Vampyrjakt och bra komedier

KULTUR: FILM OCH DVD2012-06-19

Filmsommaren innebär blockbusters på längden och tvären. Tur att det även finns annat, skriver Fredrik Sahlin.

Av:  Fredrik Sahlin

Sommaren betyder nu för tidenblockbusters på längden och tvären. I år kommer nya installationer av Batman, Ice Age, Madagaskaroch Spiderman, dessutom får vi se en gammal ikon till president jaga oknytt i Abraham Lincoln: Vampire Hunter. Men det finns som tur är annat också:

A Documentary. Få regissörer har likt Woody Allen lyckats kombinera kvantitet och kvalitet (en film per år sedan Hedenhös), och dokumentaristen Bob Weide gör hans karriär full rättvisa i den här digra produktionen som kommer i tvåtimmarsversion på bio men redan finns ute i fullängd, tre timmar, på dvd. Även ett stort, för att inte säga gigantiskt, Allen-fan som undertecknad får sig här några nyheter till livs. (Bio 29/6)

This Must Be the Place. Sean Penn spelar här en avdankad, apatisk före detta rockstjärna, med svart galet tuperat hår, som plötsligt får liv i lemmarna och ger sig ut på en tripp genom USA för att leta efter en gammal nazistförbrytare. Italienaren Paolo Sorrentino har gjort en road movie av åttiotalssnitt med tidstypisk musik (bland annat Talking Heads-hiten som titeln är tagen ifrån), weltschmerz och fina filosofiska sentenser. Behagligt tempo och stillsam humor i detta ljuva drama som kanske inte är något för de rastlösa. Eller förresten… kanske just för dem? (Dvd 4/7)

Cockpit. En man klär sig i kvinnokläder – med dråpliga konsekvenser… Det låter inte så eggande, direkt. Lite åttiotal, lite After Dark, mycket Tootsie– komedin från 1982 där Dustin Hoffman gör en skådespelare som känner sig tvingad att bli transa för att få ett jobb – här är det Jonas Karlssons bortkvoterade pilot som gör detsamma. Men undrens tid är uppenbarligen inte förbi. Filmmakarna lyckas nämligen, till min fundamentala förbluffning, skapa tämligen klipsk komik av dessa gamla gistna premisser. (Bio 13/7)

Take This Waltz heter en ovanligt välbalanserad romantisk komedi med den evige grabben Seth Rogen och gummi­ansiktet Michelle Williams i huvudrollerna. Charmen och – för att vara en amerikansk film – den ovanligt avslappnade attityden till sex gör att Take this waltz höjer sig en bra bit över den annars lågpannade genren. Ja, och så Williams då, som har en unik förmåga att låta de små ansiktsmusklerna stå för det mesta av agerandet.

Även denna titel är för övrigt hämtad från en gammal hit (Leonard Cohens), vilket knyter ihop den här spaltens övertydliga men faktiskt helt oavsiktliga åttiotalstema. (Bio 13/7)

 

Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.

  

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA