Punk och nästan pank

KULTUR: MUSIK2007-01-17

Trodde ni att punken är död? Då har ni inte räknat med Mattias Alkberg. Men det är svårt för en äkta punkmusiker att få ekonomin att gå ihop.

Av:  Mikael Silberstein

År 2004 återupprättar Mattias Alkberg och hans band Mattias Alkberg BD den svenska punken. Juryn nominerar honom till en grammis, men bandet förklarar att juryn kan behålla sin imperialistiska skit.xx

Mattias Alkberg och hans kamrater känner sig äcklade av juryn. Debuten Tunaskolan hade de gjort som en reaktion mot skivindustrin och synen att musik är en handelsvara.

Det finns fler exempel på hans kompromisslöshet.

Som när han går på scenen på en engelsk musikfestival i Stockholm med sitt andra band Bear Quartet. Några av landets bästa popband har fått 30 minuter var för att visa upp sig för skivbolagsdirektörer. Bear Quartet öppnar med ett instrumentalt solo, lägger sig på scenen och slår på instrumenten i 20 minuter, som för att jaga ut den sista direktören. Sedan följer en omskakande poplåt.

Eller den gången då Bear Quartet är bokade till landets största musikfestival. De får vad de anser vara ett skamligt lågt gage och har inte råd att åka till Hultsfred. En av dem tar sig ändå dit och spelar sången What I hate på synth, om och om igen.

Lever på allmosor

Mattias Alkberg tar ingen skit. Men han ger ett lugnt och eftertänksamt intryck, är svår att intervjua och komma in på livet. Han tar en hotellsoffa i besittning och har ont, det är ischias och känns som tandvärk från ryggen och neråt. Mattias Alkberg är precis hemkommen till Luleå från sin turné. Det är dagarna innan jul och han är stressad. Barnbidraget har inte kommit än så han har inte kunnat köpa julklappar åt sina fem barn. Det är dagen innan riksdagen ska besluta om försämringen av a-kassan och Mattias Alkberg vet hur det är att ha det tufft ekonomiskt.

–Klart att förslaget är uselt. Människor slås ut och deras liv förstörs. Min höst har varit extremt knaper. Familjen har levt på allmosor från släkten. Deppigt. Jag får slita och spela ute mer. Men jag har valt det själv.

På nya skivan skildrar han människor som lever i marginalen. Som går upp till ett underbetalt skitjobb måndag klockan halv sex, som känner fogdens flås i nacken, som stjäl på en stormarknad och döms till böter.

»Jag måste spela«

För 28 år sedan tänkte kanske inte Mattias Alkberg lika mycket på havregrynspriset. Tio år gammal startade han sitt första band.

–Jag vet inte vad det kommer ifrån, men jag måste spela. Kanske är det något nedärvt, något norrbottniskt, förmodligen lutherskt.

Han har lättare att kommunicera genom texter och tror att det kan bero på han stammar lite.

–Men jag måste formulera allt, för att inte få hang ups, må dåligt, explodera.

Ilskan drev Mattias Alkberg på debuten Tunaskolan, utgiven av skivbolaget Planekonomi. Nu är sorgen över tillvaron bränslet, den nya skivan är mer nedtonad och diskret, han har velat smyga in politiska budskap. På Tunaskolan uppmanade han Don Quixote att gå lös på både Telia och elbolagen och fick en stämpel som vänsteragitator. Mattias Alkberg är socialist, men extrem tvivlare och säger sig ha svårt för alla ideologier. För honom kan musik vara politik.

–I dag är det politiskt att uttrycka sig konstnärligt, det är skillnad på mig och Idol-Erik. Han sysslar med marknadsandelar. Storbolagen vill mest tjäna pengar, de släpper så mycket dåligt, som det är svårt att fatta poängen med. En del visar pattarna och sedan är de klara.

Mattias Alkberg vill se fler statliga konstnärslöner. Han ser musik som ett basbehov, är för fildelning och lägger ut låtar på bandets hemsida.

Död, sorg, smärta

Vi kommer in på ett tungt ämne när fotografen ber honom att le. Jag kan inte, säger han, halvt på skämt, halvt på allvar. Han berättar att han är extremt rädd för döden. Bear Quartet-dängan Put me back together beskriver 32 sätt att dö på.

Sången Med spöken på Tunaskolan handlar om att köra ihjäl sig på fyllan.

–Jag tänker mycket på döden, sorg, saknad, smärta. Om man ändå ska dö vore det bra om en komet slog ner så alla slapp sörja.

Vi åker till hans barndomskvarter i
Luleå, Tuna. Färgglad och snygg graffiti täcker parkeringshuset Däcket. Han blickar ut över en skola med problem. Mattias Alkberg har sett mycket mobbning i Tuna och är ständigt orolig för att hans barn ska drabbas. På nya skivan handlar de argaste och punkigaste låtarna om hur barn förnedras. Under turnén med skivan Tunaskolan försökte han uppmana folk att vara ansvarsfulla föräldrar.

–Jag är också feminist, att kvinnor och män lever jämställda borde speglas mer. Så är det bland mina kompisar.

Det har hänt att hans barn har blivit ledsna när han gett sig ut och spelat, men de har vant sig.

Oftast är han hemma och skriver och tar hand om dem, säger han.

Vill göra progg för vuxna

Låten Matti apornas son vurmar just för en modern mansbild, att dela tillvaron lika, hämta barnen klockan tre och koka soppa på en spik. En typisk sång för den nya skivan, som är mer bredbent rockig, mer lundellsk, springsteensk, än de två föregångarna, där lyssnarna möttes av aggressivitet, ilska och samhällskritik.

Mattias Alkberg ville komma ifrån det punkiga och hittiga och göra en skiva för vuxna som gillar progg, men det är fler kids än någonsin på konserterna, konstaterar han.

Vi åker förbi en stormarknad och Mattias Alkberg säger att han är innerligt trött på tokindividualismen, ett nyliberalt ställningstagande, som han ser i hela samhällskroppen. Han längtar efter något annat.

–Ett gemensamt fokus, ett bättre samhälle, något folk kan enas kring, något annat än Christer Fuglesang, om det så är den nya franska filmvågen, 60-talsvänstern eller punken.

Mattias Alkberg<br>Foto: SUSANNE LINDHOLM
Mattias Alkberg<br>Foto: SUSANNE LINDHOLM

MATTIAS ALKBERG

*Popveteran, lulebo, 38 år, släppt ett tjugotal skivor sedan år 1992.

* Fyra diktsamlingar. Krönikör. Varit fanzineredaktör.

*Fru och fem barn. 2, 5, 9, 11 och 19 år.

* Mattias Alkberg BDs turné pågår. Datum på www.mabd.se.

* Planer på ny skiva med Bear Quartet i år.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA