Annons:
AVTAL
Nyhet
AVLinus Hellerstedt2 kommentarer

Makten över arbetstiden kan bli en stridsfråga

Arbetsgivarna vill inte ha några siffror som anger löneökningarnas storlek. Det vill facket. Mycket är som vanligt när de statliga avtalsförhandlingarna nu drar i gång. En viktig fråga för båda parter är arbetstiden.
Anna Falck, förhandlingschef Arbetsgivarverket.Bild:Casper Hedberg
Åsa Erba-Stenhammar, STs förhandlingschef.Bild:Martina Holmberg

I slutet av augusti startade förhandlingarna om ett nytt centralt kollektivavtal för myndighetsområdet. ST ingår i Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR, som vill se ett avtal där medlemmarna som grupp garanteras löneökningar i nivå med industriavtalets så kallade märke.

Om parterna i likhet med andra branscher enas om ett treårigt avtal betyder det totalt 6,5 procent under treårsperioden. Det bör också finnas en individ­garanti som garanterar att alla medlemmar får mer i lönekuvertet, anser OFR. Motpartens, Arbetsgivarverkets, ingång är att avtalet inte ska ha några siffror som anger löneökningarnas storlek och inte heller någon bortre tidsgräns utan i stället löpa tills vidare. Ett sådant avtal har Arbetsgivarverket redan med Saco-S.

– Vi vill inte låsa fast oss vid individ­garantier eller lägstalöner. Det gagnar inte en bra löneutveckling i staten och är inte ett modernt sätt att bedriva löne­utveckling på. Ett sifferlöst avtal är det vi har lagt yrkande kring, säger Arbetsgivarverkets förhandlings­chef Anna Falck

För OFR handlar siffror i avtalet om inflytande, menar STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar, som leder OFRs förhandlingar.

– Om vi skulle gå med på siffer­lösa tillsvidareavtal med lönesättande samtal som huvudmodell, skulle våra lokala ­fackliga företrädare få ett väldigt litet inflytande över de lokala förhandlingarna. Och det har de sagt att de inte är intresserade av, säger hon.

Arbetstiden är också en fråga som det kan bli svårt att komma överens om. Arbetsgivarna yrkar på utökade möjligheter att styra över arbetstidens förläggning.

– Samhället lever dygnet runt och det ställs krav på att staten ska vara tillgänglig och kunna finnas till hands. Men det måste ju förstås balanseras med ett vettigt arbetsliv för de anställda, säger Anna Falck. 

OFR yrkar det omvända, att med­arbetarna ska få större utrymme att styra över sina timmar på jobbet. Dessutom vill OFR ha en arbetstidsförkortning.

– Pressen har ökat på arbetsplatserna, man har slimmat den offentliga förvaltningen så pass mycket att våra medlemmar upplever att det faktiskt inte håller. På så sätt är det ett arbetsmiljöyrkande, säger Åsa Erba-Stenhammar.

Sammantaget säger hon sig ha svårt att se hur Arbetsgivarverket ska få sina yrkan­den att gå ihop.

– Man är lite förvånad över det här batteriet av yrkanden där man ger sig på de saker som är riktigt attraktiva för medarbetarna i ett konjunkturläge där det är svårt att få tag på kvalificerad arbets­kraft, säger Åsa Erba-Stenhammar.

Arbetsgivarverkets förhandlingschef Anna Falck betonar att det nya avtalet måste bli gynnsamt både för de anställda och för verksamheten.

– Vi måste ha bra, schysta villkor som värnar om att vi både klarar av verksamheten och kompetensförsörjningen med en sund syn på medarbetarna, säger hon.

ST förhandlar genom OFR
  • ST förhandlar tillsammans med åtta andra förbund inom Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR. De förbund som deltar är ST, Officersförbundet, Polis­förbundet, Försvarsförbundet, Tull-Kust, Vårdförbundet, Ledarna, Lärarförbundet och Reservofficerarna. 
  • Myndigheterna företräds av Arbetsgivarverket.
  • Nuvarande avtal löper ut 30 september.
STs krav i förhandlingarna för myndigheterna
  • Löneutveckling i nivå med industriavtalets märke, individgaranti samt en låglöne­satsning.
  • Arbetstidsförkortning.
  • Höjd semesterersättning.
  • Två betalda dagar till enskild angelägenhet eller samhällsnyttig aktivitet.
  • Förbättrat personskadeavtal.
  • Rätt till kompetensutveckling och utvecklingssamtal ska skrivas in i det centrala avtalet.
Arbetsgivarnas krav
  • Inga siffersatta löneökningar, ingen individgaranti eller låglönesatsning.
  • Tillsvidareavtal utan bortre tidsgräns.
  • Sänkt tak för sparade semesterdagar. 
  • Begränsad rätt till ledighet för visstidsanställning inom staten.
  • Slopad rätt till flyttersättning.
  • Slopad rätt till ersättning för läkemedel och läkarvård.
Lönesättande samtal är tidsspilla som kostar mångdubblat mer i tid än vad det ger på någon front. Först blir man presenterad friserad statistik och sedan avslutas det med frasen att budget är stramt. Man lockar med kompetensutvecklung som sedare visar sig vara tom prat för... ja pga budgeten... Egen prestation är värt klapp på axel. Procent tack, ingen snack.
"– Vi måste ha bra, schysta villkor som värnar om att vi både klarar av verksamheten och kompetensförsörjningen med en sund syn på medarbetarna, säger hon."
Anna F har ingen sund syn på medarbetare! Det har hon aldrig haft.