Sätt dig ner och tänk!

KRÖNIKA2003-08-04
Av:  Göran Greider

Under några EMU-diskussioner på olika håll i landet har jag fört fram idén att det viktiga nu inte är att samla på sig ännu mer information i frågan utan att i lugn och ro sätta sig ner och tänka och, inför sig själv, fundera över några få, ganska enkla frågor.

Hur påverkar det demokratin när makt överförs från Sverige till Frankfurt? Blir det lättare att bekämpa arbetslösheten om vi har mindre makt över räntan och ingen egen valuta? Det är de två frågor som jag själv tycker är viktigast men det finns naturligtvis många andra att ställa.

Ofta ursäktar sig människor som inte tagit ställning i EMU-frågan med att de ännu inte tycker sig ha fått nog med information. Men inte sällan är det just en ursäkt: Man har inte brytt sig om att på allvar tänka igenom saken utan klamrar sig fast vid ett hopp om att någon sista informationsbit ska lösa problemet för dem.

När jag sagt ungefär så har upprörda åhörare – de är nästan alltid ombudsmän – ställt sig upp och tyckt att jag föraktar folkbildning och upplysning. På sina kontor sitter de nämligen med högar av studiematerial som de måste sprida och få kursdeltagare till och då känns det inte bra att höra en uppmaning till att ta ett steg ut ur informationsfloden och istället bege sig upp på frågornas mer ensamma berg.

Var går gränsen för hur mycket information vi behöver för att ta ställning? I själva verket finns ingen sådan gräns – processen är oändlig. Den riktigt vetgirige kan skaffa sig hela bibliotek av skrifter om EMUs bakgrundshistoria, om hur den europeiska centralbanken byggts upp, om vad som rört sig i huvudet på de stormaktsledare som på åttiotalet bestämde sig för att satsa på en gemensam valuta etc etc.

Informationen är oändlig. Ibland kan jag t o m frukta att i synnerhet Ja-sidan uppmanar till mer informationsinhämtning just för att man märkt att uppfattningen hos framförallt arbetare och kvinnor är så envist EMU-negativ att man hoppas på att mer information kan lösa det lilla problemet. Att de tänkt sig fram till sitt nej kan tydligen inte accepteras.

Själv tycker jag att jag har det bästa i västerländsk filosofi med mig när jag formulerar min info-kritiska hållning: Känn dig själv, så löd Sokrates uppmaning långt därnere i det västerländska tänkandets gryning. Var och en har något att vinna på att gå omkring som en Sokrates i denna EMU-debatt och bejaka denna grundläggande idé: Vad de givna auktoriteterna säger behöver inte vara sant.

Nej, det enda rimliga är att sätta sig ner och tänka och inte ens efter läsandet av denna kolumn vara bergsäker på något. Ett bra ord på vägen är i alla fall författaren Henrik Tikkanens: Nu har jag fått all information; nu vill jag veta vad i helvete det är frågan om.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

EU
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA