Värna öppenheten
Den svenska offentlighetsprincipen är ett internationellt föredöme. Den måste försvaras mot angrepp. Men det krävs också att de som ska efterleva den har kunskap och resurser att klara uppdraget.
A tt kunna granska myndigheternas beslut är ett mycket gammalt folkligt krav. Efter Sveriges misslyckade krig mot Ryssland 1741–1743 restes krav på att de hemliga protokoll som låg till grund för krigsförklaringen skulle offentliggöras. Maktens vägran att öppna sig för insyn var en bidragande orsak till de uppror som följde.
1766 fick Sverige världens första tryckfrihetsförordning. Den öppnade för friare debatt. Men också för granskning av myndigheterna, genom att slå fast den så kallade offentlighetsprincipen. »Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att taga del av allmänna handlingar« står det i dagens lag.
Rätten att följa makthavarnas agerande och ta del av myndigheternas beslut bidrar till att medborgarna känner sig delaktiga i den demokratiska processen. Den gör det lättare för offentliganställda att tala med journalister om sina arbetsförhållanden och de frågor de
arbetar med. Den hindrar också korruption och slöseri med gemensamma
medel.
Den svenska lagstiftningen är ett internationellt föredöme. Vi kan vara stolta över vår offentlighetsprincip – och vi bör värna den. De som själva arbetar inom den offentliga sektorn har ett särskilt ansvar att försvara öppenheten. Fackförbundet ST har gjort viktiga insatser i debatten genom att argumentera för rätten till insyn och de anställdas yttrandefrihet. ST Press har också länge följt dessa frågor och granskat hoten mot öppenheten.
Sådana hot finns det tyvärr gott om. Det kan vara tydliga angrepp på de grundläggande principerna, som utredaren Göran Regners »debattförslag« att ersätta hela tryckfrihetsförordningen med en mening i regeringsformen. Eller de inskränkningar i möjligheten att lämna ut information som personuppgiftslagen inneburit.
Men den medborgerliga insynen kan också undermineras i det vardagliga arbetet på myndigheterna. Det kan handla om att viktiga handlingar inte diarieförs, trots att lagen kräver detta. Nyligen uppdagades att tusentals dokument blivit liggande på Sida utan att registreras. ST Press rapporterar i detta nummer också om hur Justitiekanslern kritiserar Svenska institutet för att ha slarvat med att dokumentera beslut.
Justitieombudsmannen tar med jämna mellanrum myndigheter i örat för att de vägrat eller dröjt med att lämna ut offentliga handlingar.
Ibland beror regelbrotten på ett uppsåt att undvika granskning. Det måste givetvis mötas med tuffa påföljder. Men också otillräckliga resurser och dåliga kunskaper kan vara en orsak till bristande öppenhet. Även sådana problem förtjänar att tas på allvar. De som arbetar i allmänhetens tjänst ska självklart ha den kompetens och den tid som krävs för att kunna följa grundlagen.
Kravet att medborgarna ska ha insyn
i rikets förvaltning är lika relevant i dag som på 1700-talet. Den svenska öppenheten är under attack från många håll. Därför är det viktigt att visa hur stor nytta den gör. Men också att värna att den faktiskt fungerar i praktiken.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
