En kvarts miljon kan ha drabbats
– Så länge det saknas vetenskapligt beprövad kunskap om elöverkänslighet måste man utgå från vad människor upplever.
– Jag vet att det finns ett stort antal människor som mår väldigt dåligt. Det finns inte något enskilt funktionshinder jag har lagt ner så mycket tid på. Men varken jag eller andra vet vilka åtgärder som behövs, säger Handikappombudsmannen Lars Lööw.
Han säger att hans möjligheter att hjälpa de elöverkänsliga är begränsade. Ändå försöker han föra upp frågan på dagordningen.
Bland annat har han bjudit in tjänstemän från regeringskansliet för att diskutera hur man kan hjälpa de elöverkänsliga.
– Bristen på kunskap leder till att de ofta nekas hjälp från socialtjänsten och andra myndigheter, säger Lars Lööw som anser att det satsas för lite pengar på forskning.
Olle Johansson, docent i neurovetenskap vid Karolinska Institutet får dagligen telefonsamtal om elöverkänslighet från oroliga människor.
Han tror att det kan finnas uppemot en kvarts miljon elöverkänsliga i landet. Siffran är en uppskattning utifrån Socialstyrelsens miljöhälsoenkät 1999. I den uppgav 3,1 procent att de reagerade på elektriska eller magnetiska fält, vilket motsvarade cirka 200 000 personer.
– Besvären börjar fortfarande oftast framför bildskärmen och de första symptomen visar sig i huden.
Enligt Olle Johansson har forskningsläget stått still de senaste åren. Själv har han inte fått några anslag på sex år.
Lena Ekström, ordförande i Elöverkänsligas Riksförbund, med ca 2900 medlemmar, säger att medlemsbilden har förändrats. På 80-talet sökte sig framför allt kvinnor med sekreterararbete till föreningen. Idag drabbas fler män.
– Det är civilingenjörer, tekniker eller lärare med höga ambitioner och som kanske just börjat sin yrkeskarriär.
I föreningen finns också fler barn och ungdomar än tidigare.
Lena Ekström säger att de elöverkänsliga har problem med all trådlös digital kommunikation. Mest aktuellt just nu är uppsättningen av tredje generationens mobilmaster, de så kallade 3G masterna.