ST-pris efter Sydafrikauppsats
l Silja Marit Zetterqvist, 26, lämnade studentstaden Lund bakom sig när hon skrev sin C-uppsats i nationalekonomi. I Sydafrika fann hon ett samhälle som förändras långsamt. Men kraftfulla lagar ger hopp inför framtiden.
Grattis, du belönades med ett stipendium av ST för uppsatsen Employment equity in post-apartheid South Africa.
– Tack så mycket.
Men du skrev inte uppsatsen ensam?
– Nej, det stämmer. Jag skrev den tillsammans med en annan tjej som heter Susanna Hughes. Vi var båda med i Utrikespolitiska föreningen här vid Lunds universitet och vi besökte Kapstaden tillsammans under en studieresa våren 2000. Sedan lärde vi känna varandra och kom till slut fram till att vi ville skriva en uppsats tillsammans.
Så det betyder att ni delar på stipendiesumman?
– Ja, vi delar – men vi har inte fått den än.
Finns det fördelar med att vara två när man skriver en uppsats?
– För oss fungerade det mycket bra. Praktiska saker i och med resan till Sydafrika kändes lättare att lösa när man var två. Sedan kompletterade vi varandra på ett bra sätt när det kom till att sammanställa och skriva uppsatsen.
Var det inspirerande att få resa iväg till ett annat land och skriva uppsats?
– Mycket, vi var där från november 2001 till januari 2002 och bara det att vara där under en längre tid gav mycket. Sedan finns det nog en fördel med att få komma ut och skriva om något konkret. Vid uppsatsskrivande är det lätt hänt att man isolerar sig i sin studiemiljö. Att träffa verkliga människor i verkliga livet ger arbetet en bra blandning av empiri och teori.
Uppsatsen handlar om arbetsmarknad och segregation i Sydafrika. Vad kom ni fram till?
– Arbetsmarknaden i Sydafrika är kraftigt segregerad – både mellan könen och mellan de så kallade rasgrupperna. Det finns en kraftfull lag som ska motverka segregationen. Vi såg dock inte att lagen gjort någon större skillnad under de tre år den varit i bruk.
– Tre år är i och för sig en kort tid. Ett problem är att utbildningen är oerhört bristande bland vissa grupper. De svarta och färgade har tyvärr inte tillräckligt mycket utbildning, helt enkelt.
Hur arbetade ni praktiskt när ni var på plats?
– Vi träffade och intervjuade många människor. Innan vi lämnade Lund hade vi tagit en del kontakter och bokat en del intervjuer. Framme i Sydafrika började vi på universitetet i Kapstaden där vi träffade en doktorand som arbetade med liknande frågor som våra. Sedan pratade vi med facket, med arbetsgivare och med representanter från olika samhällsgrupper.
– Vi märkte efter ett tag att varje intervju vi gjorde kunde leda oss vidare till ännu fler intervjuer. Till slut fick vi sätta stopp. Det höll på att bli för mycket.
Vad har du för planer framöver?
– Jag är precis klar med mina studier på Pol mag-programmet och för tillfället läser jag en kurs i norska. Men annars söker jag efter ett jobb. Gärna med inriktning på internationella frågor.
Okej, lycka till då!
– Haha, tack så mycket.