Jazzklubben Faschings lokaler i Stockholms centrum fylls under lunchrasten av danssugna.
Bild: Lina Haskel
Jazzklubben Faschings lokaler i Stockholms centrum fylls under lunchrasten av danssugna.

Nattklubb mitt på dagen

KULTUR: LUNCHDANS2014-05-07

En nattklubb, med öppet bara klockan tolv till ett. Mitt på dagen. Det är konceptet bakom Lunch Beat, dansklubben som sedan starten i Stockholm för fyra år sedan har spridit sig över världen.

Av:  Jenny Damberg

Det gäller att tänka utanför lunch­lådan.

Dörren till anrika jazzklubben Fasching är uppslagen. Medan klockan närmar sig tolv ringlar sig kön uppför trappan. Gästerna betalar inträde, hänger av sig i garderoben och en del byter om till medhavda gympa­skor. I baren serveras vatten och wraps.

Det är tisdag lunch, en grå vårdag i Stockholm. På programmet står en timmes intensiv dans, i dag till house-DJ:erna Silikon Seeds. Kollegerna Malin Karlsson och Ellika Skohg är här för andra gången. De småtrampar i takt till musiken medan de tuggar i sig det sista av falafelwrappen.

– Den energi vi fick förra gången – det liknar inget annat, säger Ellika Skohg.

Är det som ett träningspass, eller en timme på klubb?

– Nejnejnej, det är inte alls som träning! Det är det som är så fint. Det är verkligen en nattklubb, fast på dagen. Alla går in för det så hårt.

Klubben Lunch Beat har arrangerats sedan 2010, när initiativtagaren Molly Ränge fick en vision.

– Jag såg framför mig hur vi som egentligen var klubbkids, men jobbade på kontor, skulle välla upp ur stadens hemliga utrymmen klockan ett, alldeles svettiga, berättar hon.

Hon skapade ett manifest, med filmen Fight Clubsom förlaga. Den förs­ta regeln är avgörande: Om det är ditt förs­ta Lunch Beat, så måste du dansa. Första gången, säger hon, samlades 14 personer i ett garage under Hötorget. Snart var de betydligt fler.

– Nästan omedelbart blev Lunch Beat en plats där olika människor blandas, någonting utanför den gängse klubbkulturen.

Mycket tack vare det tydliga mani­festet kom Lunch Beat att spridas till fler städer, världen över. Inom ramarna – en timme, mitt på dagen
– varierar formatet med de lokala arran­görerna. Lunch Beat kan lika gärna vara ett gäng 60-plussare som samlas i en förstad till San Francisco som 300 sydkoreanska ungdomar som simultant genomför en popkoreo­grafi i Seoul.

– Det känns fantastiskt att ha skapat något som innebär en mäktig upplevelse i arbetslivet för så många, säger Molly Ränge.

På Dansens hus, inte långt från Fa­sching, står personalentrén öppen. Att delta i Shake It Out, som konceptet kallas, är gratis och öppet för alla. Shake It Out går kort sagt ut på att skaka loss till slagkraftig popmusik. Enkla rörelser som ska »återställa« kroppens rörelsemönster.

– Det ser ut som att ni är på disko och har en grym kväll, summerar initiativtagaren, dansproducenten Tove Sahlin, efter passet.

Då har deltagarna skakat loss under lysrören, var och en på sitt sätt i drygt en timmes tid. Stående, sittande, liggande, på huvudet eller i flygande fläng. Barfota eller i strumpor. Allt svettigare.

Denna förmiddag är emellertid – reportern oräknad – samtliga närvarande i någon mening professionella. Antingen som dansare, eller lärare. De flesta är anställda i Cullbergbaletten och deltar som ett led i en workshop. Det är svårt att locka allmänheten, konstaterar Tove Sahlin. Hon skulle vilja flytta shake-sessionerna till arbets­platser, för att avdramatisera aktiviteten.

Men nu är vi på Dansens Hus. Dansarna som har det här som arbetsplats, vad skulle de tycka om att få besök av en otränad allmänhet i sin repetitionssal? Jo då, bra, nickar samtliga.

– Om man är professionell eller inte spelar ingen roll. Det handlar om hur mycket du går in för det, säger Cullbergbalettens Daniel Sjökvist.

Intresset för att dansa mitt på dagen tycks bara öka. Enligt arran­görerna av Lunch Beat har liknande lunch­discon genomförts i över 90 städer sedan 2010. Initiativtagaren Molly Ränge arbetar till vardags som kommu­nikationschef hos en apptillverkare. Det var på sätt och vis karriären som gav impulsen till Lunch Beat. Som åldrande klubbkid såg hon möjligheterna till utgång tryta.

– Om man älskar att jobba och älskar att klubba så uppstår det en konflikt. Jobbar man 60-timmarsveckor har man inte ork att gå ut. Och är man ute och klubbar hela helgen är man inte där man bör vara klockan 8 på måndag morgon.

Klubbkulturen har hunnit bli medelålders i Sverige. Lunch Beat-besökaren Johan Timander bekräftar bilden av att livspusslet är svårt att häkta samman med nattlivsditot. Bosatt utanför stan, med barn, blir det hart när aldrig av att han går ut. På 1980-talet var Johan Timander däremot aktiv inom Stockholms gryende housescen.

– Då handlade klubblivet lika mycket om dejting, om klubben som mötesplats och om frigörelse som om själva musiken. Det här är helt annorlunda, det handlar bara om dans.

Molly Ränge, initiativtagare till Lunch Beat.
Bild: Lina Haskel
Molly Ränge, initiativtagare till Lunch Beat.
Arbetskamraterna Johan Timander, Ellika Skohg och Malin Karlsson släpper loss när dansklubben Lunch Beat ordnar »lunchnattklubb«.
Bild: Lina Haskel
Arbetskamraterna Johan Timander, Ellika Skohg och Malin Karlsson släpper loss när dansklubben Lunch Beat ordnar »lunchnattklubb«.

Här hittar du mer information

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA