Tänk efter före fusionen
Sammanslagning av myndigheter har blivit populärt. Tanken går igen i kulturutredningen. Tyvärr glöms det lätt bort att processen kräver tid, pengar – och hänsyn till personalen.
En stor omorganisation. Det blev det mest uppmärksammade förslaget när kulturutredningen presenterade sitt betänkande. Tanken är att en mängd myndigheter på kulturområdet går upp i tre nya stormyndigheter: en för arkiv och bibliotek, en för kulturarv och kulturmiljö och en för konstarterna.
Sådana fusioner är högsta mode. I detta nummer av ST Press berättar vi om hur tre myndigheter för tillväxt- och glesbygdsfrågor ska bli två. Nyligen har vi skildrat den nya Transportstyrelsens födelse. Listan på sammanslagningar kan göras lång. Och fler är att vänta. Bara för några veckor sedan kom ett förslag om att förvandla fyra myndigheter på livsmedelsområdet till tre.
Visst kan det finnas fördelar med fusioner. Det kan gå att spara pengar inom administrationen. De anställda kan få bättre utvecklingsmöjligheter. Samordning mellan olika verksamheter kan utvecklas.
Det finns också nackdelar. En stormyndighet kan bli en svårstyrd, byråkratisk koloss, där medarbetarna upplever att ingen ser dem. Det finns trots allt en anledning till att vi inte valt att ha en enda gigantisk supermyndighet i Sverige.
Syftet med kulturutredningens förslag må vara gott. Men det är närmast omöjligt att i förväg avgöra om fördelarna överväger nackdelarna, när det handlar om en så radikal omstöpning.
En sak går dock att säga med säkerhet: Processen är komplicerad, och tar tid och pengar i anspråk. Utredning, planering och kommunikation av förändringarna kostar på, liksom nya lokaler och system. Personalens frågor och farhågor måste tas om hand. Och det dröjer innan en ny organisation kommit på plats.
Tyvärr tenderar sådana praktikaliteter att glömmas bort när regeringar vill göra avtryck i myndighetslandskapet. Exemplet med Glesbygdsverket förskräcker. Där väntar de anställda ännu på besked om de får jobb i någon av de nya myndigheterna – och i så fall i vilken. De har all rätt att vara förbannade på staten som arbetsgivare. Och det är lätt att föreställa sig hur situationen påverkar myndigheternas arbete.
När nu kulturutredningen räknar med att myndighetsfusioner ska kunna genomföras redan nästa år, och utan att några extrapengar ges till omställningen, är det nödvändigt att slå larm. Resultatet kan bli en katastrof. Och det är kulturen naturligtvis för viktig för.
Vilket många lär påminna om under remisstiden och i den fortsatta debatten. Som tur är finns ett stort intresse för kulturpolitiken från medier, kulturutövare och kulturkonsumenter. Förhoppningsvis leder granskningen och diskussionen till att en eventuell förändring får goda förutsättningar.
Det är bara att beklaga att annan statlig verksamhet – också nödvändig för liv och välfärd – inte på samma sätt finns i strålkastarljuset. Omorganisationen på Försäkringskassan väckte länge föga uppmärksamhet, trots att det fanns tydliga problem. Först när mängder av medborgare drabbats kom reaktionerna. Det visar på vikten av en granskande journalistik, starka intresseorganisationer och en levande samhällsdebatt. För vi har faktiskt inte råd med fler myndigheter i kris. Varken på kulturområdet eller någon annanstans.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.