i hennes senaste roman Livet skriver kapitel.

Återigen får jag klart för mig att en skicklig författare kan skriva om precis vad som helst och få det att bli intressant.

Antti skriver om de alldeles vanliga människorna, om Vera som är sjuksköterska och bor på landet och har schäfer och en son som heter Ville. Hon är tonsäker som få och de detaljer hon drar fram är exakta.

Till slut sitter jag där och hänger med ögonen vid sidorna, totalt engagerad i Veras liv och i Villes alldeles vanliga skilsmässa.

Böcker:

James Joyce: Anna Livia Plurabella (svensk version: Mario Grut, Ellerströms)
Peter Robinson: En ovanligt torr sommar (översättning: Annika Pries, Bokförlaget Minotaurus)
Gerdi Antti: Livet skriver kapitel (Albert Bonniers förlag)

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA