Tror på EU trots kris och extremism

Birgitta Ohlsson tar emot på sitt kontor i Rosenbad, ett hörnrum med utsikt över riksdags­huset och Riddarfjärden. Intervjun med Publikt handlar om valet till Europaparlamentet. Det äger rum 25 maj – precis en vecka innan det beräknade förlossningsdatumet för hennes andra barn.

– Så det vore väl typiskt om det kom under valvakan, skrattar hon.

Varför ska man rösta i valet till Europaparlamentet?
– Det främsta argumentet är att rätten att tycka, tänka och tro fritt är sådant människor i en del länder dör för. Att inte utnyttja sin rösträtt är att solka ned en självklar mänsklig fri- och rättighet. Sedan ska man rösta för att EU påverkar vår vardag så mycket i dag, säger Birgitta Ohlsson.

Hur ska du få fler att rösta?
– Lite tidigare i dag träffade jag Ungdomsstyrelsen, som har uppdraget att ordna skolval inför Europaparlamentsvalet. Jag är ute och reser varje vecka. Den här veckan har jag varit i Luleå, Piteå, Skellefteå och Umeå och träffat elever och försökt få dem att kräva skolval. I skolvalen får unga träna sig i demokrati. Sen går de hem och pratar med sina föräldrar och entusiasmerar även dem att rösta.

Vilka är de viktigaste frågorna parlamentet beslutat om under den gångna mandatperioden?
– EUs stora budget som löper i sju år. EU-kommissionen, ministerrådet och parlamentet har fattat beslutet tillsammans. Det har varit en lång, slitsam och utmattande resa, men det är första gången som budgeten minskas, vilket jag tyckte var viktigt. Det handlar om att man måste rätta munnen efter matsäcken. Jordbruksstödet minskar, vilket är bra. Stödet till forskning och utveckling ökar.

Något som gått mindre bra?
– EUs värderingar måste värnas mera. Vi saknar muskler för att se till att medlemsstaterna lever upp till EUs grund om mänskliga rättigheter, friheter och demokrati. Det är pinsamt och sorgligt. För att bli medlem måste länderna leva upp till tuffa kriterier. Och det är bra. Men sedan, när man väl är med, efterlever inte alla medlemsländer dem.

Kan du ge något exempel på det?
– I Ungern har minoriteter kränkts de senaste åren. Pressfriheten och rättsstaten har urholkats. Sedan har vi flyktingmottagandet i Grekland. Det finns väldigt många saker som jag aldrig trodde att jag skulle få se.

Vad kan du göra?
– Som folkpartist skulle jag vilja införa sanktioner, att kunna dra in pengar till länder som inte lever upp till alla regler. Det kan vara svårt att driva igenom. Men nu lägger EU-kommissionen ett förslag om en årlig granskning av mänskliga fri- och rättigheter. Vi är en koalition av länder som står bakom förslaget.

Vad händer när det finns ett valresultat 25 maj?
– Då ska en ny kommission komma på plats. Bland annat ska man tillsätta en kommissionsordförande efterJosé Manuel Barroso. Stats­ministrarna ska föra fram en kandidat som presenteras för parlamentet. Det kan nog bli huggsexa och rätt mycket bråk.

De främlingsfientliga partierna befaras få ökat inflytande.
– Ja, gruppen av populistiska partier, antieuropeiska partier som inte vill ha EU, främlingsfientliga partier och ett och annat nynazistiskt parti – olika nyanser av brunt, helt enkelt – kommer nu att kunna ta sig över 20 procent.

Vad får det för effekter?
– Det kommer att påverka hela EUs arbete. Det är därför vi får räkna med att det kan ta lång tid att bilda en ny kommission.

Varför då?
– Parlamentet har fått mer makt. Det kan bli tuffa utfrågningar. Sverige är ganska ensamt i EU om att driva en liberalare flyktingpolitik. Man kan tänka sig att den här gruppen av partier knappast vill ha kandidater som är liberala i flyktingfrågor, eller i feministiska frågor eller när det gäller homosexuellas eller romers rättigheter.

Vilka frågor kommer att vara viktigast under den kommande mandatperioden?
– Absolut viktigast är att få fart på ekonomin igen. Ungdomsarbetslösheten är det mest alarmerande. I Grekland ligger den kring 60 procent just nu. Det farligaste som finns är unga människor som förlorat hoppet om framtiden.

Sverige har inte heller så bra siffror.
– Nej, Sverige ligger någonstans i mitten av statistiken. Vi har en hel del att lära av länder som Tyskland och Österrike. Där har de lärlingsutbildningar som hjälper unga att få jobb tidigt.

Kunde EU ha hanterat den ekonomiska krisen annorlunda?
– Frågan är inte vad EU kunde ha gjort annor­lunda utan vad de här länderna kunde ha gjort annorlunda. Jag hävdar bestämt att nationella regeringar i vissa länder, oavsett om de har varit höger eller vänster, har vanskött ekonomin i decennier.

Men trots att Birgitta Ohlsson menar att ansvaret för krisen inte är EUs pekar hon på EUs möjligheter att hjälpa krisländerna. Hon nämner struktur­fonder och särskilt stöd till utsatta grupper, exempel­vis unga arbetslösa och romer. Men mycket faller i grunden tillbaka på de enskilda ländernas regeringar som måste ta ansvar för en budget i balans, säger hon.

– Det behövs ganska tuffa åtgärder. Det är full­komligt ohållbart att folk i Europa pensionerar sig i 50-årsåldern. Fler kvinnor måste yrkesarbeta. Sex av tio universitetsexamina i Europa tas ut av kvinnor. Ändå yrkesarbetar knappt hälften av kvinnorna i en del länder. Det är för att det saknas barnomsorg och äldreomsorg. Den måste byggas ut.

Många tycker att EU med sina lån och återbetalningskrav också bär en skuld för att krisen blev så djup. Vad har du att säga till dem?
– Jag håller inte riktigt med. Vi kunde säkert agerat annorlunda i vissa fall. Men lånen är andra länders skattebetalares pengar. Då är det klart att man vill ställa en del rimliga krav. Dels vill man ha tillbaka pengarna någon gång i framtiden. Dels vill man under tiden se ett ändrat beteende, en uppstramning, så att pengarna inte kastas i sjön. I vissa fall har man kanske ställt för tuffa krav, men på det stora hela har det inte varit ohemult.

Hur ser du på att en del regeringar i krisländerna har avskaffat vissa kollektivavtalsrättigheter och begränsat demonstrationsrätten?
– Det kan nog vara en del regeringar som gömmer sig bakom lånekraven för att de vill göra de här förändringarna. Men EU kräver inte att något land ska avskaffa grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

En stridsfråga som lyfts fram i debatten inför valet är om anställda i utländska företag ska ha rätt till lön och villkor enligt svenska kollektivavtal när de arbetar i Sverige. Vad tycker du?
– Det är två saker som måste förenas. Dels vill vi att arbetsmarknaden ska vara trygg, dels att den ska vara öppen. Från regeringens sida hävdar vi att de grundläggande skydden ska regleras i svenska kollektivavtal. Det är basen.

Men det kan vara svårt för facken att bevisa att utländska arbetsgivare bryter mot reglerna. Vad ska man göra då?
– Jag tror att det handlar mycket om uppfölj­ning och kontroll, snarare än att det skulle vara något fel på regelverket i sig. Regeringens uppfattning är att lex Laval, utstationeringslagen, går att förena med den svenska modellen.

Fackföreningsrörelsen hyser ibland en övertro till Sveriges förmåga att sprida den svenska arbetsmarknadsmodellen inom övriga EU, tycker Birgitta Ohlsson, som manar till försiktighet.

– Det är precis som med jämställdheten. Man måste förstå att vi är ganska unika. Till exempel vill jag gärna se fri abort i hela Europa, men jag skulle aldrig våga kräva en gemensam abortlag för hela Europa.

EUs institutioner bygger på en förvaltningskultur som skiljer sig från den svenska. Ser du att den svenska förvaltningskulturen har påverkats av EU-medlemskapet?
– Vår öppenhetskultur är ju något vi också vill ska prägla EUs institutioner. Det har vunnits många segrar, men samtidigt gått väldigt sakta. Men vi ska vara stolta över att svenska stats­tjänste­män håller en så otroligt hög nivå kompetens­mässigt. Det är inte underligt att vår kompetens är efterfrågad i sådana satsningar som Task Force for Greece, exempelvis, som ger den grekiska administ­rationen olika sorters experthjälp.

Men finns det en risk att Sveriges förvaltningskultur påverkas negativt?
– Nej, jag tror inte det. Men jag är besviken över att Sverige inte fått mer genomslag för öppenhet och transparens.

Tycker du att det har gått framåt över huvud taget?
– Överlag har det gått i rätt riktning.

Nyligen skärptes utrikessekretessen så att andra länders hemligstämplar ska styra svensk sekretessprövning. Hur ser du på det?
– Utrikesförvaltning är ett speciellt område. Där gäller inte enbart svenska intressen utan även andra länders förhandlingspositioner. Men man behöver inte vara rädd för att vi skulle få en backlash för vår öppenhet. Däremot har vi varit för svaga i att bygga allianser med andra länder. Det är ett fåtal länder som alltid principfast står upp för öppenheten.

Post- och järnvägsmarknaderna regleras numera av EU. Är det rimligt att EU styr medlemsstaterna när det handlar om avvägningen mellan statliga åtaganden och avreglering?
– Sverige gjorde många av avregleringarna innan man gick med i EU.

Men bör medlemsstaterna bli friare att förhålla sig till avreglering respektive statliga monopol?
– Nej, jag är ju motståndare till monopol i och med att jag är liberal och tror på marknadsekonomi. Ska man ha en inre marknad som är öppen är det viktigt att attackera monopolen, även de privata. Där fungerar EU som watchdog.

Vad kan EU göra för att öka jämställdheten?
– Återigen är det viktigast vad medlems­natio­ner­na gör själva. Men min första vinst som ny minister våren 2010 var när EU skulle ta fram den nya tillväxtstrategin Europa 2020. När vi fick de första utkasten till förslag stod det ingenting om jämställdhet, vilket var bisarrt. Då drev jag och min stab på. Statsministern gav oss sitt stöd, sedan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och andra. Så nu är ett av de fem viktigaste målen att sträva mot att kvinnor och män ska arbeta lika mycket. Då blir länderna varje år granskade utifrån vad de gjort på den här fronten. Det är en otroligt bra sak.

På vilket sätt?
– Det förs in i de landspecifika rekommendationerna. Det blir ett väldigt tryck på ett land om EU har antagit en rekommendation. Allt handlar inte om lagar. Man kan påverka på andra sätt.

Kan du ge fler exempel på vad EU kan göra för jämställdheten?
– En tydlig välfärdsstat är otroligt viktig för kvinnors frigörelse. Där ses vi som förebilder av andra länder i EU. Barnomsorgen, pappamånaderna. Men Sverige har också mycket att lära av de andra. Vi har få kvinnor på toppositioner i bolagsstyrelser och företagsledningar. Där kan vi titta på vad andra länder har gjort, säger Birgitta Ohlsson.