Orden tar mig bort från krigen
Våld kan med våld fördrivas, om det är i litterär form. Jag läser mig från krigen, läser brutala våldsskildringar för att rena mig, för att komma undan. Högt eller lågt spelar ingen roll, det kan vara deckare eller Dantes Inferno ur Den gudomliga komedin. Orden hjälper.
- Levande och döda av Han Kang är nästan outhärdlig och kräver antingen maratonläsning, så att man tar sig igenom allt hemskt i ett enda andetag, eller mycket långsam läsning med pauser. Detta hände på riktigt – men jag minns inga artiklar från svenska dagstidningar. 1980 revolterade studenter i staden Kwangju i Sydkorea och militären dödade många av dem i en massaker där blodet flöt i floder nerför gatorna. Här får kropparna upprättelse och sargade gestalter stiger till ytan, för alla har ju ett liv, alla är någons syster, vän eller bror. Aldrig smärtar krigen så mycket som när man förstår att de utsatta en gång levt normalt, borstat tänderna, älskat, lagat mat och läst böcker. (Natur & Kultur, översättning Eva Johansson)
- Klätterbaronen av Italo Calvino består av en sällsam historia som kan lura vem som helst att börja läsa. En adelspojke på italienska landsbygden blir arg på sina föräldrar och bestämmer sig för att klättra upp i träden, för att aldrig mer komma ned. Han gör så och upptäcker att hela världen ser annorlunda ut där uppifrån. Detta präglar hela hans kommande liv. Cosimo, som han heter, möter både litteraturen och filosofin i sitt hem bland grenarna och löven. När han träffar Violante lär han känna både henne och sig själv, för sådant är kärlekens väsen. Violante lär på samma vis känna Cosimo och sig själv, »för även om hon alltid vetat vem hon var, hade hon aldrig kunnat känna igen sig på det sättet«. Calvinos mästerverk gavs ut första gången 1957 men kommer ständigt ut i nya upplagor och är en av mina favoritromaner. (Natur & Kultur, översättning Karin Alin)
- Howards End av E. M. Forster är lite tråkig ibland och det får man stå ut med, för detta är ännu en återutgiven klassiker som förtjänar att läsas, fast den skrevs för länge sedan. Forster är så elak, liksom Jane Austen är han iskall när han presenterar sina huvudpersoner. Det löjeväckande paret Bast får representera den uppåtsträvande arbetarklassen, systrarna Schlegel är så präktiga i sin idealism att man nästan inte står ut och kapitalisterna Wilcox med sina later kan inte möta någon som helst sympati från läsaren. Boken gavs ut 1910 – men alla karaktärerna känns väl igen i dag. (Atlantis, översättning Maria Ekman)
Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i Publikt.