Lokförare får inte stöd efter olyckor
Citypendeln i Stockholm kritiseras av en sektion inom ST-Spårtrafik för att inte stödja de lokförare som råkar ut för olyckor.
Citypendelns lokförare var inblandade i tio dödsolyckor under 2001 och i tolv under 2000, visar statistik från Järnvägsinspektionen.
Att de flesta av lokförarna har varit inblandade i en olycka under de tre senaste åren, visar en annan undersökning gjord på uppdrag av Banverket.
Tydligt är att de lokförare som kört på något föremål eller ett djur drabbas av stressrelaterade problem, däremot inte de lokförare som kört på en människa. Skillnaden är att de senare har fått hjälp av ett krisprogram där kamratstöd och läkarbesök ingått.
När Citypendeln tog över verksamheten från SJ var kamratstödsverksamheten vid olyckor en av stötestenarna. Drygt två år senare är frågan inte löst.
– Citypendeln hävdade att detta var en arbetsledarfråga. Vi accepterade, men verksamheten fungerar inte. Frågan har nyligen tagits upp med Citypendelns VD och vi hoppas på positivt svar, säger Lennart Nilsson, sektionsordförande inom ST-Spårtrafik.
Tidigare ingick skyddsombuden i en kamratstödsgrupp som hade jour dygnet runt. Vid en olycka tog de en taxi till lokföraren, som av säkerhetsskäl inte får köra vidare.
– Vi kräver en organisation som fungerar, att de som håller i den har lämplig utbildning och är tillgängliga dygnet runt, fortsätter han.
Skyddsombuden måste få omedelbar information när en olycka sker och i efterhand få en detaljerad redogörelse för varje enskilt fall, hävdar Lennart Nilsson.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.