Annons:
Libanon
Fördjupning
AVLinus Hellerstedt0 kommentarerTyck till!

Utanförskap pressar syriska flyktingar

Inbördeskriget i Syrien har tvingat mer än halva landets befolkning på flykt. De flesta har sökt sig till länderna i närområdet. I Libanon tros uppemot två miljoner syrier hålla sig undan kriget. Många saknar det offentligas skyddsnät och tvingas jobba illegalt för att överleva. ST deltar i ett projekt för att hjälpa dem.

När kriget kom till Aleppo i norra Syrien lämnade Nazira Hussein och hennes familj hemmet. Hon var orolig för sina sex barns skull. Efter en tid på flykt inne i Syrien kom de till Libanons huvudstad Beirut 2013.

Nazira Husseins man drev ett skrädderi i Aleppo men hittade inget jobb i Libanon, så efter en tid reste han vidare till Tyskland. Tanken var att familjen skulle komma efter när han hade etablerat sig, men det har inte hänt ännu. Sporadiska jobb inom byggbranschen gör det tufft för honom att få pengar över till att skicka hem, förklarar Nazira Hussein.

Dottern Maya Maamo är 13 år. Hon kom precis hem från hårsalongen där hon jobbar på förmiddagarna, och snart är det dags att åka till skolan. Då oroar sig Nazira Hussein.

Först på eftermiddagen, när de libanesiska barnen slutat sina lektioner, börjar undervisningen för flyktingbarnen. Maya Maamo berättar att trakasserier av olika slag är ganska vanligt förekommande, och ofta riktade mot tjejer. Det är när de libanesiska pojkarna går hem för dagen som det brukar ske incidenter i skolan.

När lektionerna väl slutar är det mörkt ute och det har hunnit samlas olika gäng utanför skolan. Pojkarna brukar fälla nedsättande kommentarer, ibland av sexuell karaktär, säger Maya Maamo. Men hon har aldrig sett eller varit utsatt för någon fysisk kränkning.

Tillsammans med yngsta dottern Fayrouz Maamo, 7 år, har Nazira Hussein slagit sig ned på några soffkuddar på golvet. Äldsta sonen är ute och jobbar för att försörja familjen. Hyran för den lilla tvårummaren på nedre botten i ett slitet höghus motsvarar ungefär vad han tjänar. Sedan är det bara tonårsdöttrarnas minimala löner från frisör­salongen kvar att leva på, säger Nazira Hussein.

Helst skulle hon vilja återförena familjen i Tyskland. Känslan är att de lever på lånad tid här i Libanon, förklarar hon. Rädslan för att sonen ska bli arresterad finns där hela tiden, eftersom han jobbar illegalt.

Men återföreningen går trögt. Familjen har försökt få visum till Tyskland flera gånger, men det har blivit avslag. Varför vet hon inte riktigt.

I Syrien levde familjen medelklassliv. Men i dag finns det ingenting kvar av deras två hus, enligt Nazira Hussein. Trots det vill hon åka tillbaka, säger hon, och tar en ringande telefon från en av de äldre döttrarnas fyraårige son Waleed Maamo. Det var hennes man som ringde från Tyskland, men Waleed som lekte med mobilen i sovrummet tryckte bort samtalet flera gånger.

Mannen vill absolut inte återvända, berättar Nazira Hussein.

– Han ser ingen framtid i Syrien. Företaget är borta och våra hem har tagits ifrån oss.

I Libanon har de inte tillgång till några offentliga tjänster alls. Hon var precis hos doktorn med ena dottern, men hade inte råd att betala besöket.

Familjen är långt ifrån ensam om sin situation. Sedan inbördeskriget i Syrien bröt ut 2011 har mer än halva befolkningen, över elva miljoner människor, flytt sina hem. Ungefär hälften av dem har lämnat landet. Övriga är på flykt inne i Syrien.

I Libanon, som har strax över fyra miljoner med­borgare, uppges officiellt att det finns en bit över en miljon syrier. Men den egentliga siffran tros kunna vara uppemot den dubbla. Många av de syriska flyktingarna bor i olika flyktingläger runt om i landet.

Enligt siffror från FNs flyktingkommissariat UNHCR är Libanon just nu det land som tagit emot klart störst andel flyktingar sett till folkmängden. Andelen är mer än dubbelt så stor som i Jordanien, som är tvåa på listan.

Många av flyktingarna i Libanon har ingen eller knapp tillgång till sådant som vård, skola, elektricitet och sophantering. De flyktingar som arbetar i landet gör det oftast illegalt, vilket betyder att de inte är i närheten av att vara medlemmar i något fackförbund.

Det är mot denna bakgrund som den internationella fackliga organisationen för offentlig­anställda – Public Services International, PSI – sedan 2017 tillsammans med ST och andra svenska fackförbund i offentlig sektor driver ett projekt för att förbättra situationen för flyktingar i Libanon och vissa närliggande länder. Projektet har stöd av Union to Union, som samordnar svenska fack­förbunds interna­tionella utvecklings­samarbeten.

Från början låg fokus mest på det fackliga perspektivet. På att hjälpa arbetande flyktingar att få upp ögonen för möjligheten att organisera sig, och därmed få fler att faktiskt organisera sig, berättar Magnus Runsten, internationell hand­läggare på ST.

Men efter hand antog projektet ett mer över­gripande perspektiv, förklarar han.

– Flyktingar som arbetar befinner sig i ett slags rättsligt limbo och vissa flyktingläger bedrivs som regelrätta arbetsläger. Vi ville väcka sådana frågor inom fackförbunden och få dem att jobba vidare med det. Men det handlar också om att motverka den främlingsfientlighet som kommer av att en dold arbetsmarknad uppstått i Libanon, säger Magnus Runsten.

Inför PSIs projekt gjorde organisationen en förstudie i Libanon, Algeriet och Tunisien. Alla tre är länder som tagit emot ett stort antal flyktingar. Utvalda personer på olika positioner inom ländernas fackförbund intervjuades. Studien visade att det i stort sett inte fanns några flyktingar alls bland medlemmarna.

Tanken med den inledande studien var också att ta reda på i vilken utsträckning flyktingar har tillgång till exempelvis skola, sjukvård, elektricitet och rinnande vatten. För Libanons del uppgav de representanter som svarade att de flesta har den
tillgången.

Men av förstudien framgår också att det finns ett starkt missnöje i Libanon med att så stor del av landets resurser har lagts på flyktingar. Ett missnöje som finns även inom fackförbunden, vilket författarna menar sannolikt avspeglar sig i svaren.

I en lägenhet i ett medelklassområde strax utanför Beiruts citykärna klättrar en man i snickarbyxor upp på en trappstege. Han vill bli kallad Nizar, men heter egentligen något annat och vill inte visa sitt ansikte.

Nizar har jobbat av och till på byggen i Libanon sedan 2009. Fram tills kriget bröt ut åkte han regel­bundet hem till Homs, en stad nära gränsen till norra Libanon där en del av släkten finns än i  dag. Sedan 2011 har han inte varit där, berättar han.

Hans fru och två barn bor några timmars bilresa norr om Beirut. Barnen har inte börjat skolan än, och Nizar vet inte om familjen kommer att ha råd att låta dem göra det i framtiden. På helgen åker han och hälsar på.

– Åtminstone söndag brukar vara en ledig dag, säger han.

Nizar sover på byggarbetsplatserna tillsammans med en grupp flyktingar som brukar jobba ihop. Han vet vad ett fackförbund är och vilka fördelar det kan ge att organisera sig. Men han har inget större intresse av det just nu. Facket är inte heller direkt något som finns i hemlandet Syrien, enligt honom.

På bottenvåningen i höghuset mitt emot bor Abed Hammoudi och hans fru Suria. De sitter i en luggsliten soffa och ser på tv. Mellan bilarna utanför sitter barnen Ahmad och Raheef, 4 respektive 7 år, och tittar på barnprogram på mobilen.

I området bor andra flyktingfamiljer med barn, men Raheef leker nästan aldrig med kompisar, säger hon. Det blir för högljutt och kan störa de boende i området, förklarar hennes pappa.

Hon skulle kunna gå i skolan, men det är ganska långt dit och familjen har inte råd med skolskjutsen, säger Abed Hammoudi.

Han fungerar som vaktmästare i huset men får ingen lön. Överenskommelsen med ägaren är att han och familjen får bo gratis. För det jobbar han några dagar i veckan, ibland mer.

I Syrien var Abed Hammoudi elektriker, så resten av tiden går han runt på byggen och söker jobb för dagen. Det är tufft, berättar han. Man ska helst känna någon som känner någon. Som känner någon annan.

– Nu har jag inte hittat något på två veckor, säger han.

När Abed Hammoudi väl har jobb får han dock lite bättre betalt än hemma i Syrien. Och då har ändå lönen halverats för utlänningar som jobbar i Libanon sedan kriget bröt ut, förklarar han. Han tjänar ungefär fyra dollar om dagen.

– Men det är också mycket, mycket dyrare att leva här i Beirut än i Syrien.

När han får en fråga om facket, skakar han länge på huvudet. Han har ingen aning om vad det är för någonting.

– No idea at all, ingen aning alls, säger tolken att Abed Hammoudi uttrycker det som.

Och det är någonstans där som PSI vill komma in i bilden, enligt Najwa Hanna, senior sekreterare för arab­länderna inom organisationen. Ett av målen med projektet i Libanon är att få landets fackförbund att bygga allianser med civilsamhället för att stärka flykting- och migrantarbetares rättigheter, säger hon.

– Redan nu finns en lag på plats med minimi­löner som ska tillämpas när man anlitar flyktingar och migranter. Men eftersom de flesta jobbar olagligt så tillämpas lagen inte, säger Najwa Hanna.

Hon hoppas att de allianser som skapas ska kunna lyfta frågan om flyktingarnas situation och levnadsvillkor samt säkra deras tillgång till offentliga tjänster och ett så drägligt liv som möjligt.

– Situationen för flyktingar i Libanon är inte acceptabel på något plan. Det beror mycket på regeringens nuvarande politik, som är inställd på att alla flyktingar ska återvända på ett så säkert sätt som möjligt, säger Najwa Hanna.

Ekonomisk kris och vad som i det närmaste är en kollaps av Libanons offentliga tjänster gör att det finns ett motstånd bland många fackförbund när det gäller att jobba med flyktingfrågan. Det märks av resultatet från förstudien till projektet, som till stor del fokuserar på intervjuer med människor på gräsrotsnivå. Många där skyller krisen på flyktingarna, säger Najwa Hanna.

På ledande nivå i Libanon drar man nytta av det sättet att tänka, fortsätter hon.

–  Precis som i flera andra länder försöker politikerna vinna val på att få folk att tro att flyktingarna är orsak till alla problem, säger Najwa Hanna.

Men att tvinga alla att åka tillbaka till Syrien är fel strategi, tror hon. Många är rädda, framför allt de som agerat i opposition mot president Bashar al-Assad, förklarar Najwa Hanna.

I femtonårige Mohammed Jneeds hus i ut­kanten av Beirut stannar hissen på väg upp till fjärde våningen. Belysningen blinkar till när elgeneratorn kickar i gång för kvällen. Då brukar det bli ett strömavbrott, säger han och ber oss att ta av skorna i hallen.

I det ena av två rum sitter hans äldre bror och hans syster Hiba Jneed på madrasser. Det är eftermiddag och de vilar sig en stund innan skolan börjar. I veckan fick de nya böcker, visar Mohammed Jneed stolt.

Han är tacksam för mycket just nu trots att han önskar sig ett annat liv, förklarar han, medan hans storebror visar upp mobilklipp på sönderbombade hus i deras hemkvarter i Homs. En släkting brukade skicka sekvenserna ungefär en gång i månaden. Men efter en tid slutade filmerna att komma. De tror att släktingen är död.

Deras mamma Ghathwan al Hamad vill inte återvända till Syrien, berättar hon. Det är svårt att veta när eller ens om det någonsin blir säkert för familjen att åka tillbaka. Pappan, som är på bygget och jobbar, vill inte heller återvända, säger hon.

Systern Hiba Jneed berättar att hon, precis som Maya Maamo som vi träffade tidigare, får leva med trakasserier från pojkar i skolan nästan dagligen. Men oron för det är ändå inte lika stark som oron för att återvända till osäkerheten i Syrien, förklarar Ghathwan al Hamad.

Precis som sin son känner hon tacksamhet gentemot Libanon, men förklarar att levnadsstandarden här inte är acceptabel i längden.

– Nu på vintern kan min man i perioder inte jobba alls. Vi har knappt råd med något annat än hyran och har inget skyddsnät alls. Om barnen behöver läkarvård går vi till apoteket och ber om råd.

Familjen har släktingar i både Kanada och Australien, men inga pengar till att söka asyl där. Så för tillfället stannar de i Beirut. Eventuellt kan Ghathwan al Hamad snart börja jobba som sömmerska, hon måste bara få ihop till symaskinen, förklarar hon.

Ett par våningar upp i ett ljust och välstädat kontor med utsikt över Beiruts centrala delar slår sig Libanons socialminister Pierre Bou Assi ned i en pösig skinnfåtölj. För Publikt förklarar han att Libanon inte längre har tid att vänta på att Syrien ska bli helt säkert att återvända till.

Ministern påpekar att han själv har bott 15 år mitt i ett inbördeskrig, det libanesiska som tog slut 1990. Om Syrien vore så farligt skulle miljontals människor inte bo där fortfarande, menar Pierre Bou Assi.

– Nu är det upp till dem att åka tillbaka och bygga upp sitt land. Jag är säker på att livet i Syrien är bättre än det de har nu, i tält med barn som ibland går i skolan och ibland inte. Allt i nuet är tillfälligt. Det permanenta finns i deras hemland, säger Pierre Bou Assi.

Visst, det kan vara så att en del är rädda för att åka tillbaka, fortsätter han.

– Men majoriteten av människorna som jag ser i tälten har inte varit del av någon motståndsrörelse. Och jag tror inte heller att regimen skulle döda miljontals återvändande människor.

Att de som är på flykt i Libanon har knapp tillgång till offentliga tjänster beror egentligen bara på en enda sak, förklarar han: Det finns inte tillräckligt med pengar.

I Libanon råder lågkonjunktur och landet är på randen till en svår ekonomisk kris. Budgetunderskottet är massivt, enligt Pierre Bou Assi.

Som ansvarig minister känner han skyldigheter gentemot flyktingarna på en »humanitär nivå«. Han understryker att han inte accepterar att människor är utan nödvändigheter som sanitet, utbildning eller skydd mot kriget.

– Men mitt jobb är inte att ge dem lyx. Ärligt talat är det snarare dags att nu påminna dem om att de efter sju år på flykt hör hemma i ett land som heter Syrien.

Det är tillåtet för flyktingarna att ta en del typer av jobb i vissa branscher, bland annat inom bygg och sanitet. Problemet är att den lagen inte tillämpas, och därmed jobbar de flesta illegalt, förklarar Pierre Bou Assi. Därför har han heller aldrig hört talas om att det skulle vara aktuellt för flyktingar att vara medlemmar i facket.

– Jag antar att man måste ha tillåtelse att jobba för att få vara med i facket, säger han.

Att flyktingarna skulle möta främlingsfientlighet och rasism ställer han sig frågande till.

– Det är i det närmaste ett mirakel att riktig främlingsfientlighet inte finns i Libanon, åtminstone har jag aldrig upplevt det. Rötägg finns det så klart alltid, men rasism är inget samhällsproblem här. Däremot oroar jag mig för att det kan bli värre, säger Pierre Bou Assi.

Invändningen att många flyktingar som bor i Beirut beskriver främlingsfientlighet som ganska vanligt, om än i olika utsträckning, känns han inte vid.

Pierre Bou Assi förklarar att han är lika strikt med att flyktingarna måste lämna Libanon, som han är med att främlingsfientlighet är oaccepta­belt.

– Människors värdighet samt rätt till liv och frihet är en röd linje för mig. På samma sätt som mitt lands framtid är det, säger han.

PSIs Najwa Hanna säger att hon förstår minis­terns resonemang. Synsättet delas förmodligen också av många libaneser. Inte så konstigt när antalet flyktingar närmar sig hälften av befolkningen, menar hon.

– Trycket behöver bli mindre på våra fack­förbunds egna arbetare för att de ska kunna ta till sig flyktingarnas levnadssituation. Då kanske förbunden sedan också skulle kunna börja jobba med de här frågorna, säger Najwa Hanna.

Personligen resonerar hon dock annorlunda. Att be uppgivna och rädda människor att åka hem är inget hon kan ställa sig bakom.

– Situationen är påtvingad och inte deras val. Därför har jag inte samma åsikt som libanesen i gemen. Men landet Libanon kan inte lösa det här på egen hand, det behövs en global strategi.

När solen går ned över Beirut jobbar Nizar från Homs vidare med lägenhetsrenoveringen. Han blickar ut över den nu mörklagda huvud­staden med Medelhavet i bakgrunden.

Damen som äger bostaden står bredvid och föreslår en kvällskopp libanesiskt kaffe när Nizar berättar att han inte har haft några större problem här i Libanon och att han – efter omständigheterna – är nöjd med sitt jobb.

Han tar ett kliv upp på trappstegen, slätar ut en fog i taket och vänder sig bort för att undvika att fastna på bild.

– Men en dag kommer jag definitivt att återvända hem, säger han.

Ämnen: Flyktingar
Halva befolkningen har tvingats lämna sina hem
  • Kriget i Syrien har krävt runt 400 000 dödsoffer och bröt ut i samband med protester mot regimen i anslutning till den arabiska våren 2011. Demonstranterna, som krävde president Bashar al-Assads avgång, möttes med våld. Sedan dess har nära sex miljoner människor flytt till länderna i närområdet. Ungefär lika många är på flykt inom Syrien. Antalet som tvingats lämna sina hem utgör över halva Syriens befolkning.
  • I Libanon, som har strax över fyra miljoner medborgare, bor i dag nästan lika många syriska flyktingar som i hela Europa. Det exakta antalet är okänt, men officiellt uppges siffror kring en och en halv miljon. Vissa uppskattar antalet till uppemot två miljoner.
  • Över hälften av flyktingfamiljerna i Libanon har under tre dollar per person och dag att leva på.
  • 2017 återvände ungefär 720 000 syrier till sina hem. De flesta av dem hade varit på flykt inom Syriens gränser.

Källa: Sverige för UNHCR

Bli den första att tycka till!
ArbetsförmedlingenNyhet8 000 personer har deltagit i något av Arbetsförmedlingens 14 snabbspår sedan starten 2016. Ungefär varannan av deltagarna var i jobb inom två år från att de startat sitt snabbspår, redovisar myndigheten.
EUNyhetEU-parlamentet och ministerrådets ordförande har kommit överens om ett förslag till en ny europeisk arbetsmyndighet. Förslaget ska närmast godkännas av ministerrådet och parlamentet.
ArbetsrättNyhetDen nya lagen om fredsplikt på arbetsplatser där det finns kollektivavtal skulle börja gälla först nästa år. Men nu skyndas arbetet på.
DiggFördjupningNär den nya myndigheten Digg ska samordna arbetet med att göra statsförvaltningen digital är det inte de statsanställdas it-arbetsmiljö som har högsta prioritet. Men generaldirektören Anna Eriksson konstaterar att frågan ändå är viktig: »Vi måste bygga system som är ändamålsenliga för att få ut nyttan av dem.«
ArbetsförmedlingenNyhetInspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, kommer att kalla till sig Arbetsförmedlingen för att få en förklaring till myndighetens it-problem, något som lett till felaktigt indragen aktivitetsersättning. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, S, kände inte till problemen, uppger SVT.
KronofogdenNyhetCentrum för rättvisa stämmer Kronofogden för slarv med enskildas pengar. Organisationen hävdar att det handlar om tusentals som kan ha drabbats och kräver nu skadestånd i två pilotfall.
ÖppenhetNyhetEtt EU-förslag som ska skydda visselblåsare kan i stället försvåra för dem som vill varna för oegentligheter, varnar Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert.
ArbetsförmedlingenNyhetArbetsförmedlingen kan ha fattat tiotusentals felaktiga beslut om att dra in aktivitetsstöd till enskilda. Det är en automatiserad hantering som genererat de felaktiga besluten, rapporterar flera medier.
MigrationsverketNyhetDet var en privatperson som lyckades ändra meddelandet på Migrationsverkets talsvar till ”Jävla Migrationsverket” i slutet av januari. Myndigheten konstaterar att telefonfunktionen inte ”höll tillräckligt hög kvalitet”, skriver Dagens Nyheter.
ÖppenhetNyhetDen svenska FRA-lagen kommer att tas upp på nytt av Europadomstolen, skriver Advokatsamfundet. Domstolen tar upp frågan om lagens integritetsskydd i stor kammare.
STNyhetST frias från anklagelserna om vårdslös rådgivning i samband med att en kvinna sade upp sig från Åklagarmyndigheten. Enligt Stockholms tingsrätt saknas ett uppdragsavtal mellan parterna.
KronofogdenNyhetUnder förra året gjorde Kronofogden flera felaktiga utbetalningar till fordringsägare. Totalt uppgick de till närmare nio miljoner kronor. Enligt en internrapport upptäcktes flera fel av ren slump, uppger Ekot.
KonkurrensverketNyhetRiksrevisionen har inlett en granskning av Konkurrensverkets tillsynsverksamhet. Syftet är att granska om konkurrens- och upphandlingstillsynen sker effektivt och om myndighetens ingripanden är välgrundade.
PensionsmyndighetenNyhetJustitieombudsmannen, JO, har inlett en granskning av Pensionsmyndighetens ”okända” mejllåda. Samtidigt har JO upptäckt att den egna myndigheten har e-postadresser med 2 400 mejl från sju år som inte besvarats, skriver Dagens Nyheter.
UtrikesförvaltningenNyhetEn lokalanställd vid den svenska ambassaden i Teheran lämnade ut sekretessbelagda uppgifter om ett asylsökande par i Sverige, uppger SVT. Händelsen har utretts av utrikesdepartementet.
InformationssäkerhetNyhetVarningen för att ha känsliga uppgifter i utlandsägda molntjänster har väckt mycket diskussion på myndigheterna, säger Daniel Melin på Statens inköpscentral. Inom kort ska han presentera en förstudie om säkra och lagliga webbaserade kontorsstöd i offentlig verksamhet.
ArbetsrättNyhetEuropaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen har preliminärt enats om ett nytt direktiv om tydligare och mer förutsägbara arbetsvillkor inom EU. TCO välkomnar överenskommelsen.
FörsäkringskassanNyhetRegeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att tillhandahålla säker it-drift till andra myndigheter. Nu efterlyser Försäkringskassans it-chef tydligare besked om vilka som ska omfattas.
SkogsstyrelsenNyhetSkogsstyrelsen har varslat om uppsägning av 124 anställda runt om i landet. Varslet är en direkt följd av minskade anslag i 2019 års budget och minskade uppdrag till myndigheten.
MigrationsverketNyhetEn handläggare vid Migrationsverket har anmälts till personalansvarsnämnden sedan hen i ett e-postmeddelande begärt 100 000 kronor i ersättning av en asylsökande. Handläggaren uppger att det var avsett som ett skämt.
Svenska kraftnätNyhetUlla Sandborgh, chef för Svenska kraftnät, avgår efter de missförhållanden som avslöjats vid myndigheten. Regeringen kritiserar henne för brister i säkerheten i myndighetens verksamhet.
BOLAGSVERKETNyhetFör Bolagsverkets anställda kom arbetsgivarens varsel som en överraskning, enligt STs avdelningsordförande Marica Hammarlund. ”Det är förstås jättetråkigt. Just nu är det ändå ganska lugnt, jag tror att informationen inte riktigt har sjunkit in än”, säger hon.
Statens institutionsstyrelseNyhetArbetsmiljöverket kräver snabba åtgärder för att minska riskerna för personalen när tvångsvårdade får ökad tillgång till internet. Annars hotar ett vite på 100 000 kronor. Bakgrunden är att personal trakasseras på sociala medier.
KriminalvårdenNyhetEtt växande underskott är orsaken till att Kriminalvården nu dragit i gång ett stort sparprogram. Myndigheten har inte gett besked om personalneddragningar, men enligt STs avdelningsordförande Per Sunneborn går det inte att spara på annat än personalkostnader.
ArbetsmarknadNyhetTrots att det finns tecken på en inbromsning i konjunkturen har arbetskraftsbristen inom staten ökat under hösten jämfört med våren 2018. Det visar Arbetsgivarverkets nya konjunkturbarometer.
MigrationsverketNyhetMigrationsverket stoppar utbetalningar till Errin-programmet, som syftar till att stödja asylsökande som frivilligt återvänder till hemlandet. Stoppet omfattar samarbetet med en lokal organisation i Afghanistan.
StatsförvaltningNyhetEkonomistyrningsverket, ESV, har inlett en kartläggning av i vilken utsträckning myndigheter som är skyldiga att bedriva internrevision använder ledningssystem för sin ekonomistyrning.
StatsförvaltningNyhetSedan valet har inga nya myndighetschefer tillsatts, eftersom övergångsregeringen avstått från att fylla vakanserna. I dag saknar elva myndigheter en ordinarie högsta chef. På Regeringskansliet vill man inte svara på hur snabbt nya myndighetschefer kan vara på plats.
Bolagsverket NyhetBolagsverket har i dag varslat 40 anställda om uppsägning. Orsaken är att man behöver spara pengar, skriver myndigheten i ett pressmeddelande.
LöneutvecklingNyhetSTs medlemmar på myndigheterna har haft en god löneutveckling de senaste två åren, visar statistik från förbundet. Snittökningarna ligger klart över avtalens miniminivåer.
FackligtNyhetSkillnaden i medlemsantal mellan TCO och LO krymper. Vid årsskiftet hade TCO-förbunden drygt 1,4 miljoner medlemmar, enligt Arbetet. Därmed skiljer bara 15 000 medlemmar mellan de två fackliga centralorganisationerna.
JämställdhetNyhetMän hindras ofta av informella kulturer på arbetsplatsen från att ta föräldraledigt. Ett skäl är att de inte vill vålla problem för kolleger som får ”täcka upp”, enligt forskning vid Göteborgs universitet.
Statens museerNyhetStatens museer har dålig kontroll över sina samlingar. De vet inte alltid vilka föremål de har, var de finns eller i vilket skick de är. De gör inte heller tillräckligt för att förebygga stölder, konstaterar Riksrevisionen efter en granskning.
JÄMSTÄLLDHETNyhetMän ”tar sig genom eldstormen” medan kvinnor ”lägger pussel”. Näringslivets chefer skildras med könsstereotyper i medierna, visar en studie från Handelshögskolan vid Örebro universitet.
It-säkerhetNyhetFlera myndigheter anlitar eller planerar att anlita Försäkringskassan för sin it-drift, skriver Upphandling24. Bland de aktuella myndigheterna nämner tidningen Myndigheten för digital förvaltning, Digg, och Barnombudsmannen, BO.
MigrationsverketNyhetEn anställd på Migrationsverket har kopplat upp sin hemdator mot arbetsdatorn med otillåten programvara och misskött sina arbetstider. Medarbetaren hade tillgång till olika it-system och har därmed äventyrat myndighetens it-säkerhet, skriver Migrationsverket i anmälan till personalansvarsnämnden och begär att personen avskedas.
MigrationsverketNyhetMigrationsverket fortsätter att minska antalet anställda under 2019. I samband med att verksamheten upphör på fem orter varslar myndigheten om uppsägning av 92 medarbetare.