Utsatta barn och pubertalt äventyr

KULTUR: FILM OCH DVD2013-03-05

Trots decennier av biotjänst börjar Fredrik Sahlin fortfarande tokböla när barn råkar illa ut på film.

Av:  Fredrik Sahlin

Det spelar ingen roll att jag under decennier av biotjänst har luttrat nerver och stretchat hjärtmuskeln med tragedier och berättelser om social utsatthet – när barn råkar illa ut är det bara naglarnas penetration av handflatan som hindrar mig från att börja tokböla i biosalongen. Marsrepertoaren bjuder på en hord sargade ungar.

  • Broken. är en av de filmer som slår hårdast. Det här är ett snillrikt skrivet drama om några grannfamiljer och deras inbördes knepiga relationer, där en inledande våldshandling sätter i gång en kedja av händelser som man med stigande oro inser kommer sluta i katastrof. Vanligt­vis nervige Tim Roth gör här en mer tillbakalutad roll som en pappa som sakta men säkert dras in i det galna skeendet. (Bio 22/3)
  • Faro6. heter duon Fredrik Edfeldt och Karin Arrhenius senaste film. För fyra år sedan debuterade de med den kritikerhyllade Flickan, som berättade en skir historia om en liten tjej som lämnas vind för våg under en solstänkt sommar. I Farodrar en annan flicka till skogs med sin far som jagas av polisen för mord. Den valiummarinerade stämningen känns igen, likaså det vackra motljusfotot och den poetiskt karga dialogen – det är onekligen udda och bra, men berättelsen känns tyvärr aningen konstruerad och lätt poserande. Kort sagt inte lika självklar som den slående debuten. (Bio 15/3)
  • Kon-Tiki. I den här norska mega­produktionen lider inga barn några större kval. Däremot är det en ganska pubertal film, ett pojkboksäventyr om en envis man och hans vetenskapliga egotripp över Stilla havet. I Norge har man blivit till sig i lusekoftorna och gått man ur hytte för att se nationalklenoden få liv. Även mina kritikerkolleger på andra sidan kölen har gjort vågen, men det är ingen vild gissning att mottagandet här hemma lär bli lite ljummare. Men hajarna är fint gjorda. (Bio 22/3)
  • Mama. slutligen, är en skräckfilm med Jessica Chastain (Zero dark thirty) och amerikaniserade dansken Nikolaj Coster-Waldau. Hela filmen är en attack på föräldrapsyket, här tvingas nämligen två små barn växa upp och uppfostras av ett horribelt mammaspöke som inledningsvis tar hand om de små efter bristande förmåga, för att senare försöka ta kål på dem. Jag skakar fortfarande. (Bio 3/4)
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA