Tre osäkra kort

KULTUR: BÖCKER2005-04-05
Av:  Sanna Töringe

Jag vet inte vad jag ska tycka. Det händer ganska sällan och gör mig förvirrad. Därför måste jag rekapitulera min egen läsning av Anders Paulruds nya roman och försöka beskriva vad som hände. Med stor förväntan greppade jag Kärleken till Sofia Karlsson, utgiven på Albert Bonniers förlag. Men efter några sidor… manlig bekännelselitteratur betraktas alltid med mera vördnad än kvinnlig.

Jag undrar om det var det som började irritera mig när jag insåg vad historien handlade om.

•l•

En man i min egen ålder, lite över femtio, blir förälskad i en mycket yngre kvinna. Hon överger honom medan han är sjuk och för att rehabilitera både sin kropp och sina känslor bestämmer han sig för att vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela.

Mannen heter Anders som författaren, har smala ögon som författaren och likaså en biografisk bakgrund som stämmer.

Läsaren undrar förstås om den unga söta Sofia Karlsson också finns i verkligheten. Jag skulle gissa att hon inte gör det och att Paulrud skickligt använder fiktionen för att blanda med sin egen soppa.

Och det är förfärligt orättvist om min feministiska ilska drabbar den skicklige författaren. Han gör verkligen vad han kan för att så sanningsenligt som möjligt beskriva en allvarlig livskris. Men ibland blir det bara för mycket, för privat för min smak helt enkelt.

•l•

Samma förlags Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm gör mig också osäker. Den har redan hyllats av en enad kritikerkår.

Jag måste hålla med om att det är en betydelsefull roman, en sådan som slår sig ner i ens kropp och stannar en bra tid framöver, därför känner jag mig lite snål och ogin kanske, när jag nu skriver att de olika personernas röster låter för lika.

Men den invändningen kan lätt sopas bort, för språket är fantastiskt och Fagerholm skriver på ett helt nytt sätt. Kanske det är jag som helt enkelt är för trög.

•l•

Tredje boken är en prestigefylld kriminalroman från Norstedts som fått fint pris i Amerika. Peter Spiegelmans Mörkt förflutet, översatt av Lennart Olofsson, handlar om smutsiga pengar från Wall Street.

Historien är välkomponerad men emellanåt tråkig. Författaren har en märklig vana att i minsta detalj beskriva allas kläder. En komisk rad av tröjor, jackor och kostymer radar upp sig i texten.

Men jag kan ändå tänka mig läsa mer om privatspanaren John March, som så hemtamt rör sig på Manhattans gator. En ensam sårad varg, som äter tonfisk direkt ur burken, dödslängtande och låst i sina känslor, är alltid lockande.

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA