Valdebatt utan de stora samhälls­frågorna

Vårens kapplöpning mellan partierna om skärpt migrationspolitik och hårdare tag mot brott avbröts av den heta, torra sommaren med sina stora bränder. Sommarens extremväder har flyttat miljö- och klimatfrågan högre upp på den politiska dagordningen. Men debatten om andra, traditionellt stora valfrågor som skatter, arbetsmarknad, bostäder och utbildning är det ingen riktig fart på, framhåller forskare och fackliga företrädare, när Publikt talar med dem i mitten av augusti.

– Det känns som om valrörelsen inte riktigt har börjat än, säger Henrik Ekengren Oscarsson, valforskare och professor i statsvetenskap i Göteborg.

Agendan ser väldigt annorlunda ut mot vad den brukar, noterar han.

– Frågor om migration och lag och ordning brukar inte vara högt på dagordningen, men nu är det de områdena och sjukvård och lite skola. Vi ser inte röken av arbetsmarknad och syssel­sättning, eller skatter och ekonomi.

På Umeå universitet satt stats­vetaren Magnus Blomgren och väntade på politiska utspel under Almedals­veckan. Men han fick vänta förgäves.

– Det var ganska lite. Min över­gripande bild är att politikerna är väldigt avvaktande. Märkligt avvaktande.

Han tror och hoppas att det blir mer av normal debatt när medierna trappar upp sin valbevakning och partierna släpper valmanifest, men väljarna får i år kort tid på sig att värdera partiernas politik. Och han tror att uppmärksamheten den sista tiden före valet kommer att riktas mot regeringsfrågan, »vem som får leka med vem«, snarare än sakfrågor.

Även TCOs samhällspolitiske chef Samuel Engblom är bekymrad. Flertalet partier spelar på samma plan­halva vad gäller migrationen och mer resurser till Polisen, men det blir mest symbol- och signalpolitik, anser han.

– Inget parti går till val på en tydlig idé om hur man vill förändra samhället. Och vi har få klara konfliktlinjer. Inte ens vad gäller vinster i välfärden, som partierna beskriver som en ideologisk vattendelare, är det egentligen så svartvitt som de vill påskina.

Samtidigt som skiljelinjerna är oklara har tonen i det politiska samtalet hårdnat, påpekar Samuel Engblom. Han gissar att politikerna påverkats av det ofta häts­ka tilltalet i sociala medier.

– Det är viktigt att alla partiföreträdare, uppifrån och ner, bemöter sina motståndare på ett respektfullt sätt. Annars riskerar vi att få en skada som blir bestående.

En förklaring till den vacklande starten på valrörelsen kan vara att den kommer i gång allt senare, tror stats­vetaren Magnus Blomgren.

– För femton år sedan började den i maj. Men nu jagar partierna marginalväljarna, och verkar medvetna om att dessa ofta flyttar på sig de sista veckor­na.

En annan faktor kan vara att politikerna inte vill sticka ut hakan och riskera att få kritik, säger han.

– Ibland kan det vara bekvämare att vänta och svara på andras förslag i stället för att driva på. Det är ett spel och en timing.

Statsvetarkollegan Henrik Ekengren Oscarsson pekar på att tunga frågor som sysselsättning och ekonomi har svårt att ta plats när det ser bra ut på den fronten.

– Oppositionen vill inte i onödan ge regeringen möjlighet att få cred och beröm från väljarna. Socialdemokraterna har väldigt svårt att utnyttja en ekonomi som nästan boomar.

STs ordförande Britta Lejon instämmer i den bedömningen.

– Och det är bekymmersamt att arbets­marknaden inte diskuteras, för ekonomin kommer inte att tuffa som tåget i evighet. Det hade varit bra att få lite mera klart vad man då tänker sig. Hur vill till exempel Alliansen få till en välfungerande arbetsmarknad om man lägger ned eller strippar Arbetsförmedlingen? Jag har ingen bild av det.

Just nu är arbetsmarknaden så stark att de flesta infödda svenskar får jobb, men nyanlända har fortsatta svårig­heter att etablera sig. Det innebär en fara att frågor om arbetslöshet, fattig­dom och utanförskap enbart kommer att handla om »de andra« och bli en del av integrationsfrågan, säger TCOs Samuel Engblom. Den bilden kan bli bestående, varnar han.

– När den typen av retorik fastnat är det svårt att backa bandet. Och då riskerar vi på sikt att urholka stödet för välfärdsstaten – som varit en viktigt del i att göra Sverige till ett av världens mest konkurrenskraftiga och jämlika länder.

Arbetsmarknadspolitik och skatter är typiska områden där politikens vänster-högerskala kommer till uttryck. I årets valrörelse har värderingsfrågor tagit större plats. Samuel Engblom tror att många politiker sneglar på Brexit, Donald Trump och Sverige­demokraternas framgångar och börjar driva högerpopulistiska förslag.

– Det ska bli intressant att se om de partier som försöker fokusera på andra frågor får framgång i det.

Enligt Magnus Blomgren på Umeå universitet är dock vänster-höger­skalan fortfarande viktig för medborgarna.

– Värderingar om sådant som globa­lisering och liberalisering påverkar väljarna i allt större utsträckning, men dimensionen vänster-höger dominerar än. I stort sett gör väljarna bedömningar på ganska ideologiska grunder utifrån vänster-högerskalan.

Att väljarna röstar på ett parti och inte en viss regeringskoalition innebär ett särskilt huvudbry i detta val, eftersom regeringsfrågan är oviss och väntas bli komplicerad. Magnus Blomgren kallar det ett demokratiskt problem.

– Detta är det stora dilemmat med vårt system. Det blir ett glapp mellan vad vi väljare vet och vad vi kan förvänta oss efter valet. Vi röstar på partierna, som sedan får göra upp. Men för väljarna blir valet väldigt olika beroende på exempelvis om Socialdemokraterna går åt vänster, mitten eller till och med gör upp med Moderaterna. Eller om Moderaterna går mot mitten eller mot Sverigedemokraterna.

Henrik Ekengren Oscarsson håller med om att »det är väldigt svårt att veta vart valsedeln tar vägen«.

– Det kan öppna för ärlig röstning, att man inte tittar strategiskt utan röstar efter hjärtat, säger han. Svårig­heten är väl att mentalt förbereda väljarna på oortodoxa regeringslösningar efter valet, och slippa en svekdebatt.

Både STs Britta Lejon och TCOs Samuel Engblom är oroliga för ytter­ligare en mandatperiod med en minoritetsregering.

– Om vi får en svag minoritets­regering, som måste förhandla med oppositionen i riksdagens utskott, kan det vara svårt att åstadkomma en långsiktig politik. Oavsett valutslag hoppas jag att partierna förstår att vi behöver ha en samarbetsinriktad tid framför oss, säger Britta Lejon.

En möjlig svårighet är, tror hon, att vi mentalt är kvar i en föreställning om två politiska block, fast vi nu har tre. Hon befarar att den insikten kommer först när det blir påtagligt svårt att styra Sverige, och vi får en sämre ekonomisk utveckling och ett lägre internationellt förtroende.

– Vi kanske måste gå igenom ett stålbad innan det sker.

De fackliga organisationerna har som vanligt försökt lyfta sina frågor under våren och försommaren. Senare, när valrörelsen är tänkt att pågå, träder facken tillbaka för att inte bli ett slagträ i debatten.

– Den tionde september växlar vi upp igen, säger Samuel Engblom. Vår prioritet är att TCOs förslag ska in i regeringsförklaringen.

Han hyser också gott hopp om att partierna kommer att driva flera cent­rala fackliga frågor.

– Just nu ligger de under radarn och skapar inga rubriker, men i exempelvis skattefrågan rör det sig rejält.

TCO förordar sedan länge en genomgripande skattereform, och Samuel Engblom är övertygad om att steg mot en sådan kommer att tas under nästa mandatperiod.

– De flesta är inne på någon form av skatteväxling, och då kommer klimatfrågan in. Det är en fråga som värderas rätt högt bland TCO-förbundens medlemmar.

Ett annat TCO-förslag som Samuel Engblom tycker börjar få genomslag är kompetensutveckling och vidare­utbildning under hela arbetslivet.

Sverige behöver enligt TCO bli bättre förberett för nästa lågkonjunktur, för teknisk utveckling och global konkurrens. Även där finns en koppling till klimatförändringarna.

– Vad händer till exempel vid ett skifte till elbilar? Det kan gå fort, och då behövs inte tillverkning av växellådor i fordonsindustrin. Vår lösning kan inte vara att försvara de gamla jobben, utan det ska finnas en möjlighet att ställa om sig till de nya.

STs ordförande Britta Lejon framhåller för sin del att ett av kraven i förbundets valmanifest fått stöd av en enig riksdag redan före sommaren: obligatorisk utbildning för stats­tjänste­män.

– Det beslutet beror nog på att vi har haft kontakter med både regerings­partier och opposition, säger hon.

Hon tycker också att ST i någon mån har bidragit till att en satsning på höghastighetståg verkar närma sig.

– Det har ju varit en svår fråga för många partier, men nu verkar det finnas beredskap att få fram pengar för detta. Vi är ett av få förbund som drivit det, tillsammans med närings­livet, för vi tror att det vore bra för Sverige.

Hon är dessutom viss om att STs kritik mot regeringens omlokaliseringar har bidragit till att omfattningen än så länge blivit begränsad.

– Vi hade ju en parlamentarisk utredning som föreslog flytt av 10 000 statliga jobb. Nu blev det beslut om runt 2 000 under denna mandat­period.

Läs också Publikts valbevakningsartiklar om omlokaliseringar och turordningsregler.